Bevisupptagning

 

Bevisupptagning med hjälp av internationell rättshjälp behövs då ett vittne i en rättegång eller en handling som ska användas som bevis finns i ett annat land.

Då ett vittne ska höras har domstolen i princip tre alternativ:

- vittnet kallas till rättegången i Finland

- vittnet hörs i domstol i den främmade stat där han eller hon bor

- vittnet hörs via en videoförbindelse eller per telefon

När en begäran om bevisupptagning ska upprättas och sändas tillämpas antingen EU-lagstiftningen eller en internationell överenskommelse beroende på i vilken stat vittnet eller beviset finns.

Centralmyndigheten

Justitieministeriet är centralmyndighet enligt ett flertal överenskommelser. Centralmyndigheten har till uppgift att vidarebefordra framställningar om bevisupptagning, om man inte har kommit överens om direktkontakt mellan staterna. Centralmyndigheten ska också handleda, utbilda och ge råd i fråga om tillämpningen av överenskommelserna.

Tillämplig lagstiftning och överenskommelser som är bindande för Finland

Mellan EU-staterna (förutom Danmark) tillämpas bevisupptagningsförordningen (rådets förordning (EG) nr 1206/2001 om samarbete mellan medlemsstaternas domstolar i fråga om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur). Med stöd av bevisupptagningsförordningen sänder domstolarna framställningar om bevisupptagning direkt till den behöriga domstolen i den mottagande EU-staten. EU:s bevisupptagningsförordning innehåller närmare bestämmelser om bland annat de krav som ställs på språk och översättningar och om bevisupptagning per telefon eller via videoförbindelse.

Förordningen, information om sändande och mottagande myndigheter, standardformulär och annan praktisk information finns på den europeiska e-juridikportalen .

Av de nordiska länderna tillämpar Finland, Danmark, Island och Norge överenskommelsen mellan Finland, Danmark, Island, Norge och Sverige om inbördes rättshjälp genom delgivning och bevisupptagning (FördrS 26/1975). Den nordiska överenskommelsen grundar sig på direktkontakt mellan de behöriga myndigheterna. I Finland sänder domstolarna framställningar om bevisupptagning direkt till den mottagande domstolen i det andra nordiska landet. När det gäller Sverige tillämpas emellertid i första hand EU-förordningen (se stycket om EU-stater). I fråga om alla de nordiska länderna ska också lagen om skyldighet att i vissa fall inställa sig vid domstol i annat nordiskt land (349/1975) iakttas.

Finland har även anslutit sig till Haagkonventionen om bevisupptagning (konventionen om bevisupptagning i utlandet i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur, FördrS 37/1976). Konventionen tillämpas i samarbete med bland annat Förenta staterna och Turkiet. När de finländska domstolarna tillämpar denna konvention gör de en framställning om bevisupptagning som riktar sig till utlandet via centralmyndigheten.

Konventionen, en förklarande rapport, en förteckning över de stater som anslutit sig till konventionen samt deras reservationer, en obligatorisk blankett och annan praktisk information finns på Haagkonferensens webbplats .

När det gäller Ryssland kan man tillämpa antingen Haagkonventionen om bevisupptagning eller överenskommelsen mellan Republiken Finland och Socialistiska Rådsrepublikernas Förbund [Ryssland] om rättsskydd och rättshjälp i mål och ärenden av civil- och familjerättslig natur samt i brottmål (FördrS 48/1980).

När det gäller stater med vilka Finland inte har någon överenskommelse sänds domstolarnas framställningar om bevisupptagning via utrikesministeriet.

Nationell lagstiftning som gäller detta område:

Nationella bestämmelser om begäran och lämnande av rättshjälp vid bevisupptagning finns i lagen om rättslig hjälp på civilrättens område (lagen om internationell rättslig hjälp och om erkännande och verkställighet av domar på civil- och handelsrättens område, 426/2015). Lagen om rättslig hjälp på civilrättens område är emellertid sekundär i förhållande till EU-lagstiftningen och de internationella överenskommelserna.

Förutom lagen om rättslig hjälp på civilrättens område ska även bestämmelserna om bevisning i rättegångsbalken (4/1734) iakttas i bevisningsärenden.

Den nationella lagstiftningen och de internationella fördragen finns i databasen Finlex.

Ytterligare information:

Regeringssekreterare Maija Leppä