Hoppa till innehåll
Media

Arbetsgrupp föreslår ändringar i indrivningen av skulder och avgifter

justitieministeriet
Utgivningsdatum 21.12.2011 9.13
Pressmeddelande -

Justitieministeriets arbetsgrupp föreslår reformer i indrivningen av skulder. Genom reformerna strävas det efter en effektiv efterlevnad av god indrivningssed samt att förhindra att gäldenären ska behöva betala oskäliga indrivningskostnader. De föreskrivna maximibeloppen för indrivningskostnader i samband med konsumentskulder ska justeras. Indrivningskostnaderna sänks betydligt i synnerhet när det gäller mindre skulder som uppgår till högst 100 euro.

- Lagen bör uppdateras, eftersom oskäliga indrivningskostnader förvärrar problemen till följd av skuldsättning och gör det svårare att hantera dessa problem, konstaterar justitieminister Anna-Maja Henriksson.

I lagen föreslås en helt ny bestämmelse om rätt för gäldenären att begära att indrivningen enligt indrivningslagen avbryts och ärendet överlämnas till domstol för indrivning. Det skulle kunna vara motiverat för gäldenären att begära att indrivningen avbryts till exempel i sådana fall då det är uppenbart att indrivningen är resultatlös och att den enbart ökar indrivningskostnaderna för gäldenären. Efter begäran om avbrytande ska borgenären i domstolen kunna kräva att fordran betalas eller ansöka om utsökning.

Betalningar ska först avräknas på skuldkapitalet

Arbetsgruppen föreslår även en ny bestämmelse enligt vilken de medel som influtit vid indrivningen först ska avräknas på den egentliga fordran och först efter det att fordran har betalats på indrivningskostnaderna. Då ska betalningarna avräknas på samma sätt som vid utsökningen.

Bestämmelser om i vilken ordning de influtna medlen ska avräknas finns för närvarande endast gällande utsökningen. I praktiken avräknar borgenärerna och indrivningsbyråerna vanligt betalningarna som gäldenären gjort i första hand på indrivningskostnaderna och först därefter på den egentliga fordran. Då är det svårt för gäldenären att få reda på indrivningskostnadernas belopp och bestrida eventuella oskäliga kostnadsdebiteringar. Genom reformen skulle indrivningskostnaderna bli mer transparenta och gäldenärens ställning starkare.

Dessutom föreslår arbetsgruppen ett förbud mot att driva in en preskriberad fordran. Genom reformen ska konsumentombudsmannens möjligheter att effektivt ingripa i förfaranden som strider mot god indrivningssed förbättras.

Dröjsmålsavgift på 40 euro för företag och myndigheter

Arbetsgruppen föreslår även sådana ändringar i lagstiftningen genom vilka det förnyade EU-direktivet om sena betalningar ska genomföras. EU-direktivet gäller betalningar som görs som vederlag för leverans av varor eller tillhandahållande av tjänster mellan företag eller mellan företag och offentliga myndigheter. Direktivet tillämpas inte på konsumenterna.

Vid dröjsmål med betalning ska borgenären alltid vara berättigad till att av det företag eller den myndighet som är gäldenären få en standardersättning på 40 euro för indrivningskostnaderna. Standardersättningen skulle uppmuntra gäldenären att göra betalningarna senast på förfallodagen. Dröjsmålsräntan som gäller företagens och myndigheternas betalningar ska höjas med en procentenhet jämfört med den nuvarande räntan.

Dessutom ska betalningsperiodens längd begränsas genom de föreslagna bestämmelserna. Betalningsperioden får i normalfall inte överstiga 30 dagar, om gäldenären är en myndighet.

Användningen av indrivningsbyråer vid indrivningen av offentliga avgifter ska inte utvidgas

Arbetsgruppen hade till uppgift att bedöma om indrivningsbyråer i större utsträckning än för närvarande skulle kunna utnyttjas vid indrivningen av offentliga avgifter, såsom felparkeringsavgifter och kontrollavgifter i kollektivtrafiken. Arbetsgruppen anser att detta inte är möjligt, eftersom uppgifter som innebär betydande utövning av offentlig makt enligt grundlagen får ges endast myndigheter. Tillåtelsen att använda indrivningsbyråer skulle även öka de kostnader som ska betalas av gäldenären.

I arbetsgruppens betänkande ingår avvikande meningar som framställts av representanterna för Finansbranschens Centralförbund och Suomen Perimistoimistojen Liitto.

Ytterligare upplysningar:
arbetsgruppens ordförande, lagstiftningsrådet Tuomo Antila, tfn 09 1606 7719
arbetsgruppens sekreterare, forskare Laura Määttänen, tfn 09 1606 7666
e-post: fö[email protected]

Tillbaka till toppen