Arbetsgrupp föreslår att straffbarheten av penningtvättsbrott utvidgas - Så kallad självtvätt ska kriminaliseras i vissa grova fall
Straffbarheten av penningtvättsbrott ska i vissa fall utvidgas genom att kriminalisera så kallad självtvätt i de mest allvarliga fallen, föreslår justitieministeriets arbetsgrupp. Syftet är att avhjälpa missförhållandena i den gällande lagen samt beakta sambandet mellan penningtvätt och internationell organiserad narkotikabrottslighet och ekonomisk brottslighet
Med självtvätt avses ett förfarande där gärningsmannen till det förbrott som föregår penningtvätt tvättar den egendom som han eller hon har fått genom sitt eget brott. I praktiken är det fråga om att om en bankrånare på det sätt som uppfyller rekvisitet för penningtvätt slösar de pengar han eller hon har tagit, ska personen då dömas för förutom grovt rån (förbrott) också för penningtvätt (ett brott som följer på förbrottet)?
Självtvätt kan dock i princip förekomma efter vilket som helst brott som gett ekonomisk nytta och arrangemangen i anslutning till förfarandet är ofta en del av planmässig och organiserad brottslighet. I Finland, till skillnad från många andra europeiska länder, är självtvätt i dagens läge inte straffbart skilt för sig, utan gärningen anses ingå i straffet för förbrottet.
Ett problem i det nuvarande systemet är att också ringa medverkan till förbrottet leder till ansvarsfrihet även i fråga om grov penningtvätt, för vilken det strängaste straffet är fängelse i sex år.
För att avhjälpa detta missförhållande föreslår arbetsgruppen att straffbarheten av penningtvätt utvidgas i sådana fall där det är fråga om grov penningtvätt. I fortsättningen ska gärningsmannen kunna dömas förutom för förbrottet också för grov penningtvätt, om penningtvättsbrottet är en väsentlig och den mest klandervärda delen av en planmässig brottshelhet. Den nya bestämmelsen ska tillämpas närmast i sådana fall där penningtvätt utgör en betydande del av brottshelheten och straffet som döms ut för penningtvätt är strängare än straffet för förbrottet.
Till exempel en person som i mindre grad har fungerat som medhjälpare till ett narkotikabrott, t.ex. som narkotikakurir, ska inte i fortsättningen kunna få ansvarsfrihet i fråga om grov penningtvätt som han eller hon utfört genom att erkänna ringa medhjälp till förbrottet.
Enligt arbetsgruppen kan det antas att straffen genom reformen blir strängare, men de skulle dock inte på ett genomgående sätt skärpas. Det är fråga om ett undantag i huvudregeln, vilket i praktiken ger möjlighet att mer effektivt än nu ingripa speciellt i organiserad brottslighet.
Arbetsgruppen mot penningtvätt (FATF) som arbetar i samband med organisationen för ekonomiskt samarbete OECD har framfört kritik mot att självtvätt inte är straffbart i Finland. Justitieministeriets arbetsgrupp som tidigare utredde denna fråga konstaterade i sitt betänkande i mars 2010 att det inte är skäl att kriminalisera självtvätt på grund av de många omtvistade frågorna i anslutning till detta. Den tidigare arbetsgruppen identifierade dock de ovan nämnda problemen i den gällande lagstiftningen och arbetsgruppen som nu publicerade sitt betänkande har fortsatt beredningen av samma fråga.
Ytterligare upplysningar:
lagstiftningsdirektör Asko Välimaa, justitieministeriet, tfn 09 1606 7700
riksåklagare Matti Nissinen, Riksåklagarämbetet, tfn 010 362 0801
Promemoria av arbetsgruppen som utrett kriminalisering av s.k. självtvätt (på finska) bifogad till pressmeddelandet på nätet www.jm.fi