Hoppa till innehåll
Media

Indrivningskostnaderna särskilt för mindre konsumentfordringar sänks

justitieministeriet
Utgivningsdatum 8.3.2013 8.30
Pressmeddelande -

De föreskrivna maximibeloppen för indrivningskostnaderna för en konsumentfordran sänks från och med den 16 mars. Indrivningskostnaderna minskas särskilt när det gäller små skulder som uppgår till högst 100 euro. Vid dessa skulder får gäldenärens totalkostnadsansvar vara högst 60 euro.

Om fordrans kapital uppgår till högst 1 000 euro, får indrivningskostnaderna vara högst 120 euro och för större fordringar högst 210 euro.

I lagen har också intagits en helt ny bestämmelse om rätt för gäldenären att begära att en indrivning enligt indrivningslagen avbryts och ärendet överlämnas till rättslig indrivning. Begäran om avbrytande kan vara motiverad till exempel i sådana fall då det är uppenbart att indrivningen är resultatlös och att den endast ökar de indrivningskostnader som gäldenären ska betala.

Efter att gäldenären har lagt fram begäran om avbrytande kan borgenären anhängiggöra fordringsärendet i domstolen eller ansöka om utsökning. Borgenären får fortsätta indrivningen endast om ersättning för indrivningskostnaderna inte krävs av gäldenären.

I lagen har också intagits ett uttryckligt förbud mot att driva in en preskriberad skuld. Dessutom får konsumentombudsmannen bättre möjligheter att effektivt ingripa i förfaranden som strider mot god indrivningssed.

Avräkningsordningen för gäldenärens betalningar från de delar som fordran består av ändras så att de indrivna medlen i första hand ska räknas av från den egentliga fordran och först därefter från indrivningskostnaderna. På grund av ändringarna som krävs i informationssystemen träder reformen till denna del kraft först den 16 december 2013.

Dröjsmålsavgift på 40 euro för företag och myndigheter

Det förnyade EU-direktivet om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner genomförs i samband med att ändringarna i lagen om indrivning av fordringar träder i kraft den 16 mars. Direktivet gäller dröjsmål med betalningar som utgör vederlag för leverans av varor eller tillhandahållande av tjänster mellan företag eller mellan företag och offentliga myndigheter. Direktivet tillämpas inte på konsumenterna.

Den mest betydande praktiska ändringen som direktivet medför är en dröjsmålsavgift på 40 euro. Om borgenären inte har förfogat över gäldenärens betalning på förfallodagen, har borgenären alltid rätt att av det företag eller den myndighet som är gäldenären få 40 euro i ersättning, även om borgenären inte har orsakats några faktiska indrivningskostnader. Dröjsmålsavgiften sporrar gäldenären att göra betalningarna senast på förfallodagen.

Dröjsmålsräntan som gäller företagens och myndigheternas betalningar höjs med en procentenhet jämfört med den nuvarande räntan. Dröjsmålsräntan som gäller konsumentfordringar förblir oförändrad.

Dessutom begränsas betalningstidens längd. Om gäldenären är en myndighet, får betalningsperioden i normalfall inte överskrida 30 dagar.

Ytterligare upplysningar:
specialsakkunnig Riitta Haapasaari, tfn 02951 50139
e-post: fö[email protected]

Tillbaka till toppen