Hoppa till innehåll
Media

Justitieminister Tuija Brax vid överlämnandet av ett lagstiftningsinitiativ från Åland 3.5.2011

justitieministeriet
Utgivningsdatum 3.5.2011 7.45
Tal -

Ärade representanter för lagtinget, bästa representanter för media och övriga närvarande

Strafflagens 20 kapitel, som gäller sexualbrott, trädde i kraft vid ingången av 1999. I samband med den tredje fasen av totalreformen av strafflagen i mitten av 1990-talet gjordes en omfattande utvärdering av reformbehoven i sexualbrottslagstiftningen. Det är alltså redan rätt länge sen. Trots att det under årens lopp har gjorts ändringar i lagstiftningen, har det visat sig finnas anledning att göra en övergripande bedömning av reformbehoven.

De mest brådskande ändringarna har redan gjorts i lagstiftningen. I februari i år godkände riksdagen ändringar i strafflagens 20 kapitel som innebär att samlag med en försvarslös person alltid ska betraktas som ett våldtäktsbrott. En månad senare godkändes ett stort antal lagändringar som gäller sexualbrott mot barn och som huvudsakligen grundar sig på en Europarådskonvention inom detta område. I det sammanhanget höjdes bland annat minimistraffet för sexuellt utnyttjande av barn och infördes bestämmelser om att det i regel ska betraktas som grovt sexuellt utnyttjande av barn att ha samlag med ett barn som inte har nått upp till skyddsåldersgränsen. De lagändringarna har således ännu inte stadfästs eller trätt i kraft. Konsekvenserna av ändringarna kommer att synas först längre fram.

Sexualbrotten är föremål för ständig debatt. Det går emellertid inte att skapa sig en helhetsbild av straffpraxis utifrån enstaka fall som lyfts fram i offentligheten. Vid Rättspolitiska forskningsinstitutet görs som bäst en ingående utredning om straffpraxis vid våldtäktsbrott. Utredningen är tänkt att bli klar under senvåren, och den kommer att utgöra ett viktigt bakgrundsmaterial i lagberedningsarbetet. Efter att utredningen har blivit klar kommer man vid justitieministeriet att bedöma om det behövs fortsatta reformer av sexualbrottslagstiftningen. Även den nya regeringen och justitieministern kommer att bedöma eventuella nya behov av att ändra lagstiftningen.

På samma sätt som under den förra valperioden bör man vid behov genom lagändringar se till att de straff som döms ut för sexualbrott motsvarar dessa brotts skadlighet och farlighet. Å andra sidan gör straffskalorna det möjligt att döma ut stränga straff redan i dag. De straff som döms ut för sexualbrott kan inte heller bedömas skilt från straffpraxis för andra brott. Lagstiftaren ställer rent generellt de olika brotten i relation till varandra med avseende på svårhetsgraden genom de föreskrivna straffskalorna. När man bedömer straffnivån för brott är det således t.ex. av relevans hurdana straff som döms ut för brott på motsvarande straffskala. Det är svårt att göra internationella jämförelser av straffskalorna, eftersom brottsbeteckningarna och rekvisiten skiljer sig från varandra.

Också inom Europeiska unionen och Europarådet pågår det reformer inom sexualbrottsområdet. Det direktiv om sexualbrott mot barn som snart blir klart kan komma att medföra ett behov av att ändra lagstiftningen. I lagstiftningsinitiativet nämns som en tänkbar ny brottsrubricering sexuellt ofredande, som redan har aktualiserats i ett annat sammanhang, i samband med den Europarådskonvention om våld mot kvinnor som nyligen blivit klar. Enligt vad som framgår av lagstiftningsinitiativet och av lagutskottets betänkande handlar det inte enbart om straffrättsliga medel, utan det behövs också t.ex. utbildning för de myndigheter som behandlar brottmål och vårdinsatser för personer som begår sexualbrott.

Jag vill tacka Ålands lagting för detta lagstiftningsintitiativ som tar upp angelägna frågor och väcker tankar. Lagtingets initiativ kommer helt säkert att beaktas när man överväger nya lagberedningsprojekt.

Tuija Brax
Tillbaka till toppen