Konventionerna om internationellt skydd för barn och vuxna träder i kraft i Finland

Haagkonventionen om skydd för barn

Konventionen som ingicks i Haag år 1996 om samarbete i frågor om föräldraansvar och skydd för barn innehåller bestämmelser om vårdnad om barn, umgängesrätt och intressebevakning samt barnskydd. Syftet med konventionen är att förbättra det internationella samarbetet inom barnskyddet i internationella situationer.

I konventionen fastställs den stat vars myndigheter är behöriga att vidta skyddsåtgärder samt bestäms vilken stats lag då ska tillämpas. De andra fördragsslutande staterna är i huvudregel förpliktade att erkänna sådana skyddsåtgärder. Sålunda ökar konventionen bl.a. erkännandet och verkställbarheten av finska beslut i de andra fördragsslutande staterna.

Genom konventionen skapas därtill ett samarbetsnätverk genom vilket man kan lämna ut uppgifter som belyser behovet av skydd till en annan fördragsslutande stat eller få motsvarande uppgifter från dessa. Dessutom innebär konventionen att ett barns vårdnadshavare eller intressebevakare får bättre möjligheter till en oförändrad ställning i situationer där barnet flyttar till en annan fördragsslutande stat.

I Finland är justitieministeriet den centralmyndighet som avses i konventionen. Helsingfors hovrätt ska besluta om erkännande och verkställbarhet av beslut som fattats i en annan fördragsslutande stat.

Konventionen om internationellt skydd av vuxna

Syftet med konventionen som ingicks i Haag år 2000 om internationellt skydd av vuxna är att förbättra skyddet av funktionshindrade vuxna bl.a. genom att underlätta intressebevakarens arbete i situationer där huvudmannens angelägenheter ska skötas i en annan fördragsslutande stat. Genom konventionen säkerställs det att ett beslut om intressebevakning erkänns och att intressebevakaren kan använda sina befogenheter i en annan stat.

Konventionen ska tillämpas i situationer med internationell anknytning på skydd av sådana personer som har fyllt arton år och som på grund av nedsatt eller bristande personlig förmåga inte kan försvara sina intressen. Den vanligaste skyddsåtgärden är förordnandet av en intressebevakare för att besluta om en funktionshindrad vuxens angelägenheter.

I konventionen fastställs den stat vars myndigheter är behöriga att vidta skyddsåtgärder samt bestäms vilken stats lag då ska tillämpas. De andra fördragsslutande staterna ska vanligen erkänna sådana åtgärder.

Genom konventionen skapas därtill ett samarbetsnätverk genom vilket man kan få uppgifter som belyser behovet av skydd från en annan fördragsslutande stat. Med hjälp av nätverket kan man också meddela en annan fördragsslutande stat att den person som är föremål för skyddet eller en person som eventuellt är i behov av skydd har bosatt sig i den staten. Dess myndigheter kan härefter bedöma personens situation och besluta om de åtgärder som behövs.

På samma sätt som vid Haagkonventionen är justitieministeriet den centralmyndighet som avses i denna konvention, och om erkännande och verkställbarhet av beslut som fattats i en annan fördragsslutande stat beslutar Helsingfors hovrätt.

Ytterligare upplysningar:
lagstiftningsrådet Markku Helin, tfn 09 1606 7665, e-post: fö[email protected]