Säkerhetsutredningen om knivdådet i Åbo har färdigställts

Justitieministeriet 14.6.2018 11.59
Pressmeddelande

En oberoende utredningskommission har färdigställt en säkerhetsutredning om knivdådet som inträffade i Åbo den 18 augusti 2017. Utredningskommissionen överlät sin utredningsrapport till justitieminister Antti Häkkänen idag. Utredningen som genomförts med Olycksutredningscentralens undersökningsmetod omfattar händelseförloppet, orsaker och följder samt räddningsinsatserna och andra myndigheters åtgärder.

I utredningen har man undersökt bland annat polisens, den prehospitala akutsjukvårdens, Skyddspolisens och Migrationsverkets verksamhet samt det psykosociala stödet. Utredningen innehåller också en särskild analys av de sociala medierna. Syftet med utredningen är att förbättra säkerheten. Det juridiska ansvaret behandlas inte.

Säkerhetsrekommendationer för att förhindra motsvarande gärningar, minimera skador och förbättra säkerheten

Utredningskommissionen lämnar nio säkerhetsrekommendationer som ska förebygga motsvarande dåd, förhindra skador och förbättra säkerheten.

Utredningskommissionen rekommenderar att (1) Migrationsverket och justitieministeriet ser till att den genomsnittliga sammanlagda behandlingstiden för asylbeslut och för besvär som anförts över dessa till förvaltningsdomstolar förkortas betydligt från nuvarande cirka 1,5 år. När lagen så medger ska påskyndat förfarande tillämpas. Behandlingen ska påskyndas om den sökande anses vara ett säkerhetshot.

Ett negativt beslut som delges snabbt är ofta bättre för den sökande än en oklar situation som räcker länge. Under väntetiden försvåras anpassningen och integreringen, varvid risken för islamistisk extremism ökar. Personer som förlorat sin självrespekt och riktning i livet är eftertraktade föremål för en målmedveten och skickligt genomförd värvning till och hjärntvätt inom den våldsbejakande islamistiska extremismen.

För det andra rekommenderar utredningskommissionen (2) att Migrationsverket utnyttjar alla de hjälpmedel det rimligen kan använda för att utveckla sin praxis kring utredning av de asylsökandes identitet och ålder. Sådan praxis är åtminstone att frågan utreds särskilt vid asylsamtal, att åldersbestämning tillämpas samt att verket begär uppgifter från den sökandes hemland, om hotet mot sökanden inte orsakas av staten. Personen som utförde knivdådet uppgav fel namn och ålder då han anlände till Finland, vilket inte framgick för myndigheterna före knivdådet.

För det tredje rekommenderar utredningskommissionen (3) att inrikesministeriet ser till att det grundas en sådan rådgivningstjänst vid Migrationsverket eller hos någon aktör inom den tredje sektorn som man kan kontakta i olika frågor och bekymmer som gäller asylsökande. Rådgivningstjänsten bör ha kontakt med samarbetspartner som t.ex. polisen, religiösa samfund och olika aktörer som erbjuder hjälp, ge råd samt hänvisa ärenden och människor till lämpligt ställe. Tjänsten ska marknadsföras på många sätt bland annat vid förläggningar, i religiösa samfund, på webben och då man möter asylsökande.

I gärningsmannens närmaste krets hade man i över ett halvt år observerat och haft farhågor om att förövaren var intresserad av radikal islamism och Isis propaganda. Identifieringen av radikaliserade personer som inte ännu har begått brott sker bäst i den närmaste kretsens vardag. De asylsökande är en central grupp som löper risk för radikalisering. Det vore viktigt att ge de asylsökandes närmaste krets en möjlighet att med låg tröskel uttrycka sina bekymmer och be om råd. I det undersökta fallet var den enda konkreta information som på förhand nått ända fram till en myndighet ett tips som getts i januari 2017. Trots att informationen nådde fram till tre organisationer, dvs. den lokala polisen, Centralkriminalpolisen och Skyddspolisen, gick det inte att förhindra brottet.

I undersökningen framgick det att arbetet för att förebygga radikalisering har underdimensionerade resurser och är splittrat. Undersökningskommissionen rekommenderar (4) att inrikesministeriet tillsammans med social- och hälsovårdsministeriet utreder hur den nödvändiga finansieringen och styrningen av organisationer ska ordnas så att verksamheten är långsiktig och riksomfattande. Myndigheter och andra aktörer behöver få information om de tjänster som olika organisationer erbjuder, så att de som behöver hjälp kan hänvisas till rätt aktör.

Som femte rekommendation (5) framför utredningskommissionen att Polisstyrelsen och Skyddspolisen tillsammans ska komma överens om tydliga verksamhetsmodeller för att förhindra radikalisering. Modellerna ska göra det möjligt att i tillräcklig mån göra iakttagelser och skapa förtroende bland människor och gemenskaper, samt att i rätt tid hjälpa människor som befinner sig i början av en radikaliseringsstig att finna lämpliga hjälptjänster. I det inledande skedet av radikaliseringen är det ofta andra än polisen som har viktiga roller, till exempel hälso- och sjukvården, socialväsendet, förläggningen, organisationer, den närmaste kretsen och religiösa samfund.

I utredningen framgick det också att det bland myndigheterna i någon mån finns olika uppfattningar om ledningen av sådana situationer som kräver insatser från flera olika myndigheter. Flera olika myndigheters verksamhet i en viss situation kräver ett intensivt och effektivt samarbete samt ömsesidig kommunikation. Alla aktörer måste vara aktiva, förstå det övergripande läget, dela lägesinformation och ta andra myndigheters uppgifter och behov i beaktande. Utredningskommissionen rekommenderar (6) att inrikesministeriet och social- och hälsovårdsministeriet förenhetligar lednings- och kommunikationspraxisen för situationer där flera myndigheter ingriper, så att nödvändiga myndigheter får bli och görs aktivt delaktiga i alla oförutsedda omfattande situationer. Nödcentralen, polisen, räddningsväsendet, den prehospitala akutsjukvården och socialväsendet (inkl. det psykosociala stödet) är centrala aktörer.

Utredningskommissionen rekommenderar också (7) att inrikesministeriet och Nödcentralsverket utvecklar nya handlingsmodeller för att snabbt varna befolkningen. Ett effektivt sätt vore att med textmeddelande och applikationer (till exempel med applikationen 112 Suomi) förmedla varningar till mobiltelefoner som lokaliseras på platsen.

Polisen fick fast gärningsmannen tre minuter efter att knivdådet inleddes. Sålunda hann man inte ge några varningsmeddelanden, och det fanns det inte heller behov för sådana. Varningsmeddelanden som ges i television och radio lämpar sig inte för ett sådant här läge med snabbt förlopp.

Utredningskommissionen rekommenderar att statsrådets lägescentral (8) tillsammans med förvaltningsområdena och de myndigheter som lyder under dem ska komma överens om smidig lägesinformation och om hur informationen utan dröjsmål ska förmedlas till statsrådets lägescentral, statsledningen och olika förvaltningsmyndigheter. I det undersökta fallet kunde informationsgången till statsrådets lägescentral, skapandet av en lägesbild och förmedlingen av lägesbilden till olika förvaltningsområden ha varit bättre. Det ansågs inte finnas något behov för ett beredskapschefsmöte, trots att det till en början var osäkert om situationen fortfarande pågick eller var över. Regeringen sammanträdde på grund av det inträffade.

Utredningskommissionens nionde (9) säkerhetsrekommendation är att inrikesministeriet och social- och hälsovårdsministeriet ska bereda regler med stöd av vilka polisen och hälso- och sjukvården vid olycks- och våldsbrottssituationer måste överlämna identitetsuppgifter om offren och de anhöriga, med tanke på tillhandahållande av psykosocialt stöd. De som inledde åtgärder inom psykosocialt stöd hade svårigheter att få uppgifter om offrens och deras närståendes identitet. Personuppgifterna skulle ha behövts för att kunna erbjuda en så snabb tillgång till stöd som möjligt. I utredningen framgick det att det inte finns några bestämmelser i lag, med stöd av vilka polisen kunde överlåta uppgifter om offer till aktörer inom det psykosociala stödet.

Kai Valonen, ledande forskare på Olycksutredningscentralen, var chef för utredningskommissionen. Medlemmar i kommissionen var psykologie doktor Mika Hatakka, överläkare inom prehospital akutsjukvård Vesa Lund, servicechef Marja Nyrhinen, äldre forskare Olli Ruohomäki, direktör Tarja Wiikinkoski samt politices magister Kari Ylönen. Gruppen har biståtts av Olycksutredningscentralens kommunikationschef Sakari Lauriala som är specialsakkunnig i kommunikation.

I oktober 2017 tillsatte statsrådet i enlighet med lagen om säkerhetsutredning av olyckor och vissa andra händelser en oberoende utredningskommission för att reda ut knivdådet i Åbo den 18 augusti. I utredningskommissionens arbete är det fråga om att reda ut en exceptionell händelse, om vilken det föreskrivs i lagen om säkerhetsutredning av olyckor och vissa andra händelser. På denna grund kan man utreda en synnerligen allvarlig händelse som inte är en olycka men som har lett till döden eller har hotat eller allvarligt skadat samhälleliga basfunktioner.

Ytterligare information: Kai Valonen, chef för utredningskommissionen, tfn 0295 150 707

Säkerhetsutredning