Corinna Tammenmaa: Ett folk, flera språk

26.09.2016          fi | sv

Våren 2016 bad justitieministeriet allmänheten att via tjänsten dinåsikt.fi berätta om sina erfarenheter av hur språkliga rättigheter tillgodoses i Finland. Frågorna behandlade allmänna attityder och betjäning på det egna språket inom socialvården och hälso- och sjukvård. Nästan 2000 personer svarade på enkäten, varav 75 procent meddelade att de talar ett annat språk än finska. Det var ingen vetenskaplig enkät, men det är ändå betydelsefullt att i denna omfattning föra fram erfarenheter hos personer från olika språkgrupper.

En mer vetenskaplig undersökning, Språkbarometern 2016, publicerades den 14 september. I språkbarometern deltog endast sådana finsk- och svenskspråkiga personer som tillhör en språklig minoritet i den egna hemkommunen, vilket betyder att barometern hade en smalare målgrupp än enkäten. Det intressanta är att resultaten från barometern stöder slutsatserna från enkäten i dinåsikt.fi.

Av svaren i enkäten dinåsikt.fi framgår bland annat mångfalden av språkförhållanden i Finland, också då man inte beaktar effekten av invandringen. Det finns svenskspråkiga som lever som en språklig minoritet, och det finns svenskspråkiga som knappt ens hör finska. Vi har kommuner där de finskspråkiga är i minoritet. Vi har tre olika samiska språk vars omständigheter varierar kraftigt beroende på vilket språk man talar och var i Finland man bor. Vi har två olika teckenspråk, varav ett är hotat.

Det finns minoriteter i minoriteterna, såsom svenskspråkiga och samiskspråkiga med specialbehov. Det bor personer som talar karelska och romani i hela landet. Vi har stor variation. Det att behovet av klarspråk lyfts fram i enkäten visar hur viktiga grundläggande språkliga rättigheter är för tillgodoseendet av övriga grundläggande rättigheter.

"Som om jag vore en utlänning i mitt eget land"

De svenskspråkiga i vårt land, oavsett ålder och hemort, delar i stort sett liknande erfarenheter av att ha fått otrevliga kommentarer och blivit ifrågasatta då de talat svenska offentligt. Fenomenet är allt annat än nytt. Många upplevde ändå att språkklimatet har blivit mera pressat de senaste 15 - 20 åren, och ordet "rädd" förekommer i svaren.

En sannolik förklaring till detta är hatretoriken. En annan förklaring kan vara att de administrativa regionerna blir allt större. Svenskspråkiga sköter allt oftare sina ärenden som medlem av en minoritet. I synnerhet tjänstemäns ovänliga attityd till språkliga rättigheter är kränkande. "Det känns som om jag vore en utlänning i mitt eget land", lyder en kommentar.

Enligt resultaten från Språkbarometern 2016 har både svensk- och finskspråkiga som hör till den språkliga minoriteten i tvåspråkiga kommuner upplevt att språkklimatet i deras hemkommun har blivit sämre de senaste åren. Varannan svenskspråkig och var femte finskspråkig upplever att de har blivit trakasserade på grund av sitt språk. Totalt 44 procent av de finskspråkiga och 51 procent av de svenskspråkiga upplevde att språkgrupperna står på god fot med varandra i den egna kommunen. Skillnaderna mellan kommunerna är stora.

Språkgruppernas rättigheter och möjligheter att använda sitt eget språk skiljer sig från varandra, men många problem är gemensamma. En svenskspråkig deltagare i enkäten i dinåsikt.fi beskrev situationen så här: "Jag vet inte hur jag ska kräva, upprepa och alltid inleda mina ärenden på svenska utan att den andra personen tar illa upp." Det konfliktfyllda trycket inom minoriteter är hårt. Om man använder sitt eget språk är man rädd att ärendet drar ut på tiden. Om man inte använder sitt eget språk är man rädd att man inte förstår allt.

Människor vill också undvika att bli stämplade som jobbiga, och otrevliga upplevelser kan till och med leda till att man vägrar att använda sitt eget språk. En av deltagarna beskrev sin upplevelse på följande sätt: "Det känns som om det är mitt fel att vårdpersonalen inte kan svenska." Gemensamt för språkgrupperna var upplevelserna av vilken lättnad det är att vistas i miljöer där det är självklart att man får tala sitt eget språk.

Samiskspråkiga känner sig mycket besvikna över möjligheterna att leva och sköta sina ärenden på samiska. I synnerhet samiska tjänster för barn kritiserades, från rådgivning till utbildning. Antagandet att alla samiskspråkiga kan finska stämmer inte och skadar återhämtningen av språken.

En positiv attityd kostar ingenting

Enkäten i dinåsikt.fi ger inte någon vacker bild av hur grundläggande språkliga rättigheter tillgodosetts i Finland, och språkbarometern styrker denna bild. Möjligheterna att förbättra situationen är ändå många. Språkgrupperna antar inte att alla kan deras språk, utan önskar framför allt förutsägbarhet och särskilt att de ska bli förstådda i en nödsituation.

Även om du till och med kan skratta åt majoritetsbefolkningens fördomar ibland, upplevs myndigheternas nedvärderande och negativa attityd till ditt språk speciellt kränkande och skadlig för det egna ärendet. Om du däremot får betjäning av en myndighet som talar ditt språk upplevs det som en lättnad och en orsak till glädje. En positiv attityd till språkliga rättigheter kan rädda många situationer. Och som tur är kostar det ingenting.

Dinåsikt.fi-enkäten och språkbarometern är ett led i beredningen av språkberättelsen som ges till riksdagen under 2017. 

__________________________________________________

Corinna Tammenmaa är språkrättsråd vid justitieministeriets enheten för demokrati, språk och grundläggande rättigheter och jobbar som en generalsekreterare för en delegation för språkärenden 



Inga kommentarer ännu. Bli först.