Panu Artemjeff: Finlands andra århundrade 

3.6.2016          fi | sv

Nästa år fyller Finland 100 år. Republiken Finland firas på många olika sätt och vi kan ta tillfället i akt och fundera på vad det innebär att vara en republik och vad vi väntar oss av framtiden. Åtminstone fick vårt land ingen kung och vi är alla jämlika . Ingen är född privilegierad och alla borde ha lika möjligheter i livet. Enligt Klaus Helkamas bok om finländarnas värderingar är jämlikheten människor emellan utan tvekan en av de viktigaste och hållbaraste finska värderingarna. Detta kommer fram i allt, från texten i poplåtar till litteraturen. "Me ollaan sankareita kaikki", alla är vi hjältar, sjöng J. Karjalainen på 80-talet.

Den engelska filosofen Alan de Botton begrundar i sin bok Status Anxiety (2004) fördelar och nackdelar med ett jämlikt, eller rättare sagt meritokratiskt, samhälle. Meritokratin har enligt honom gett oss välfärd och rättvisa, men också ångest och ständiga jämförelser mellan en själv och andra. Om jag inte blir någon "hjälte" så har jag bara mig själv och min svaghet att skylla på. Vi jämför febrilt våra meriter och resultat med andra runtomkring oss och tänker att framgångarna och förlusterna beror på oss själva. I vår tid finns det inte plats för slumpen.

Så har det inte alltid varit. I antikens kulturer ansågs slumpen vara en viktig del av livet och till exempel i antikens Rom pryddes mynten av Fortuna, lyckans och slumpens gudinna. Enligt de Botton kallade man ännu på 1900-talet i England de som slumpen eller livet inte varit skonsamma med olyckligt lottade (unfortunate) – medan de i dag kallas förlorare (loser). Nyansskillnaden är betydande.

Slumpen har nämligen en stor roll i människornas liv. Vi kan till exempel inte egentligen påverka till vilket eller hurdant land eller till hurdan familj vi föds, vilket modersmål vi talar eller hurdant pigment vår hud har. Olika utgångslägen samt den diskriminering som vissa grupper drabbas av påverkar människornas möjligheter att leva och agera den formella likabehandlingen till trots. En rullstolsburen person äger inte tillträde till en otillgänglig affär, ett romskt barn kan bli föremål för mobbning på grund av sin bakgrund och en äldre person som blivit arbetslös har bevisligen sämre chanser att få arbete än yngre personer.

Finlands grundlag och lagen om likabehandling, som moderniserades i fjol, stäcker sig längre än till formell likabehandling och förutsätter att jämlikheten blir verklighet. I praktiken bör till exempel myndigheterna identifiera vilka faktorer som inverkar på möjligheterna för personer som hör till olika befolkningsgrupper att använda deras tjänster. Och inte nog med det. Myndigheterna bör dessutom finna medel för att främja likabehandling till exempel i fråga om äldre personer. Är detta överhuvudtaget möjligt mitt i det hektiska arbetslivet, frågar skeptikern.

Visst är det möjligt. Och också riktigt intressant. Jag har själv deltagit i arbetet med justitieministeriets nya jämställdhets- och likabehandlingsplan. I samband med beredningen utvärderade vi ministeriets verksamhet mad tanke på jämställdhet och likabehandling. Av utvärderingen framgick det bland annat att ministeriets elektroniska tjänster inte är tillgängliga för alla, att det bland de anställda finns erfarenheter av åldersdiskriminering, att familjeledigheterna utnyttjas enligt kön, att tillgängligheten måste ökas inom alla sektorer och att allt fler avdelningar och enheter har ett regelbundet samarbete med frivilligorganisationer som företräder olika befolkningsgrupper. Vi ville också ta fram konkreta åtgärder för att öka jämlikheten och likabehandlingen.

Myndigheter, utbildningsarrangörer och större arbetsgivare ska enligt lagen om likabehandling utarbeta en likabehandlingsplan före jubileumsåret 2017 inleds. Detta är ett fint sammanträffande och passar utmärkt ihop med temat för Finland 100: tillsammans. Grunden för all samarbetsanda är just lika möjligheter att delta. Själv önskar jag att Finlands andra århundrade blir ett århundrade av faktisk jämlikhet.

Justitieministeriets jämställdhets- och likabehandlingsplan 2016 - 2019 

_________________________________________

Panu Artemjeff arbetar som specialsakkunnig vid enheten för demokrati, språk och grundläggande rättigheter.



Inga kommentarer ännu. Bli först.