Konsumentskyddsmyndigheternas befogenheter

Mål och resultat

Arbetsgruppen skulle utreda hur konsumentombudsmannens nuvarande utbud av instrument fungerar och vilka ändringsbehov det finns. Arbetsgruppen skulle i den mån den anser det behövligt utarbeta förslag till ändring av konsumentombudsmannens befogenheter. Arbetsgruppen skulle också bedöma huruvida det finns behov att till vissa delar utveckla regionförvaltningsmyndigheternas verksamhetsmöjligheter i konsumentskyddsärenden.

I betänkandet föreslogs att det stiftas en lag om påföljdsavgift i konsumentärenden samt att konsumentskyddslagen och lagen om Konkurrens- och konsumentverket ändras. Därtill föreslogs tekniska ändringar i vissa andra lagar. Syftet med de föreslagna lagarna är att förbättra de metoder som konsumentombudsmannen har till sitt förfogande när det gäller att ingripa i en näringsidkares åtgärder som strider mot konsumentskyddslagstiftningen. Dessutom är avsikten att möjliggöra en effektivare användning av de myndighetsresurser som finns att tillgå.

Reformer föreslogs i fråga om de tvångsmedel som konsumentombudsmannen har till sitt förfogande i det fall att man genom att förhandla inte lyckats få slut på ett lagstridigt förfarande. Förfarandet för att motsätta sig ett förbud som konsumentombudsmannen meddelat föreslogs bli ändrat så att en näringsidkare som är missnöjd med konsumentombudsmannens beslut om förbud ska föra ärendet till marknadsdomstolen. Ett förbud ska därmed inte längre förfalla bara på grund av att näringsidkaren motsätter sig det.

Arbetsgruppen föreslog också att konsumentombudsmannen ska kunna ansöka om påförande av påföljdsavgift när en näringsidkare bryter mot vissa i lagen specificerade konsumentskyddsbestämmelser. Lagen om påföljdsavgift i konsumentärenden ska enligt förslaget innehålla bestämmelser om förutsättningarna för påförande av påföljdsavgift, om de undantagsfall då någon annan än näringsidkare påförs påföljdsavgift, om påföljdsavgiftens storlek och om grunderna för att befrias från avgift.

Också regionförvaltningsverkens behörighet vid övervakningen av konsumentskyddslagstiftningen föreslogs bli utvidgad. Enligt förslaget ska regionförvaltningsverken förutom prisinformation om konsumtionsnyttigheter övervaka efterlevnaden också av de övriga bestämmelser i 2 kap. i konsumentskyddslagen som gäller marknadsföring samt förfaranden i kundrelationer. På så sätt vill man se till att också näringsidkare som är verksamma enbart lokalt eller regionalt ska kunna övervakas effektivare än för närvarande. Regionförvaltningsverken ska ha denna tillsynsuppgift i egenskap av myndigheter under konsumentombudsmannen.

Sammandrag

Mietinnössä ehdotettiin säädettäväksi laki seuraamusmaksusta kuluttaja-asioissa sekä muutettavaksi kuluttajansuojalakia ja Kilpailu- ja kuluttajavirastosta annettua lakia. Lisäksi ehdotettiin teknisluontoisia tarkistuksia eräisiin muihin lakeihin. Ehdotetuilla laeilla olisi tarkoitus parantaa kuluttaja-asiamiehen käytettävissä olevia keinoja puuttua elinkeinonharjoittajien kuluttajansuojalainsäädännön vastaisiin toimiin. Toissijaisesti tavoitteena olisi mahdollistaa käytettävissä olevien viranomaisresurssien tehokkaampi käyttö. Uudistuksia ehdotettiin niihin pakkokeinoihin, jotka ovat kuluttaja-asiamiehen käytettävissä silloin, kun lainvastaista menettelyä ei saada neuvotteluilla päättymään. Kuluttaja- asiamiehen määräämän kiellon vastustamista koskevaa menettelyä ehdotettiin muutettavaksi siten, että kuluttaja-asiamiehen kieltopäätökseen tyytymättömän elinkeinonharjoittajan olisi vietävä asia markkinaoikeuden käsiteltäväksi, eikä kielto enää raukeaisi pelkästään elinkeinonharjoittajan vastustuksen perusteella. Lisäksi työryhmä ehdotti, että kuluttaja-asiamies voisi hakea seuraamusmaksun määräämistä elinkeinonharjoittajalle tiettyjen laissa yksilöityjen kuluttajansuojasäännösten rikkomisesta. Laissa seuraamusmaksusta kuluttaja-asioissa ehdotettiin säädettäväksi seuraamusmaksun määräämisen edellytyksistä, seuraamusmaksun määräämisestä poikkeuksellisesti muulle henkilölle kuin elinkeinonharjoittajalle, seuraamusmaksun suuruudesta ja vapautumisperusteesta. Myös aluehallintovirastojen toimivaltaa kuluttajansuojalainsäädännön valvonnassa ehdotettiin laajennettavaksi. Työryhmän ehdotuksen mukaan aluehallintovirastot valvoisivat kulutushyödykkeen hinnan ilmoittamisen lisäksi myös muita markkinointia ja menettelyjä asiakassuhteessa koskevia kuluttajansuojalain 2 luvun säännöksiä. Näin pyrittäisiin edistämään sitä, että myös pelkästään paikallisesti tai alueellisesti toimivia elinkeinonharjoittajia voitaisiin valvoa nykyistä tehokkaammin. Aluehallintovirastot toimisivat tässä valvontatehtävässä kuluttaja-asiamiehen alaisina viranomaisina.