Organdonationer - vanliga frågor och svar

Berätta för dina anhöriga om din donationsvilja och anteckna den på papper  

Lagen om organdonationer betonar en persons egen vilja när det gäller donation av organ för vård av en annan människa.

Tidigare måste man få tillstånd för organdonation från en anhörig om den avlidne inte hade ett donationskort.  Nu antas det att en avliden som är en lämplig givare har gett sitt samtycke till organdonation om man inte känner till att den avlidne under sin livstid motsatte sig ingreppet. 

Innan donationen genomförs ska läkaren i mån av möjlighet reda ut den avlidnes donationsvilja. Om den avlidne till exempel inte har ett donationskort frågar man de anhöriga om den avlidnes inställning till organdonation. Om donationsviljan inte kan bekräftas inom disponibel tid, kan donationen ändå genomföras.

I Finland råder det brist på organ som lämpar sig för transplantation.

Vanliga frågor

Hur kan jag uttrycka min donationsvilja?

Det finns inte något officiellt eller rätt sätt att uttrycka sin donationsvilja.

Du kan uttrycka din donationsvilja till exempel på följande sätt:

  • Registrera din donationsvilja i Kanta-tjänsten.Länk till en annan webbplatsÖppnas i en ny flik Viljeyttringarna sparas i Patientdataarkivet, där de är tillgängliga för enheter inom hälso- och sjukvården.
  • Berätta för din närmaste anhörig eller någon annan närstående person om din donationsvilja.  Då kan dina anhöriga sedan berätta vidare om din vilja. 
  • Anteckna din donationsvilja på ett papper. Ha pappret med dig och berätta om det för dina anhöriga och närstående.
  • Du kan fortfarande använda ett donationskort som ett uttryck för ditt samtycke till organdonation.

Om man inte vet din donationsvilja antar man att du inte motsätter dig till organdonation.

Finns det en färdig blankett?

Någon färdig blankett behövs inte. Du kan fritt formulera din donationsvilja. Muntlig information om donationsviljan är lika giltig som skriftlig information.

Du kan anteckna din donationsvilja på ett papper till exempel på det nedanstående sättet.

Har en anhörig rätt att förbjuda organdonation?

En anhörig kan inte på basis av sin egen vilja förbjuda donation av organ från en avliden person.  Om en anhörig däremot känner till att den avlidne under sin livstid motsatte sig organdonation kan donationen inte genomföras. Den inställning som en person uttryckte under sin livstid ska iakttas.

Transplantationer genomförs inte utan samtycke av en vårdnadshavare eller en anhörig om läkaren bedömer att den avlidne på basis av sin ålder, utvecklingsnivå eller till exempel sjukdom inte under sin livstid kunde bilda sig en uppfattning om organdonation.

Lagen förutsätter att den avlidnes närmaste anhöriga eller andra närstående ska få upplysningar om vad organdonationen betyder.

Hur göra om givaren är minderårig?

Om den avlidne är minderårig eller om han eller hon på grund av sin ålder och utvecklingsnivå inte kunnat bilda sig en uppfattning om organdonation, förutsätts vårdnadshavarens tillstånd till transplantationen.

Är alla lämpliga givare?

I Finland kan en levande donator donera sin ena njure till en annan människa som behöver den, men största delen av donatorerna av organ och vävnader är avlidna. Det är emellertid bara en bråkdel av alla avlidna som lämpar sig som donator. Enligt lagen är en människa död när alla hjärnfunktioner oåterkalleligt har upphört. Processen för organ- och vävnadsdonation kan inledas antingen efter att hjärndöd konstaterats eller efter att blodcirkulationen har upphört och hjärtat har stannat. 

Till exempel människor som under sin livstid har haft vissa infektionssjukdomar (hepatit B, HIV) eller cancer inom en period på fem år (undantagsvis basaliom eller hjärntumör) lämpar sig inte som givare.  Lämpligheten som organdonator bedöms alltid på basis av en grundlig utredning som utförs av organtransplantationsenheten. Organtransplantationsenheten bedömer också lämpligheten att donera vävnader på samma sätt. Åldern är inget hinder för att donera organ och vävnader. 

Hur anvisas personalen inom hälso- och sjukvården i att hitta lämpliga givare?

Alla central- och universitetssjukhus i Finland har ombetts informera transplantationsbyrån om alla de patienter med skall- eller hjärnskador som har dålig prognos och som inte har några kontraindikationer till organdonation, dvs. B-hepatit, HIV eller malign tumör (cancer). Transplantationsenheten bedömer på basis av utredningen givarens lämplighet att donera organ, och vävnadsinrättningarna bedömer givarens lämplighet att donera vävnader. 

Hur kontrolleras det att organet lämpar sig för transplantation?

Lämpligheten av organ för donation kontrolleras genom blodprov och vid behov genom andra medicinska undersökningar.

Inverkar min vilja att donera på min vård?

En organdonationsvilja påverkar inte alls patientens vård. Patienten vårdas alltid på det bästa möjliga sättet.

Kan någon få ekonomisk nytta av transplantationer?

Absolut inte. Det är inte tillåtet att betala någon ersättning för tagandet av organ, vävnader eller celler och transplantationsverksamheten får inte eftersträva ekonomisk vinning. I Finland genomförs transplantationerna alltid inom den offentliga hälso- och sjukvården.