Enklare förfarande för bötes- och ordningsbotsföreläggande önskas

Arbetsgruppen anser att det nuvarande förfarandet är problematiskt i många avseenden. Strafforder- och ordningsbotsförfarandena har lett till att domsrätt i allt större utsträckning har överförts från domstolarna till polisen utan att den misstänktes rättssäkerhet har förbättrats. Förfarandena avviker även omotiverat från varandra på grund av att de inte har utvecklats tillsammans. För samma förseelse kan utfärdas ordningsbot eller böter. Också den misstänktes möjlighet att söka ändring i straffet varierar beroende på straffarten. För närvarande kan ändring inte sökas i ett domstolsbeslut i ett ordningsbotsärende.

Åklagaren fastställer inte längre låga böter som utfärdats av polisen

I nu gällande strafforderförfarande kan polisen yrka på bötesstraff, varefter ärendet överförs till åklagaren för avgörande. Arbetsgruppen vill nu att detta dubbla arbete i huvudsak skall frångås. Enligt förslaget behöver bötesförelägganden på högst 20 dagsböter, som polisen utfärdat, inte längre behandlas av åklagaren. Allvarligare fall överförs däremot också i fortsättningen till åklagaren, som kan utfärda åklagarens bötesföreläggande för förseelsen. Den nya utvidgade befogenheten att förelägga låga böter gäller också tull- och gränsbevakningsmän, som i det nya förfarandet även i övrigt har samma funktion som poliser inom sitt verksamhetsområde.

Förseelserna som ligger till grund för böterna ändras inte. Polisen kan fortsättningsvis framställa bötesyrkanden eller utfärda bötesförelägganden för brott som enligt lag kan bestraffas med fängelse i högst sex månader. Dessutom kan egendom till ett högsta värde av 1 000 euro förklaras förverkad till staten. I motsats till vad som nu är fallet kan en förverkandepåföljd utfärdas utöver en ordningsbot.

Också åklagare och domstolar kan utfärda en ordningsbot

Polisen utfärdar också i fortsättningen fasta ordningsböter på 10-115 euro. Nytt är att ordningsböter kan utfärdas också av en åklagare och av en domstol som kan utfärda ordningsböter för en ordningsbotsförseelse i ett ärende som förelagts den. Utanför det nya förfarandet faller ordningsböter som utfärdats för trafikförseelser som uppdagats genom övervakningskameror och sänds per post.

Polisen skall begära den misstänktes samtycke till böterna

Behandlingen och avgörandet av ett ärende i det nya förfarandet förutsätter målsägandens och den misstänktes samtycke, som polisen skall efterhöra i samband med förundersökningen. Som des misstänktes samtycke betraktas också att han eller hon betalar böterna eller ordningsboten enligt straffyrkandet inom 30 dagar. Trots sitt samtycke kan den misstänkte göra dagsbotens belopp stridigt och tillställa allmänna åklagaren en utredning av frågan. I dagens läge krävs det aktiva insatser från den misstänktes sida, om han eller hon inte godkänner de böter eller ordningsböter som utfärdats. Den misstänkte har en vecka på sig att motsätta sig straffyrkandet eller föra saken till tingsrätten.

Om parterna inte samtycker till förfarandet överförs saken till åklagaren som, på samma sätt som i dag, kan besluta om saken skall föras till domstol. För närvarande kan åklagaren dock inte besluta om åtalseftergift när det gäller ordningsbotsärenden. Arbetsgruppen föreslår att också det skall bli möjligt.

Om ärendet förs till tingsrätten kan enligt förslaget ändring i tingsrättens beslut sökas på vanligt sätt. För närvarande gäller besvärsrätten bara domar på dagsböter.

Nytt är att skriv- och räknefel och andra tekniska fel i ordningsböterna kan korrigeras på samma sätt som nu sker i fråga om dagsböter som utfärdas genom strafforder.

Ordningsbot enda straffet för ordningsbotsförseelser

Arbetsgruppen föreslår vidare att böter som utfärdats av polisen genom ett bötesföreläggande inte skall kunna omvandlas till fängelsestraff. Detta motsvarar förbudet mot att omvandla böter på mindre än 20 dagsböter. Arbetsgruppen tillåter kombinationer av ordningsbot och böter. Om någon samtidigt skall dömas för flera förseelser till både ordningsbot och böter, höjer ordningsboten böterna med 10 euro. Om någon samtidigt skall dömas för flera ordningsbotsbrott, höjs den strängaste ordningsboten likaså med 10 euro. Också vissa bestämmelser om preskription av böter och ordningsböter revideras.

Påföljdssystemet förenklas så att för mindre förseelser för vilka straffet i dag kan vara antingen ordningsbot eller böter utfärdas i fortsättningen endast ordningsbot.

Den nya lagen om ordningsbotsförseelser innebär i praktiken inga ändringar i fråga om vilka förseelser som betraktas som ordningsbotsförseelser, men beskrivningen av förseelserna preciseras.

För närvarande behandlas tre av fyra av brottmål utanför domstolen i förfaranden för ordningsbotsföreläggande och strafforder. Årligen utfärdas ca 240 000 strafforder och ca 100 000 ordningsbotsförelägganden. I och med reformen kommer åklagarna att ha ca 208 000 färre ärenden än nu, vilket innebär en besparing på ca 1 000 arbetsdagar per år.

I betänkandet ingår en arbetsgruppsmedlems avvikande åsikt, enligt vilken endast den misstänkte skall kunna vidta åtgärder för att föra ordningsbotsförelägganden och straff- och bötesyrkanden till domstol, inte åklagaren. Dessutom skall domstolen inte kunna döma ut ordningsböter utan endast böter för en ordningsbotsförseelse som förts till domstolen i normal ordning för behandling av brottmål.

Ytterligare upplysningar:
lagstiftningsrådet Asko Välimaa, tfn 09-160 677 08, 050-349 4665
lagstiftningsrådet Janne Kanerva, tfn 09-160 677 23
e-post: fö[email protected]