Kraven på domarnas språkkunskaper revideras
En arbetsgrupp vid justitieministeriet har blivit klar med sitt förslag till nya bestämmelser om domarnas språkkunskaper. Avsikten är att ställa sådana behörighetsvillkor gällande domarnas kunskaper i finska och svenska att domstolarna i sin verksamhet förmår trygga bägge språkgruppernas rättsskydd i enlighet med den nya språklagen som träder i kraft 1.1.2004.
Avsikten är att de nya bestämmelserna skall ingå i lagen om utnämning av domare. För närvarande regleras behörighetsvillkoren i lagen angående den språkkunskap, som skall av statstjänstemän fordras. Den ersätts vid ingången av nästa år av lagen om de språkkunskaper som krävs av offentligt anställda, som inte gäller domare.
Av domare krävs åtminstone nöjaktiga kunskaper i det andra språket
Den nya språklagen förutsätter inte i sig att kraven på domarnas språkkunskaper utvidgas. De gällande formella behörighetsvillkoren som gäller kunskaperna i finska och svenska är enligt arbetsgruppens åsikt i huvudsak tillräckliga. Den nya språklagens bestämmelser om tryggande av de språkliga rättigheterna samt det nya systemet med statliga språkexamina förutsätter dock att kraven ses över. Även de språkkunskaper som i fortsättningen krävs av offentliga samfunds andra anställa måste tas i beaktande.
Arbetsgruppens utgångspunkt är att man i tvåspråkiga domstolar oftare har behov av att använda bägge språken än i enspråkiga domstolar. Därför är det motiverat med mera omfattande behörighetsvillkor gällande domarnas språkkunskaper vid tvåspråkiga domstolar. Emellertid måste även enspråkiga domstolar se till att rättsskyddet tryggas t.ex. när parterna talar olika språk. Detta förutsätter åtminstone nöjaktiga kunskaper i det andra språket.
Enligt arbetsgruppens förslag skall av den som utnämns till domare i fortsättningen krävas utmärkta muntliga och skriftliga kunskaper i befolkningsmajoritetens språk inom domstolens domkrets. Dessutom förutsätts vid enspråkiga domstolar nöjaktig förmåga att förstå och att i tal använda det andra språket och vid tvåspråkiga domstolar nöjaktig förmåga att i tal och skrift använda det språk som används av befolkningsminoriteten inom domkretsen. Jämfört med nuläget innebär förslaget att vid enspråkiga domstolar höjs behörighetsvillkoren gällande muntliga kunskaper i det andra språket.
De föreslagna nivådefinitionerna motsvarar det nya systemet med språkexamina inom statsförvaltningen. I praktiken ådagaläggs språkkunskaperna vanligtvis i samband med högskoleexamen.
Förmågan att arbeta på bägge språken är ibland bristfällig i praktiken
Arbetsgruppen kartlade domarnas kunskaper i finska och svenska för närvarande och huruvida de räcker till för att utföra tjänsteuppdragen genom en förfrågan som skickades till alla tvåspråkiga och vissa enspråkiga domstolar.
Förfrågan visade att man vid domstolarna är villiga att betjäna kunderna på både finska och svenska. I praktiken är förmågan att arbeta på bägge språken dock begränsad bl.a. därför att kunskaperna i minoritetsspråket inom tjänsteområdet har försämrats till följd av att språket behövs sällan och det inte görs särskilt mycket för att upprätthålla språkkunskaperna.
Allmänt taget är språkresurserna tillräckliga vid de domstolar vars domkrets omfattar hela landet. Vid tingsrätterna och förvaltningsdomstolarna varierar språkresursernas tillräcklighet. Kunskaperna i svenska är mest bristfälliga vid enspråkigt finska domstolar. Men även vid tvåspråkiga domstolar, där majoritetsspråket är finska och där man som helhet har beredskap att behandla mål på svenska, finns det domare som trots den formella språkkunskap som lagen kräver inte i praktiken har sådana kunskaper i svenska som krävs för att behandla ett mål.
Utbildning behövs för att upprätthålla språkkunskaperna
Arbetsgruppen konstaterar att språkkunskapskraven är bara ett sätt att se till att det vid domstolarna finns personal som behärskar såväl finska som svenska och att bägge språkgruppernas rättsskydd tryggas på det sätt som grundlagen och språklagen förutsätter.
Arbetsgruppen betonar att de skyldighet för myndigheterna att se till att de anställdas språkkunskaper upprätthålls som föreskrivs i lagen om de språkkunskaper som krävs av offentligt anställda gäller även domstolarna. Både domarnas och andra domstolsanställdas praktiska språkkunskaper kan förbättras bl.a. genom att man ordnar utbildning eller stöder frivillig språkutbildning. När personal anställs skall man beakta de faktiska språkkunskaper som arbetsuppgifterna förutsätter.
Språkkunskapskraven gäller också uppgifter som jämställs med domaruppgifter
Enligt arbetsgruppens förslag skall samma behörighetsvillkor i fråga om språkkunskaperna ställas för föredragande vid domstolarna samt tingsfiskaler och notarier vid tingsrätterna som medverkar i rättsskipningen som för domare. Även för domstolarnas sakkunnigledamöter med uppdraget som bisyssla bör meddelas bestämmelser om beaktande av deras språkkunskaper.
Separata bestämmelser om de språkkunskaper som krävs av domarna vid Ålands tingsrätt och Ålands förvaltningsdomstol utfärdas genom förordning.
Behörigheten i fråga om språkkunskaperna för den som utnämnts till en domartjänst före lagändringar tryggas genom övergångsbestämmelser. Behörigheten för den som blivit utnämnd till domstolsledamot för viss tid tryggas till utgången av den fastställda tiden.
Ytterligare upplysningar:
arbetsgruppens ordförande, regeringsrådet Heikki Liljeroos, tfn (09) 1606 7608,
arbetsgruppens sekreterare, specialsakkunnig Paulina Tallroth, tfn (09) 1606 7726