Justitieminister Anna-Maja Henriksson vid seminarium om utvecklingen av Ålands självstyrelsesystem 5.11.2013

dagens seminarium har ett mycket viktigt tema och jag är glad att det samlat så många deltagare. Vi har under förmiddagen fått höra många inlägg kring hur självstyrelsen kunde utvecklas. Det är en angelägenhet som i allra högsta grad berör såväl oss i riket som er på Åland. Och den rätta tiden för denna diskussion är just nu.

Den kommitté som statsrådet för någon månad sedan har tillsatt för att modernisera självstyrelsesystemet och självstyrelselagen för Åland ska lägga upp sitt arbete i två etapper. I det första skedet ska kommittén dra upp riktlinjer för det fortsatta arbetet. Avsikten är alltså att kommittén ska ange ramarna för det egentliga lagberedningsarbetet som inleds senare. Delbetänkandet med riktlinjer ska bli klart till utgången av 2014.

Kommittén är parlamentariskt sammansatt med representanter för riksdagspartierna och lagtingsgrupperna. Förhoppningen är att detta ska garantera en fruktbar debatt om hur självstyrelsen bör och kan utvecklas. En så här bred och renodlat politiskt sammansatt kommitté har inte tidigare tillsatts för att revidera självstyrelselagen. Detta kan ses som ett tecken på att det från både Ålands och rikets sida finns en önskan om att gemensamt formulera hur självstyrelsen ska utvecklas.

Det räcker med andra ord inte, så som hittills har varit fallet, att ge utfästelser om att självstyrelsen ska utvecklas, utan det krävs nu att utvecklingen ges ett konkret innehåll.

Bästa åhörare,

Landskapet Åland har utvecklats till ett välfärdssamhälle, där de krav som ursprungligen ställdes för självstyrelsen har uppfyllts med framgång. Landskapet har bevarat sitt språk och sin kultur, och dess demokratiska institutioner svarar för en betydande del av lagstiftnings- och förvaltningsverksamheten på Åland. Självstyrelsesystemet har bidragit till att skapa landskapets särskilda ställning och till att uppfylla de internationella förpliktelser som är bindande för Finland.

Världen förändras dock hela tiden och man ska hänga med i ut-vecklingen. I samband med totalreformen av självstyrelselagen ska man därför fråga hur autonomin kan utvecklas i en allt mer internationaliserad värld på ett sådant sätt som respekterar både landskapets och rikets intressen. Man måste beakta den europeiska integrationen, bedöma behörighetsfördelningen mellan landskapet och riket samt organisera de ekonomiska förhållandena. Dessutom måste man överväga hur de politiska, kulturella och ekonomiska förhållandena mellan landskapet och riket kan utvecklas och hur växelverkan kan ökas.

Det är naturligt att det ibland uppstår friktion i relationerna mellan autonomin och moderlandet. Jag önskar dock att systemet skulle kunna fungera så att onödiga motsättningar kan undvikas. Förtroendefulla relationer kan skapas endast om parterna känner varandra och varandras system tillräckligt väl. En tydligare lagstiftning skulle främja detta.

En utmaning är också att utveckla självstyrelsesystemet så att det inte väcker misstro eller avundsjuka. Statsmakten bär ansvaret för att de grundläggande språkliga och kulturella rättigheterna tryggas utan att de stämplas som privilegier.

Bästa åhörare,

Att reformera självstyrelsesystemet är ingen enkel sak. Det finns stora förväntningar på att kommittén ska lyckas. Möjligheterna till det är goda, om man på båda sidorna låter bli att för tidigt låsa sig i sina positioner. Vi vet i stora drag vilka önskemålen är och vi vet också hur man från rikets sida i stort sett har förhållit sig till dem. Den s.k. Aalto-arbetsgruppen har gjort preliminära bedömningar av möjligheter och svårigheter. Jag vill betona att Aalto-arbetsgruppen i sitt betänkande ändå inte har låst sig vid slutliga ställningstaganden. Tvärtom är det så att betänkandet lämnar även de svåra frågorna öppna för fortsatt diskussion.

En utveckling mot ett smidigare system och större förståelse för självstyrelsens behov är önskvärd och säkert också möjlig, men jag vill understryka att självstyrelsen måste vara starkt förankrad i författningen. Vi bör eftersträva ett system som är hållbart även under oroliga eller ekonomiskt svåra tider.

Jag önskar kommittén, dess ordförande och vice ordföranden framgång i sitt arbete och hoppas att vi i god tid före självstyrelsens 100-årsjubileum har en ny, modern fjärde självstyrelselag. En lag som för oss framåt mot det andra seklet av en utvecklad självstyrelse och en lag som svarar mot tidens utmaningar och behov.

Jag vill också tacka riksdagens Ålandsforum för att ha arrangerat detta seminarium som ett startskott för kommittén med budskapet att det nu är dags att kavla upp ärmarna och sätta igång med det konkreta arbetet. Slutligen vill jag tacka riksdagens talman för att riksdagen välvilligt har ställt sina utrymmen till förfogande inte bara för detta seminarium utan också för kommitténs arbete.

Jag önskar kommittén ett varmt lycka till i sitt arbete och ser fram emot mellanrapporten för utvecklingen av självstyrelsen!

Tack!