Bättre skydd för parterna i ett samboförhållande då egendomen delas i samband med att förhållandet upplöses
På justitieministeriet har en promemoria sammanställts som tar upp förmögenhetsrättsliga problem som uppkommer i samband med att ett samboförhållande upplöses och möjligheterna att lösa dem genom lagstiftning. I promemorian föreslås att problemen löses genom lagstiftning som garanterar sambors minimiskydd vid delning av egendomen.
För närvarande finns det ingen lagstiftning som uttryckligen reglerar sambors inbördes förmögenhetsförhållanden. I praktiken tillämpas samma bestämmelser och principer på dem som på förmögenhetsförhållandena mellan sinsemellan främmande personer.
I promemorian, som skickats på remiss, betonas att, oberoende av en eventuell ny reglering, garanterar rättsverkningarna av äktenskap och registrerade partnerskap fortfarande parterna ett avsevärt starkare rättsligt skydd än samboförhållanden och därmed jämförbara parförhållanden.
Hänsyn till ekonomisk gemenskap vid delning av egendomen
Äktenskapslagens normer gällande avvittring av egendom vid en skilsmässa tar hänsyn till att parterna i äktenskapet eller det registrerade partnerskapet har levat i ekonomisk gemenskap. Parternas insatser för det gemensamma hushållet räknas vid avvittringen båda parterna till godo.
Utgångspunkten är att när ett samboförhållande upphör skall vardera parten ha rättatt behålla sin egendom. En delning på basis av ägande leder dock inte alltid till ett rättvist resultat, eftersom den ekonomiska gemenskap som rått mellan parterna under samboförhållandet inte då kan beaktas i tillräcklig utsträckning. I synnerhet när det gäller lösöre kan det dessutom vara praktiskt omöjligt att i samband med upplösningen av förhållandet utreda vilkendera parten som ursprungligen skaffat det.
Enligt promemorian bör en bestämmelse om s.k. presumtivt samägande motsvarande den som finns i äktenskapslagen stiftas i fråga om sambor. Då det inte går att fastställa till vilkendera parten något lösöre hör, betraktas lösöret som gemensam egendom. Med stöd av bestämmelsen kan bohag då ofta anses vara gemensam egendom.
Dessutom behövs det bestämmelser om gottgörelse av en sambos insats för det gemensamma hushållet i sådana fall där delningen av egendomen i enlighet med ägarförhållandena leder till att den ena sambon får grundlös fördel på den andras bekostnad.
Skydd för den bostadsbehövande vid upplösning av både äktenskap och
samboförhållanden
Bestämmelserna i samägandelagen tillämpas för närvarande på delning av bostäder som ägs gemensamt av parter i ett samboförhållande. Om parterna inte efter upplösningen av förhållandet kan komma överens om att den ena parten löser in den andra partens andel i bostaden är den enda återstående möjligheten att få egendomen delad att sälja bostaden och därigenom upplösa samägandeförhållandet. Bostadsbehovet kan då inte beaktas vid delningen.
I Finland finns det inte bestämmelser ens om äkta makar som gör det möjligt att vid avvittringen av makarnas egendom ta hänsyn till vilken av makarna som har större behov av den bostad som varit deras gemensamma hem.
Enligt promemorian bör i första hand utredas om det finns behov att föreskriva att behovet av bostad skall beaktas vid den avvittring som sker vid upplösning av ett äktenskap. Detta kan genomföras exempelvis så att den make som har ett större behov av en bostad under i lag angivna förutsättningar har rätt att få den bostad som varit det gemensamma hemmet inkluderad i den egendom som tillfaller maken vid avvittringen. I samband med eller efter detta bör man överväga ett motsvarande eller mer begränsat skydd också för sambor.
Skiftesman kan förordnas också vid delning av sambors egendom
Domstolen kan förordna en skiftesman för avvittringen i samband med att ett äktenskap eller ett registrerat partnerskap upplöses. Däremot kan ingen skiftesman förordnas när ett samboförhållande upplöses. Om överenskommelse om delningen inte nås måste tvisterna om äganderätten och andra frågor kring delning av egendomen avgöras vid en rättegång i tingsrätten.
Enligt promemorian bör det bli möjligt att förordna en skiftesman för att förrätta också avskiljande av sambors egendom och avgöra eventuella krav på gottgörelse.
Enligt Statistikcentralen fanns det inalles 1,4 miljoner familjer i Finland 2004. Samboparen var ca 290 000, dvs. 20,4 %. I 110 000 sambofamiljer levde utöver samborna ett eller flera barn. Sedan början av 1970-talet har sambofamiljerna snabbt blivit allt vanligare.
Ytterligare upplysningar:
lagstiftningsrådet Tuomo Antila, tfn 09-160 677 16 (e-post: fö[email protected])