Finska och svenska språket

De officiella språken dvs. nationalspråken i Finland är finska och svenska. Det största språket i vårt land är finska. Finländare som talar svenska bor främst i landskapen längs kusten, men även i de största städerna i inlandet finns en svenskspråkig minoritet. I Finland finns både kommuner med finska och kommuner med svenska som minoritetsspråk.

Enligt grundlagen ska det allmänna tillgodose landets finskspråkiga och svenskspråkiga befolknings kulturella och samhälleliga behov enligt lika grunder. Detta betyder inte endast formell utan även faktisk likabehandling. Bestämmelsen om de grundläggande språkliga rättigheterna kompletteras av flera andra bestämmelser i grundlagen. Tillgodoseendet av de språkliga rättigheterna är ofta en förutsättning för att andra grundläggande fri- och rättigheter, såsom rätten till rättsskydd och inflytande samt de kulturella och sociala rättigheterna ska kunna förverkligas.

Språklagen och språkkunskapslagen

Språklagen

I språklagen föreskrivs närmare om de språkliga rättigheter som tryggas i grundlagen. Lagen gäller finska och svenska, och syftet är att vars och ens språkliga rättigheter förverkligas utan att man särskilt behöver begära det. Finska myndigheter är antingen enspråkiga eller tvåspråkiga. Var och en har rätt att använda finska eller svenska i sina kontakter med statliga myndigheter och tvåspråkiga kommunala myndigheter. Alla myndigheter ska dessutom se till att var och en har möjlighet att bli hörd på sitt eget språk, finska eller svenska. Tvåspråkiga myndigheter ska betjäna allmänheten på finska och svenska och ge information på båda språken.

Språklagen gäller inte landskapet Åland, vars språkbestämmelser finns i självstyrelselagen för Åland. I självstyrelselagen för Åland föreskrivs att landskapet är enspråkigt svenskt samt att individen har rätt att i egen sak inför domstol och andra statsmyndigheter i landskapet använda finska. I självstyrelselagen finns också bestämmelser om bl.a. skriftväxlingsspråket mellan staten och landskapsmyndigheterna.

Justitieministeriet har i uppgift att bland annat främja förverkligandet av de språkliga rättigheterna genom att följa upp tillämpningen och verkställigheten av språklagen genom att ge rekommendationer och vid behov göra initiativ eller ta till andra åtgärder för att rätta till olägenheter. För att följa verkställigheten och tillämpningen av språklagen och den lagstiftning som har samband med den samt för uppföljning av utvecklingen av språkförhållandena finns i anslutning till justitieministeriet en delegation för språkärenden. Mera information: Delegationen för språkärenden.

Mer information finns i brochyren om de språkliga rättigheterna.

Språkkunskapslagen

I språkkunskapslagen föreskrivs om de språkkunskaper som krävs av tjänstemän. Vid rekrytering av personal ska uppmärksamhet fästas vid de faktiska språkkunskaper som uppgiften i praktiken kräver. Behörighetsvillkor som gäller språkkunskaper för statsanställda kan fastställas endast genom lag eller förordning. Kommunerna och samkommunerna bestämmer själva om personalens språkkunskapskrav. Utbildningsstyrelsen svarar för allmänna språkexamina.

Klagomåls- och besvärsinstanser

Varje myndighet ska inom sitt verksamhetsområde övervaka att språklagen följs. När det gäller brister i den språkiga service är det skäl att i första hand vända sig till myndigheten som felat.

De högsta laglighetsövervakarna är statsrådets justitiekansler och riksdagens justitieombudsman. Om du har upplevt eller upptäckt diskriminering på grund av språk, kan du kontakta diskrimineringsombudsmannen.

Om brister i den språkliga servicen kan man, beroende på ärendets art, även kontakta

 

• den kommunala socialombudsmannen
• patientombudsmannen inom hälso- och sjukvårdens verksamhetsenheter
• nämnderna för den språkliga minoriteten i de tvåspråkiga sjukvårdsdistrikten
• regionförvaltningsverket, som styr och övervakar bl.a. den kommunala social- och hälsovården och undervisningsväsendet
• en högre myndighet inom samma sektor, dvs. till exempel det behöriga ministeriet

Justitieministeriet tar inte ställning i enskilda språkärenden.