Obligationsrätt och konsumentskydd

Obligationsrätten gäller förpliktelser som baserar sig på antingen ett avtal eller en gärning som orsakat skada och förhållandena mellan parterna till dessa. Det kan vara fråga om t.ex. en köpeskillingsfordran eller en skyldighet att ersätta den som lidit skada för den skadegörande handlingen.

Lagen innehåller bestämmelser om t.ex. förutsättningarna för uppkomst eller upphörande av en skyldighet, påföljderna för ett avtalsbrott och omfattningen av skadeståndsansvar. Täckande reglering saknas dock varför rättspraxisen, som återspeglar de allmänna principerna av obligationsrätten, har en stor praktisk betydelse vid sidan av lagstiftningen.

Viktiga lagar på området är den s.k. rättshandlingslagen, lagen om skuldebrev, skadeståndslagen, den s.k. preskriptionslagen och räntelagen. Dessutom finns det speciallagar t.ex. köplagen som gäller köp av lös egendom, jordabalken som reglerar överlåtelse av fast egendom samt hyreslagen.

Konsumentskyddslagstiftningen reglerar relationerna mellan näringsidkare och konsumenter. Den omfattar bestämmelser om allmänt konsumentskydd, såsom de krav som ställs på sakligheten och sanningsenlighet hos reklam och annan marknadsföring samt på avtalsvillkorens skälighet. Konsumentskyddslagstiftningen innehåller dessutom obligationsrättsliga bestämmelser om enskilda avtalsförhållanden (såsom handeln med konsumtionsvaror, bostadshandeln, reparations- och underhållstjänster, betaltjänster och försäkringar), i synnerhet om avtalsparternas rättigheter och skyldigheter.

Konsumentskyddslagstiftningen bereds huvudsakligen vid justitieministeriet och arbets- och näringsministeriet.

Framför allt genom olika myndighetsorganisationer, såsom Konkurrens- och konsumentverket, konsumentombudsmannen, konsumenttvistenämnden och konsumentrådgivningen, strävar man efter att säkerställa att konsumentskyddet förverkligas. Av nämnda myndigheter hör konsumenttvistenämnden till justitieministeriets förvaltningsområde.