Markägarna har redan länge uttryckt sitt missnöje med storleken på inlösningsersättningarna. Kritiken har dels riktat sig mot vissa enskilda inlösningssituationer, dels mot de allmänna bestämmelserna om ersättningsbelopp och deras tillämpningspraxis.

Värderingen av fast egendom innebär i praktiken alltid en viss osäkerhet. Syftet med de föreslagna ändringarna är att säkerställa att det underskott i inlösningsersättningen som eventuellt uppstår till följd av inexaktheten i uppskattningen inte bärs av ägaren till den egendom som inlöses, dvs. att kravet på full ersättning enligt grundlagen uppfylls i alla inlösningssituationer.

Med marknadsvärde avses en sådan uppskattad penningmängd med vilken egendomen på valuteringsdagen byter ägare mellan en försäljare och en köpare, som är villiga att ingå affärstransaktionen och är oberoende av varandra, till följd av korrekt marknadsföring genom att parterna agerar sakkunnigt, med eftertanke och utan tvång.  Marknadsvärdet ska bestämmas enligt det bästa och lönsammaste nyttjandet av egendomen. Utöver det nuvarande nyttjandesättet kan även andra möjliga nyttjandesätt som kan konstateras vid bedömningstidpunkten beaktas. Spekulativa nyttjandemöjligheter kan inte beaktas.

Marknadsvärdet ska fastställas med en tillförlitlig metod som leder till det högsta värdet på egendomen. Vid bedömningen av marknadsvärdet används samtliga huvudmetoder inom fastighetsförmedling, det vill säga köpeskillings-, avkastnings- och kostnadsvärdemetoden samt olika tillämpningar och kombinationer av dessa. Metoden ska väljas från fall till fall.

Inlösen av en fastighet eller en del av den eller begränsning av nyttjandet av en fastighet, kan förutom på inlösningslagen även grunda sig på flera andra lagar. Ersättning för markägarens förlust kan grunda sig på inlösningslagen, speciallagen eller samtidig tillämpning av bestämmelserna i dem. På grund av speciallagen tillämpas inte nödvändigtvis alla bestämmelser i inlösningslagen när ersättningen bestäms. På vissa inlösningar tillämpas däremot inte inlösningslagen. Till exempel vid inlösen av tillandning, samfällt område eller del av tomt enligt fastighetsbildningslagen (554/1995) bestäms ersättningen i enlighet med bestämmelserna i nämnda lag.

Förhöjningen på 25 procent för ersättningen för föremål och ersättning för men enligt 38 a § i inlösningslagen bestäms vid inlösningsförrättningen på tjänstens vägnar. Markägaren behöver inte kräva detta separat.

De lagändringar som träder i kraft den 1 augusti 2025 gäller endast grunderna för bestämmande av ersättning. Ändringarna påverkar inte vem som kan lösa in, vems egendom som kan lösas in, för vilket ändamål inlösen kan ske eller på vilka villkor inlösen kan ske.

Fastställandet av ersättningar för områden som krävs för elledningar, landsvägar och järnvägar grundar sig på inlösningslagen. Lagen om trafiksystem och landsvägar samt banlagen innehåller dock vissa bestämmelser om bestämmande av ersättning som kompletterar inlösningslagen.

De förluster som elledningen orsakat markägaren ersätts vid inlösningsförrättningen enligt samma grunder oberoende av om det är fråga om en ledning som hör till stamnätet eller distributionsnätet, eller en anslutningsledning från ett kraftverk.

Ändringarna i inlösningslagen trädde i kraft den 1 augusti 2025. De nya ersättningsbestämmelserna tillämpas också på inlösningsförrättningar som varit anhängiga den 1 augusti 2025.

Den tillämpliga lagstiftningen fastställs utifrån resultatet av domstolens beslut. Om jorddomstolen upphäver ett beslut där de bestämmelser som gällde den 1 augusti 2025 har tillämpats och återförvisar ärendet i sin helhet för ny behandling, ska ersättningsfrågorna behandlas och avgöras enligt bestämmelserna i den nya lagen.

Med ersättning för föremål avses ersättning för den egendom som löses in, såsom mark, byggnad eller annan egendomspost. Den baserar sig på egendomens marknadsvärde.
Ersättning för men betalas när endast en del av egendomen löses in och detta eller inlösningsprojektet medför bestående men för användningen av återstoden av egendomen.

Med fast egendom avses i denna lag ägande- och därmed jämförbar rätt till fastighet eller annat jord- eller vattenområde samt till dem hörande byggnad eller konstruktion. Med särskild rättighet avses nyttjande-, servituts-, lösgörnings- och med dessa jämförbar rätt till annan tillhörig fastighet eller annat jord- eller vattenområde samt byggnad och konstruktion.

Vid inlösen övergår äganderätten eller nyttjanderätten till marken från markägaren till staten, en kommun eller ett företag. Syftet med inlösningen är att främja samhällsutvecklingen, såsom till exempel byggandet av en väg eller en kraftledning, eller inrättandet av ett naturskyddsområde. Inlösen kan användas till exempel i en situation där markägaren inte vill sälja områden som staten eller kommunen behöver, eller tillåta att en kraftledning placeras på den egna tomten.  

Närmare information om inlösen och inlösningsförrättningen finns på Lantmäteriverkets webbplats. 
Lantmäteriverket: Inlösningsförrättning