Grundlagen på lättläst svenska
Här kan du läsa mera om det viktigaste innehållet i grundlagen.
1. Finland är en republik och en rättsstat
Finland är en republik. De som har makten i landet väljs genom val. Finland är en rättsstat. I en rättsstat ska all utövning av offentlig makt baseras på lag.
Makten att bestämma och fatta beslut är uppdelad är uppdelade mellan riksdagen, statsrådet, alltså regeringen, och presidenten.
Riksdagen stiftar lagarna. Regeringen bereder lagförslagen och verkställer riksdagens beslut. Presidenten sköter till exempel uppgifter som har med utrikespolitiken att göra.
Domstolarna är oberoende. Domstolarna ska se till att lagarna följs.
2. Grundläggande rättigheter är till för alla
Alla människor i Finland har samma grundläggande fri- och rättigheter. Lagen är lika för alla människor.
Alla har rätt att säga sina åsikter, alla har rätt att tro eller låta bli att tro och alla människor får samlas och ha möte om de vill. Alla människor i Finland får också välja själva var de vill b och alla får röra sig fritt.
Varje finsk medborgare som har fyllt 18 år har rösträtt. Hen får rösta i riksdagsval, presidentval, EU-val och kommunal- och välfärdsområdesval. I EU-val, kommunalval och välfärdsområdesval kan också personer som är medborgare i ett annat land ha rösträtt.
Grundlagen ger var och en rätt till sitt eget språk. Finlands nationalspråk är finska och svenska. Båda språken får användas när man är i kontakt med myndigheter. Också samernas, romernas och andra gruppers språkliga rättigheter finns med i grundlagen.
Om en människas egna krafter inte räcker till så ska staten och kommunen hjälpa. Alla ska kunna leva ett människovärdigt liv. Alla har rätt att få avgiftsfri grundläggande utbildning.
Alla människor i Finland har rätt till privatliv. Din heder och dit hem är skyddade i grundlagen. Grundlagen skyddar också privat kommunikation. Man får inte läsa en annan persons meddelanden eller avlyssna någons telefon utan lov.
Grundlagen skyddar också miljön. Naturen och miljön är gemensam för oss alla, och vi har alla ansvar för miljön.
3. Till riksdagen väljs 200 riksdagsledamöter
I grundlagen står det att statsmakten i Finland tillhör folket. I praktiken går det till så att man i Finland väljer 200 riksdagsledamöter som representerar folket. De här 200 ledamöterna bildar tillsammans riksdagen.
Alla som har rösträtt i Finland kan ställa upp som kandidater i riksdagsvalet. Det är bara presidenten, vissa höga tjänstemän inom rättsväsendet och personer som är har en tjänst inom militären som inte får ställa upp som kandidater. De politiska partierna och väljargrupper ställer sedan upp de kandidater som man kan rösta på.
Riksdagsval ordnas med fyra års mellanrum. Riksdagen sitter oftast fram till nästa riksdagsval. Riksdagsgrupperna, statsministern och presidenten kan bestämma att riksdagsval behöver ordnas tidigare. Men det är väldigt ovanligt.
Riksdagsledamöter måste följa grundlagen. De är inte bundna av andra bestämmelser. Om en riksdagsledamot bryter mot lagen straffas hen på samma sätt som alla andra. Lagen är densamma för alla.
Riksdagsledamöterna måste få utföra sitt arbete. Riksdagsledamöter har rätt att säga sin åsikt och yttra sig om alla frågor som behandlas i riksdagen.
4. Riksdagens plenum är offentliga
Riksdagen fattar beslut under offentliga möten som kallas plenum. Plenumet leds av talmannen, eller någondera av de två vice talmännen. Bara riksdagsledamöterna får vara med och fatta beslut.
Riksdagens plenum är offentliga. Man kan följa med dem via medier eller på plats från plenisalens läktare. Också protokollen från plenumen är offentliga.
I plenum får riksdagsledamöterna och ministrarna yttra sig, alltså tala. En riksdagsledamot kan ställa sen skriftlig eller muntlig fråga till en minister och den ansvariga ministern svarar. Justitieombudsmannen och justitiekanslern kan också tala i plenum om man där behandlar en fråga som gäller dem.
Riksdagen behandlar frågor och ämnen som har kommit från regeringen eller från en riksdagsledamot. Regeringens förslag kallas propositioner och riksdagsledamöternas förslag kallas motioner.
Vanliga medborgare kan också lägga fram ett initiativ för riksdagen. Om femtiotusen finska medborgare som har rösträtt föreslår en lag eller en lagändring så tar riksdagen upp frågan.
Besluten tas i plenum men innan det har propositionerna och motionerna behandlats i riksdagens utskott. I utskotten sitter riksdagsledamöter. Arbetet i utskotten blir offentligt först när utskottet kommer med ett betänkande eller ett utlåtande.
Om riksdagsledamöterna är missnöjda med regeringen kan de lämna in en så kallad interpellation till regeringen. Interpellationen måste undertecknas av minst tjugo riksdagsledamöter. Regeringen svarar på interpellationen och sedan för man en debatt i plenum om regeringens svar. Debatten avslutas med en förtroendeomröstning. Då röstar man om ifall riksdagsledamöterna fortfarande är nöjda med regeringen.
5. Presidenten väljs av folket och statsministern väljs av riksdagen
Republikens president väljs genom direkt folkval. Det betyder att alla som har rösträtt kan rösta på en presidentkandidat. Alla finska medborgare som har fyllt 18 år har rösträtt i presidentvalet.
Kandidaterna i presidentvalet ställs upp av politiska partier eller av en väljargrupp. Kandidaterna måste vara infödda finska medborgare och ha rösträtt.
I presidentvalet ordnas en eller två valomgångar. Om någon av kandidaterna får mera än hälften av alla röster i den första omgången så vinner den kandidaten valet. Om ingen av kandidaterna får mer än hälften av rösterna i den första valomgången så ordnas en andra omgång.
I den andra valomgången deltar de två kandidater som fick mest röster i den första omgången. Den av kandidaterna som får mera röster i den andra omgången blir president.
Presidentens ämbetsperiod är 6 år. Samma person kan väljas till president för högst två ämbetsperioder efter varandra, alltså för 12 år.
Presidenten arbetar tillsammans med regeringen. Presidenten fattar de flesta av sina beslut på förslag av statsrådet, alltså regeringen.
Regeringen skapas efter riksdagsvalet. Partiernas riksdagsgrupper förhandlar med varandra och kommer överens om en ny regering. Regeringen måste ha riksdagens förtroende. Regeringen och den största delen av riksdagen måste alltså vara överens om de viktigaste frågorna.
Statsministern väljs av riksdagen och utnämns av presidenten. Statsministern föreslår vilka som skall bli ministrar och presidenten utnämner dem till ministrar.
Statsministern leder statsrådets, alltså regeringens arbete. Regeringen bestämmer om lagförslag och budgetförslag och andra viktiga ärenden. Varje minister inom regeringen ansvarar för att frågor inom ministerns ansvarsområde blir beredda i utskotten. Ministern har också ansvar för att besluten i riksdagen blir genomförda.
6. Riksdagen stiftar lagar
Riksdagens viktigaste uppgift är att stifta lagar. Riksdagen kan stifta en helt ny lag eller ändra en gammal lag. Riksdagen får en proposition, alltså ett förslag till en lag eller en lagändring av regeringen, eller en motion från en riksdagsledamot. Riksdagen kan också få ett medborgarinitiativ om en lag.
Det finns många faser när en ny lag ska skapas. Först hålls en remissdebatt i plenum. Det betyder att riksdagen har ett stort möte och diskuterar. Sedan skickas lagförslaget till ett utskott för beredning. Utskottet där det sitter olika riksdagsledamöter behandlar lagförslaget och lyssnar på olika experter för att få veta vad de tycker.
När utskottet har behandlat ärendet kommer lagförslaget tillbaka till plenum. Där hålls något som kallas en första behandling och riksdagen kan debattera lagförslaget. Riksdagen kan välja att skicka lagförslaget till stora utskottet. Lagförslaget behandlas i stora utskottet och kommer sedan tillbaka till plenum för en detaljerad behandling. Vid den andra behandlingen kan riksdagen godkänna eller låta bli att godkänna lagförslaget. Om riksdagen inte godkänner lagförslaget säger man att riksdagen förkastar det.
En lag som riksdagen har godkänt går vidare till presidenten så att presidenten kan stadfästa lagen. Då skriver presidenten under lagen och den träder i kraft. Om presidenten inte stadfäster lagen inom tre månader så går den tillbaka till riksdagen. Om riksdagen inte ändrar lagen då så träder lagen i kraft också utan att presidenten stadfäst den.
Om grundlagen ska ändras är processen den samma fram till den andra behandlingen. Den andra behandlingen avslutas med att riksdagen kan låta ändringsförslaget vila fram tills efter nästa riksdagsval. När den nya riksdagen sedan röstar om förslaget måste två tredjedelar av riksdagsledamöterna stöda lagförslaget.
Om man vill ändra på grundlagen utan att två olika riksdagar röstar om ändringen men då måste ändringen förklaras brådskande. Om man gör så här måste fem sjättedelar av riksdagen tycka att lagändringen ska behandlas brådskande.
Riksdagen stiftar lagarna, men presidenten, regeringen eller ett ministerium kan utfärda förordningar som preciserar en lag eller gör den tydligare.
7. Riksdagen besluter om statens pengar
Statsrådet, alltså regeringen förbereder ett förslag till riksdagen om budgeten för följande år. Budgeten är en uppskattning av statens inkomster och utgifter för nästa år. Skatter och avgifter är exempel på sådana inkomster som staten får. Skatterna bestäms i särskilda skattelagar. Utgifter, alltså kostnader för staten, är till exempel tjänster för medborgarna, som utbildning och olika stöd. Riksdagen godkänner stöden och tjänsterna till medborgarna.
Riksdagens finansutskott behandlar budgetförslaget och eventuella budgetmotioner från riksdagsledamöter. Riksdagen beslutar om innehållet i budgeten. Riksdagen beslutar också om statens egendom och om statsskulden. Riksdagen övervakar Finlands Banks och folkpensionsanstaltens verksamhet.
Riksdagens revisionsutskott och statens revisionsverk övervakar hur statens pengar och tillgångar används.
8. Presidenten och statsrådet leder utrikespolitiken
Republikens president och statsrådet, alltså regeringen leder tillsammans Finlands utrikespolitik. Presidenten och ministrarna diskuterar de viktigaste utrikespolitiska besluten i regeringens utrikes- och säkerhetspolitiska utskott.
Riksdagen ska godkänna Finlands viktigaste internationella avtal. Ett viktigt avtal är till exempel när Finland gick med i Europeiska unionen (EU) år 1995.
Regeringen leder förberedelserna inför EU-beslut och ser till att besluten blir genomförda. Regeringen ska också informera riksdagen om sådana saker som behandlas i EU. Riksdagen kan ge instruktioner och anvisningar till de ministrar som deltar i EU-möten.
9. Domstolarna är oberoende
Enligt grundlagen är det oberoende domstolar som har den dömande makten i Finland. I domstolarna behandlas till exempel brottmål och tvister. Domstolarna är oberoende, obundna och de verkar självständigt. Domarna i domstolarna utnämns av republikens president.
I en allmän domstol finns tre rättsinstanser. Tingsrätten är första rättsinstans. Hovrätten följande rättsinstans och Högsta domstolen den högsta rättsinstansen.
Förvaltningsärenden behandlas i skilda förvaltningsdomstolar. Dessutom finns riksrätten och vissa specialdomstolar.
10. Myndigheterna måste följa lagen
Alla myndigheter måste följa lagen. Presidenten, regeringen, domstolarna, staten och kommunerna måste alla följa lagen i sin verksamhet. Justitiekanslern och justitieombudsmannen övervakar att myndigheternas verksamhet följer lagen.
Både justitiekanslern och justitieombudsmannen övervakar också att de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna förverkligas i Finland.
11. Kommunerna har självstyrelse
Grundlagen ger kommunerna självstyrelse. De som bor i kommunen väljer representanter till kommunfullmäktige och kommunfullmäktige bestämmer om kommunens ärende. Kommunerna har rätt att ta ut skatter. Staten kan genom lag bestämma att kommunen ska sköta vissa uppgifter.
Åland har självstyrelse. Samerna har språklig och kulturell autonomi, dvs. vidsträckt självbestämmanderätt Inom sitt hembygdsområde.
12. Alla är skyldiga att försvara Finland
Varje finsk medborgare är skyldig att försvara Finland om landet hotas.
Presidenten är överbefälhavare för försvarsmakten och utnämner officerarna.
Presidenten beslutar om försvarsmakten ska mobiliseras på basis av förslag från regeringen.
Mobilisering betyder att armén gör sig färdig för strid. Presidenten beslutar om krig och fred tillsammans med riksdagen.