Lättläst om justitieministeriet

På den här webbsidan finns lättläst information om justitieministeriet.  Symbolen för lättläst.

Den första delen av texten handlar om vad justitieministeriet är och vad som hör till ministeriets förvaltningsområde. Den andra delen av texten handlar om vilka uppgifter som hör till justitieministeriet. Den tredje delen handlar om vad justitieministeriet har ansvar för. Den fjärde delen handlar om Finlands grundlag. Sist finns det information om justitieministeriets dataskydd.

Vill du veta mera om justitieministeriet? Här hittar du all lättläst information.

Välkommen att läsa mera!

  1. Vad är justitieministeriet?
  2. Vilka uppgifter har Justitieministeriet?
  3. Vilka saker har justitieministeriet ansvar för?
  4. Grundlagen
  5. Dataskydd vid justitieministeriet

Vad är justitieministeriet?

Justitieministeriet är ett av ministerierna i Finland. Justitieministeriet arbetar för att Finland ska vara en rättsstat. I en rättsstat respekterar man lagar, grundläggande rättigheter och demokratin. I en demokrati har man folkvälde, folket väljer politikerna som ska fatta beslut. Ministeriet arbetar för alla de här sakerna.

Inom justitieministeriet förbereder man de viktigaste lagarna och ser till att rättssystemet fungerar. Domstolarna som har den dömande makten är oberoende.

Justitieministeriet leds av justitieministern. Ministern får hjälp med att leda verksamheten av ministeriets kanslichef. Ministeriet har fyra avdelningar och alla avdelningar har ett eget område som de ansvarar för.

Avdelningarna är:

  • en förvaltnings- och styrningsavdelning
  • en avdelning för demokrati och offentlig rätt
  • en avdelning för kriminalpolitik och straffrätt
  • en avdelning för privaträtt och rättsvård

Ministeriet har också en stab. Staben ansvarar för övriga uppgifter inom ministeriet, till exempel ministeriets kommunikation och internationella ärenden.

Det finns en stor mängd ämbetsverk och institutioner som hör till justitieministeriets förvaltningsområde. Ministeriet styr de här organisationernas verksamhet. Det praktiska arbetet sköter organisationerna själva.

De här institutionerna och ämbetsverken hör till justitieministeriets förvaltningsområde 

  • Domstolsverket
  • Åklagarmyndigheten
  • Brottspåföljdsmyndigheten
  • Utsökningsverket
  • rättshjälps- och intressebevakningsdistrikten
  • Olycksutredningscentralen
  • Rättsregistercentralen
  • konsumenttvistenämnden
  • Europeiska institutet för kriminalspolitik (HEUNI)
  • konkursombudsmannen
  • jämställdhetsombudsmannen, dataombudsmannen, underrättelsetillsynsombudsmannen, diskrimineringsombudsmannen och barnombudsmannen
  • olika delegationer och nämnder.

Vilka uppgifter har Justitieministeriet?

Statsrådet, alltså regeringen definierar justitieministeriets uppgifter. De institutioner och ämbetsverk som hör till ministeriet sköter en del av uppgifterna.

Justitieministeriets uppgifter är

  • att förbereda de lagar som hör till ministeriets ansvar
  • att utveckla lagberedningen i statsrådet och EU-rättslig rådgivning
  • domstolsväsendet
  • rättshjälp och den allmänna advokatföreningen 
  • ekonomisk rådgivning och skuldrådgivning
  • allmän intressebevakning
  • åklagarväsendet
  • utsökningsväsendet och övervakningen av förvaltningen av konkursbon
  • verkställighet av bötesstraff, samhällspåföljder och fängelsestraff
  • allmän planering av brottsbekämpning och övrig kriminalpolitik
  • utvecklande av brottsoffrens ställning, om ärendet inte hör till något annat ministeriums verksamhetsområde
  • straffregistret och övriga rättsregister
  • benådning
  • äktenskapsrättsliga ansökningar
  • internationell rättsvård, om ärendet inte hör till något annat ministeriums verksamhetsområde
  • justitiekanslersämbetet, men inte dess ekonomiförvaltning
  • statliga val, kommunala val och folkomröstningar samt främjande av medborgarinflytande
  • partiregistret
  • uppföljning av hur språklagen verkställs
  • Finlands författningssamling
  • utredning av olyckor
  • landskapet Ålands självstyrelse
  • samernas kulturella självstyre och koordineringen av samefrågor
  • Haagkonferensen för internationell privaträtt
  • jämlikhet och främjande av goda etniska relationer.

Vilka saker har justitieministeriet ansvar för?

Justitieministeriet ansvarar för många olika saker. Här berättar vi mera om sju olika områden som ministeriet har ansvar för.

1. Rättsstaten och rättsskyddet

Justitieministeriet ska se till att Finland är en rättsstat. Ministeriet utvecklar rättsordningen och rättskyddet. Ministeriet bereder bestämmelser som gäller rättssystemet. Ministeriet bereder bestämmelser som ska garantera rättvisa rättegångar och god förvaltning. Ministeriet bereder också lagar som gäller utsökning, konkurser och skuldsanering.

2. Grundläggande rättigheter

Justitieministeriet bereder ändringar i grundlagen. I grundlagen står det vilka rättigheter människor som bor i Finland har.

Ministeriet leder arbetet med grundläggande rättigheter och mänskliga rättigheter i Finland. Ministeriet arbetar också för att alla människor ska behandlas lika. Att alla människor behandlas lika är en viktig grundläggande rättighet och mänsklig rättighet. Ministeriet stöder också de språkliga rättigheterna.

3. Demokrati och val

Justitieministeriet arbetar för att stärka demokratin och ansvarar för att alla ska ha möjlighet att påverka. Justitieministeriet ordnar valen i Finland och ser till att valsystemet fungerar.

Ministeriet ser till att alla har samma chans att delta. Därför utvecklar ministeriet möjligheterna att påverka och delta i frivilligarbete. Justitieministeriet har olika elektroniska demokratitjänster på webben. Genom dem kan medborgare påverka och delta i beslutsfattandet i Finland.

4. Kriminalpolitik och straffrätt

Justitieministeriet ansvarar för kriminalpolitiken, alltså sådant som görs för att förebygga brott eller påverka brottsligheten. Till kriminalpolitiken hör till exempel att man funderar på vilka brott som personer ska bestraffas för, och hur hårda straffen ska vara. Det viktigaste är att förebygga brottslighet och minska skadorna som uppstår när någon begår brott.

Ministeriet ansvarar för beredningen av strafflagen och för lagstiftning som styr hur straffen genomförs. Justitieministeriet arbetar också med att förbättra ställningen för personer som har blivit offer för brott och leder arbetet mot korruption. Korruption är till exempel när en person eller ett företag betalar mutor eller ger fördelar för att påverka ett beslut så att beslutet bli bra för dem själva.

5. Individens och organisationers rättigheter

Justitieministeriet bereder lagar som berör vanliga människors och olika organisationers rättigheter. Till ministeriets ansvarsområde hör till exempel familje- och arvsrätt, avtals- och skadeståndsrätt, konsumentskydd och bolagsrätt.

6. Utveckling av lagberedningen

Justitieministeriet arbetar med att förbättra hela regeringens lagberedning. I arbetet ingår samarbete, utbildning och anvisningar. Målet är en bra lagstiftningsprocess och att lagarna ska vara tydliga och fungerande.

Justitieministeriet granskar också lagarna.

7. EU- och internationella ärenden

Justitieministeriet vill stödja rättsstaten, demokrati och mänskliga rättigheter överallt i världen. Ministeriet arbetar för att Finlands intressen och ministeriets målsättningar ska genomföras också på EU-nivå.

Justitieministeriet ansvarar för internationell rättshjälp som kan behövas i civilrätt och i brottsmål. 

Grundlagen

Grundlagen är Finlands viktigaste lag. I grundlagen finns den finska demokratins viktigaste regler och grundprinciper.

Här kan du läsa mera om det viktigaste innehållet i grundlagen.

1. Finland är en republik och en rättsstat

Finland är en republik. De som har makten i landet väljs genom val. Finland är en rättsstat. I en rättsstat ska all utövning av offentlig makt baseras på lag.

Beslutsmakten är delad mellan tre aktörer. De är riksdagen, statsrådet (regeringen) och presidenten. Riksdagen stiftar lagarna. Regeringen bereder lagförslagen och verkställer riksdagens beslut. Presidenten sköter till exempel uppgifter som har med utrikespolitiken att göra.

Domstolarna är oberoende. Domstolarna ska se till att lagarna följs.

2. Grundläggande rättigheter är till för alla

Alla människor i Finland har samma grundläggande rättigheter enligt grundlagen. Till exempel har alla rätt att säga sin åsikt, tro på vad de vill och samlas med andra. Alla människor i Finland får också välja själva var de vill bo och alla får röra sig fritt. I vissa fall kan grundläggande rättigheter begränsas enligt lagen.

Varje finsk medborgare som har fyllt 18 år har rösträtt. Hen får rösta i riksdagsval, presidentval, EU-val och kommunal- och välfärdsområdesval. I EU-val, kommunalval och välfärdsområdesval kan också personer som är medborgare i ett annat land ha rösträtt.

Enligt grundlagen har var och en rätt till sitt eget språk. Finlands nationalspråk är finska och svenska. Båda språken får användas när man är i kontakt med myndigheter. Också samernas, romernas och andra gruppers språkliga rättigheter finns med i grundlagen.

Myndigheterna ska se till att de grundläggande rättigheterna tillgodoses. Alla ska kunna leva ett människovärdigt liv. Alla har rätt att få avgiftsfri grundläggande utbildning.

Alla människor i Finland har rätt till privatliv. Din heder och dit hem är skyddade i grundlagen. Grundlagen skyddar också privat kommunikation.  

Grundlagen skyddar också miljön. Naturen och miljön är gemensam för oss alla, och vi har alla ansvar för den.

3. Till riksdagen väljs 200 riksdagsledamöter

I grundlagen står det att statsmakten i Finland tillhör folket. Riksdagen representerar folket. Det finns 200 ledamöter. Folket väljer dem i val.

Nästan alla med rösträtt kan kandidera i riksdagsval. Det är bara presidenten, vissa höga tjänstemän inom rättsväsendet och personer som är har en tjänst inom militären som inte får kandidera. De politiska partierna och väljargrupper ställer sedan upp de kandidater som man kan rösta på.

Riksdagsval ordnas med fyra års mellanrum. Riksdagen sitter oftast fram till nästa riksdagsval. Riksdagsgrupperna, statsministern och presidenten kan bestämma att riksdagsval måste ordnas tidigare, men det är väldigt ovanligt.

Riksdagsledamöter måste följa grundlagen. De är inte bundna av andra bestämmelser. Om en riksdagsledamot bryter mot lagen straffas hen på samma sätt som alla andra. Lagen är densamma för alla.

Riksdagsledamöterna måste få utföra sitt arbete. Riksdagsledamöter har rätt att säga sin åsikt och yttra sig om alla frågor som behandlas i riksdagen.

4. Riksdagens plenum är offentliga

Riksdagen fattar beslut under offentliga möten som kallas plenum. Plenumet leds av talmannen, eller någondera av de två vice talmännen. Bara riksdagsledamöterna får vara med och fatta beslut.

Riksdagens plenum är offentliga. Man kan följa med dem via medier eller från plenisalens läktare. Också protokollen är offentliga.

I plenum får riksdagsledamöterna och ministrarna yttra sig, alltså tala. En riksdagsledamot kan ställa en skriftlig eller muntlig fråga till en minister och den ansvariga ministern svarar. Justitieombudsmannen och justitiekanslern kan också tala i plenum om man där behandlar en fråga som gäller dem.

Riksdagen behandlar ärenden som har kommit från regeringen eller från en riksdagsledamot. Regeringens förslag kallas propositioner och riksdagsledamöternas förslag kallas motioner. Vanliga medborgare kan också lägga fram initiativ för riksdagen. Om femtiotusen finska medborgare som har rösträtt föreslår en lag eller en lagändring så tar riksdagen upp frågan.

Besluten fattas i plenum men innan det har propositionerna och motionerna behandlats i riksdagens utskott. I utskotten sitter riksdagsledamöter. Arbetet i utskotten blir offentligt först när utskotten kommer med ett betänkande eller ett utlåtande.

Om riksdagsledamöterna är missnöjda med regeringen kan de lämna in en så kallad interpellation till regeringen. Interpellationen måste undertecknas av minst tjugo riksdagsledamöter. Regeringen svarar på interpellationen och sedan för man en debatt i plenum om regeringens svar. Debatten avslutas med en förtroendeomröstning. Då röstar man om riksdagsledamöternas förtroende för regeringen. 

5. Presidenten väljs av folket och statsministern väljs av riksdagen

Republikens president väljs genom direkt folkval. Det betyder att alla som har rösträtt kan rösta på en presidentkandidat. Alla finska medborgare som har fyllt 18 år har rösträtt i presidentvalet.

Kandidaterna i presidentvalet ställs upp av politiska partier eller av en väljargrupp. Kandidaterna måste vara infödda finska medborgare och ha rösträtt.

I presidentvalet ordnas en eller två valomgångar. Om någon av kandidaterna får mera än hälften av alla röster i den första omgången så vinner den kandidaten valet. Om ingen av kandidaterna får mer än hälften av rösterna i den första valomgången så ordnas en andra omgång. I den andra valomgången deltar de två kandidater som fick mest röster i den första omgången. Den av kandidaterna som får mera röster i den andra omgången blir president.

Presidentens ämbetsperiod är sex år. En person kan bli vald två gånger i rad. Det betyder att personen kan ha uppdraget i högst tolv år.

Presidenten arbetar tillsammans med regeringen. Presidenten fattar de flesta av sina beslut på förslag av statsrådet, alltså regeringen.

Regeringen bildas efter riksdagsvalet. Partiernas riksdagsgrupper förhandlar med varandra och kommer överens om en ny regering. Regeringen måste ha riksdagens förtroende. Regeringen och största delen av riksdagen måste alltså vara överens om de viktigaste frågorna.

Statsministern väljs av riksdagen och utnämns av presidenten. Statsministern föreslår vilka som ska bli ministrar och presidenten utnämner dem till ministrar.

Statsministern leder statsrådets, alltså regeringens arbete. Regeringen gör förslag till nya lagar och till statens budget. Varje minister ansvarar för att förbereda ärenden inom sitt område. Ministern har också ansvar för att besluten i riksdagen blir genomförda.

6. Riksdagen stiftar lagar

Riksdagens viktigaste uppgift är att stifta lagar. Riksdagen kan stifta en helt ny lag eller ändra en gammal lag. Riksdagen får en proposition, alltså ett förslag till en lag eller en lagändring av regeringen, eller en motion från en riksdagsledamot. Riksdagen kan också få ett medborgarinitiativ om en lag.

Det finns många faser när en ny lag ska stiftas. Först hålls en remissdebatt i plenum. Det betyder att riksdagen har ett stort möte och diskuterar. Sedan skickas lagförslaget till ett utskott för beredning. Utskottet behandlar lagförslaget utförligt och lyssnar på olika experter för att få veta vad de tycker. När utskottet har behandlat ärendet kommer lagförslaget tillbaka till plenum. Där hålls en första behandling, där man fattar beslut om innehållet i lagförslaget. Vid den andra behandlingen kan riksdagen godkänna eller låta bli att godkänna lagförslaget. Om riksdagen inte godkänner lagförslaget säger man att riksdagen förkastar det.

En lag som riksdagen har godkänt går vidare till presidenten så att presidenten kan stadfästa lagen. Då skriver presidenten under lagen och den träder i kraft. Om presidenten inte stadfäster lagen inom tre månader går den tillbaka till riksdagen. Om riksdagen inte ändrar lagen träder den i kraft också utan att presidenten stadfäst den.

Om grundlagen ska ändras är processen den samma fram till den andra behandlingen. Den andra behandlingen avslutas med att riksdagen kan låta ändringsförslaget vila fram tills efter nästa riksdagsval. En ändring av grundlagen måste godkännas av två riksdagar. När den nya riksdagen sedan röstar om förslaget måste två tredjedelar av riksdagsledamöterna stöda lagförslaget. Om man vill ändra på grundlagen utan att två olika riksdagar röstar om ändringen, måste ändringen förklaras brådskande. Om man gör så här måste fem sjättedelar av riksdagen tycka att lagändringen ska behandlas brådskande.

Riksdagen stiftar lagarna, men presidenten, regeringen eller ett ministerium kan utfärda förordningar som preciserar en lag eller gör den tydligare. Regeringen kan ge förordningar. Förordningarna kommer antingen från statsrådet eller från ett ministerium.

7. Riksdagen besluter om statens pengar

Statsrådet, alltså regeringen förbereder ett förslag till riksdagen om budgeten för följande år. Budgeten är en uppskattning av statens inkomster och utgifter för nästa år. Skatter och avgifter är exempel på sådana inkomster som staten får. Skatterna bestäms i särskilda skattelagar. Utgifter, alltså kostnader för staten, är till exempel tjänster för medborgarna, som utbildning och olika stöd. Riksdagen godkänner stöden och tjänsterna till medborgarna.

Riksdagens finansutskott behandlar budgetförslaget och eventuella budgetmotioner från riksdagsledamöter.

Riksdagen beslutar om innehållet i budgeten. Riksdagen beslutar också om statens egendom och om statsskulden. Riksdagen övervakar Finlands Banks och Folkpensionsanstaltens verksamhet.

Riksdagens revisionsutskott och statens revisionsverk övervakar hur statens pengar och tillgångar används.

8. Presidenten och statsrådet leder utrikespolitiken

Republikens president och statsrådet, alltså regeringen leder tillsammans Finlands utrikespolitik. Presidenten och ministrarna diskuterar de viktigaste utrikespolitiska besluten i regeringens utrikes- och säkerhetspolitiska utskott.

Riksdagen ska godkänna Finlands viktigaste internationella avtal. Ett viktigt avtal är till exempel Finlands anslutning till Europeiska unionen (EU) år 1995.

Regeringen ansvarar för att förbereda EU-ärenden i Finland och ser till att EU:s beslut genomförs här. Regeringen ska också informera riksdagen om sådana saker som behandlas i EU. Riksdagen kan ge instruktioner och anvisningar till de ministrar som deltar i EU-möten.

9. Domstolarna är oberoende

Enligt grundlagen är det oberoende domstolar som har den dömande makten i Finland. I domstolarna behandlas till exempel brottmål och tvister. Domstolarna är oberoende, obundna och de verkar självständigt. Domarna i domstolarna utnämns av republikens president.

I en allmän domstol finns tre rättsinstanser. Tingsrätten är den första rättsinstansen. Hovrätten är följande rättsinstans och högsta domstolen är den högsta rättsinstansen.

Om man är missnöjd med ett förvaltningsbeslut, kan man klaga till förvaltningsdomstolen. Förvaltningsdomstolen är den lägsta rättsinstansen. Högsta förvaltningsdomstolen är den högsta rättsinstansen. 

Dessutom finns riksrätten och vissa specialdomstolar.

10. Myndigheterna måste följa lagen

Alla myndigheter måste följa lagen. Presidenten, regeringen, domstolarna, staten och kommunerna måste alla följa lagen i sin verksamhet. Justitiekanslern och justitieombudsmannen övervakar att myndigheternas verksamhet följer lagen. Både justitiekanslern och justitieombudsmannen övervakar också att de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna tillgodoses i Finland.

11. Kommunerna har självstyrelse

Enligt grundlagen har kommunerna självstyrelse. De som bor i kommunen väljer representanter till kommunfullmäktige, som bestämmer om kommunens ärenden. Kommunerna har rätt att ta ut skatter. Staten kan genom lag bestämma att kommunen ska sköta vissa uppgifter.

Åland har självstyrelse. Samerna har språklig och kulturell autonomi, dvs. vidsträckt självbestämmanderätt inom sitt hembygdsområde.

12. Alla är skyldiga att försvara Finland

Varje finsk medborgare är skyldig att försvara Finland om landet hotas.

Presidenten är överbefälhavare för försvarsmakten och utnämner officerarna. Presidenten beslutar om försvarsmakten ska mobiliseras på basis av förslag från regeringen. Mobilisering betyder att armén gör sig färdig för strid. Presidenten beslutar om krig och fred tillsammans med riksdagen.

Dataskydd vid justitieministeriet 

Justitieministeriet samlar in och behandlar personuppgifter. Hanteringen av personuppgifter baserar sig alltid på lag. När personuppgifter hanteras så skyddar dataskyddet en persons privatliv.

Personuppgifter hanteras för att:

  • det är nödvändigt enligt lagen
  • på grund av en uppgift som gäller allmänt intresse
  • personens samtycke

Du har rätt att

  • få tillgång till dina egna uppgifter
  • be att dina uppgifter rättas eller tas bort
  • begränsa behandlingen av dina personuppgifter

I vissa fall har du rätt att motsätta dig att dina personuppgifter behandlas.

Om du vill se dina uppgifter eller utöva dina andra rättigheter, kontakta justitieministeriets registratorskontor.

Registratorkontorets kontaktuppgifter:

E-post: registratorskontoret.jm(at)gov.fi

Telefon: 029 515 03 20

Postadress: Justitieministeriet, PB 25, 00023 STATSRÅDET

Informationssystemtjänsterna för justitieministeriet produceras av Statens informations- och kommunikationstekniska center Valtori och dess underleverantörer.

Statsrådets kansli svarar för kameraövervakningen i justitieministeriets utrymmen.