Rättegång och rättsväsendet

Rättegång

Lagstiftningen om rättegång innehåller bestämmelser om de förfaranden som skall tillämpas när ärenden behandlas i tingsrätten, hovrätten eller högsta domstolen. I de mål som behandlas vid domstol är det i regel fråga om att parterna har olika syn på hur saken borde avgöras. Av denna anledning behövs bestämmelser om hur parterna skall agera för att en jämlik och rättvis behandling av ärendet kan säkerställas. Rättvis rättegång är varje individs grundläggande rättighet och hör också till de internationella mänskliga rättigheterna.

De viktigaste lagarna om rättegång är rättegångsbalken och lagen om rättegång i brottmål.

Rättegång i förvaltningsdomstolen: se Förvaltningsförfarande och förvaltningsrättskipning .

Rättsväsendet

Domstolsväsendet kan indelas i allmänna domstolar, förvaltningsdomstolar och specialdomstolar. Till de allmänna domstolarna hör tingsrätterna, hovrätterna och högsta domstolen. Hovrätterna är besvärsinstanser och högsta domstolen är den högsta rättsinstansen i landet. Förvaltningsdomstolarna är allmänna regionala förvaltningsdomstolar. Andra förvaltningsdomstolar är marknadsdomstolen och försäkringsdomstolen. Högsta instans i förvaltningsrättsliga mål är Högsta förvaltningsdomstolen. Dessutom finns det en specialdomstol, arbetsdomstolen, vars beslut inte kan överklagas.

En person kan för skötseln av en rättslig angelägenhet få ett biträde som bekostas helt eller delvis med statens medel. Vid rättegång tillhandahålls rättshjälp av offentliga rättsbiträden, advokater och övriga jurister samt i övriga ärenden av offentliga rättsbiträden.