Åklagarämbetena centraliseras men verksamhetsställena bibehålls
Åklagarämbetenas verksamhet borde koncentreras till större enheter än för närvarande, dock så att nästan alla nuvarande verksamhetsställen bibehålls. Detta föreslår en arbetsgrupp som utrett åklagarväsendets verksamhet och som i dag överlämnade sin mellanrapport till justitieminister Johannes Koskinen.
I sin mellanrapport utredde arbetsgruppen hur åklagarverksamheten borde ordnas i fortsättningen med tanke på hela landet och lokalt. Åklagarväsendet har två instanser, Riksåklagarämbetet och de lokala åklagarenheterna. Arbetsgruppen föreslår inga ändringar i det nuvarande systemet.
Lokalt sköts åklagarverksamheten vid häradenas åklagarämbeten och åklagaravdelningar. Det finns sammanlagt 64 sådana lokala enheter.
18 åklagarämbeten av samarbetsområdena
I syfte att utveckla det lokala åklagarväsendet föreslår arbetsgruppen att det bildas 18 åklagarämbeten utgående från de nuvarande samarbetsområdena. De skulle dessutom ha 44 lokala byråer på olika orter. Ämbetsverk och lokala byråer skulle alltså finnas på sammanlagt 62 orter, dvs. nästan lika många som för närvarande. Åklagaravdelningarna i S:t Karins och Åboland skulle dras in. Dessutom skulle länsmännens åklagaruppgifter i Kittilä och Lapska armen överföras på häradsåklagaren i Lapplands län.
Skillnaden jämfört med nuläget skulle vara att varje lokal byrå administrativt skulle höra till något åklagarämbete. Antalet åklagarämbetschefer som utför administrativt arbete skulle minska.
Enligt arbetsgruppens åsikt skulle en modell med 18 åklagarämbeten trygga en jämlik tillgång på åklagartjänster i hela landet samt möjliggöra en effektiv inriktning av de lokala åklagarresurserna och sakkunskapen. Om förvaltningen på lokal nivå lättas upp skulle också mera resurser frigöras för de egentliga åklagaruppgifterna.
Ett annat alternativ vore ca 30 åklagarämbeten
Enligt arbetsgruppen vore ett annat alternativ att minska antalet åklagarenheter från det nuvarande till ungefär 30. Då skulle lokalbyråerna organiseras så att det skulle finnas verksamhetsställen på 62 orter.
Även detta alternativt är genomförbart enligt arbetsgruppen, även om de lokala enheterna då skulle vara av mycket varierande storlek. Även med denna modell skulle det vara möjligt att inrikta åklagarresurserna på ett förnuftigt sätt.
Det tredje alternativet som arbetsgruppen tittade på var en utveckling av det nuvarande samarbetsarrangemanget så att befogenheterna för chefen för samarbetsområdet skulle utökas inom området. Arbetsgruppen ansåg ändå att modellen är problematisk med tanke på befogenhets- och ansvarsfrågorna.
Arrangemangen underlättas i större enheter
För närvarande är åklagarämbetena av mycket varierande storlek och arbetsbördan är ojämnt fördelad mellan dem. För att underlätta situationen har man tagit i bruk samarbetsområden för åklagarna, där ämbetsverken sinsemellan kan komma överens om att föra över mål till ett annat ämbetsverk inom samarbetsområdet. I praktiken kan dock överföringen av mål medföra problem, om man inte når samförstånd om överföringen.
Åklagarämbeten med liten personal är mycket sårbara. Exempelvis sjukdomsfall och annan frånvaro försvårar verksamheten. I större enheter är det lättare att ordna servicen trots att folk är borta. Åklagarnas arbetsarrangemang löper smidigare och åklagarna kan specialisera sig på vissa typer av brott. När enheterna blir större kan också åklagarnas tjänstestruktur utvecklas.
Tillgången på tjänster tryggas
Avsikten är att åklagartjänster i fortsättningen skall tillhandahållas på ungefär samma orter som för närvarande. Åklagarens verksamhetsställe skall i allmänhet finnas på sådana orter där det också finns polis och tingsrätt.
Åtalsprövningen är skriftlig och den förutsätter i allmänhet inte att parterna hörs annat än i undantagsfall. Åklagartjänsterna är alltså lättillgängliga oberoende av var åklagaren finns fysiskt.
Enligt arbetsgruppens åsikt är det inte nödvändigt att den lokala åklagarverksamheten ordnas häradsvis. Planerna på en reform av den statliga lokalförvaltningen inverkar således inte på arrangemangen för den lokala åklagarverksamheten. Det väsentliga är att åklagarväsendet baserar sig på tillräckligt stora administrativa enheter och ett heltäckande nätverk av verksamhetsställen.
Antalet anställda bedöms särskilt
De fast anställda skall inte tvingas att flytta till annan ort på grund av reformerna och personalens fortsatta anställningsförhållande till staten tryggas.
I fortsättningen kommer arbetsgruppen att fundera på antalet anställda och deras fördelning inom åklagarväsendet. Avsikten är att denna del av utredningen skall vara klar före utgången av april 2005.
Ytterligare upplysningar:
biträdande riksåklagare Jorma Kalske, Riksåklagarämbetet, tfn 010 362 0802
häradsåklagare Simo Kolehmainen, Åklagarämbetet i Helsingfors härad, tfn 010 362 0824