Nordiskt samarbete i kampen mot ungdoms- och gängbrottslighet

Många brottsrelaterade problem är desamma i Finland som i de övriga nordiska länderna. Därför är det motiverat att hitta lösningar på våra brottslighetsproblem tillsammans med de övriga nordiska länderna. Situationen i Sverige understryker att åtgärder måste vidtas i tid. Allt yngre hamnar halkar in på en brottslig bana och därför måste förebyggandet av brott inledas tidigt. Det nordiska samarbetet i kriminalpolitiska frågor är nu mer konkret och viktigt än någonsin tidigare.

Brottsligheten känner inga gränser och därför är det ytterst viktigt med gränsöverskridande samarbete också i bekämpningen av brottslighet. Många brottsrelaterade problem är desamma i Finland som i de övriga nordiska länderna. Jag har därför aktivt sökt lösningar på våra brottslighetsproblem också utgående från erfarenheterna i de övriga nordiska länderna.

Jag har redan träffat Sveriges justitieminister Gunnar Strömmer flera gånger – i Helsingfors, Bryssel och Stockholm. När han besökte Helsingfors i höstas fick vi en dyster lägesbild av situationen i Sverige – till exempel antalet skjutvapenbrott hade tredubblats på tio år. I Sverige har många reformer inletts både på lagstiftningsnivå och på praktisk nivå för att t.ex. polisen ska ha tillräckliga verktyg i den nya säkerhetssituationen som har utvecklats i en mycket oroväckande riktning. Sverige har erfarit att de åtgärder som nu vidtas för att rätta till situationen borde ha vidtagits redan för 15 år sedan.

Vi talade också med min svenska kollega om hur man kan förhindra att barn halkar in på en kriminell bana. Föräldrar och familjer spelar ofta en avgörande roll i detta. Sverige har nu två parallella handlingslinjer: å ena sidan ökar man stödet till familjer som är villiga att ta emot stöd och å andra sidan ökar man kraven på dem som inte är samarbetsvilliga.

Erfarenheterna från Sverige visar att förebyggandet av brott måste inledas mycket tidigt. Det skulle redan tidigare ha behövts mer information om hur barn och unga halkar in på en brottslig bana. Tidigare trodde man att detta sker gradvis. Men den nya svenska verkligheten är att det kanske bara behövs några sms och lite pengar, och att redan det första brottet som en ung person begår kan vara mycket allvarligt. Brottsligheten bland personer under 15 år har tiodubblats i Sverige på bara några år. Det är också viktigt att hantera invandringen – vissa invandrargrupper är överrepresenterade i brottsligheten. Exemplet Sverige har lärt oss att man måste våga tala om problemen för att också kunna ingripa i dem.

I mars deltog jag tillsammans med social- och hälsovårdsminister Kaisa Juuso i en nordisk rundabordsdiskussion i Stockholm om ungdoms- och gängbrottslighet. Särskilt i Sverige är situationen i fråga om gängbrottslighet oroväckande, och det var nyttigt att dela med sig av erfarenheter och god praxis mellan de nordiska länderna för att ta itu med detta. Vi konstaterade att det är bra att vi lär oss av varandra. Som exempel nämnde justitieminister Strömmer den reform som trädde i kraft i Sverige i februari, med stöd av vilken en person kan förbjudas att vistas inom ett avgränsat område (preventiva vistelseförbud). De första resultaten är lovande, och detta verkar vara värt att utreda också i Finland.

Under mitt besök i Sverige besökte jag också Bärbys slutna ungdomshem utanför Uppsala. I Sverige placerar man inte unga i åldern 15–17 år som begått allvarliga brott i fängelse utan i slutna ungdomshem. Sveriges nuvarande regering håller dock på att ändra kurs i fråga om detta. Jag har bjudit in kolleger från Sverige att besöka finländska anstalter och jag tror att diskussionen som vi båda gagnas av kommer att fortsätta också under kommande besök.

Nästa år kommer Finland att vara ordförandeland i Nordiska ministerrådet. Det nordiska samarbetet i kriminalpolitiska frågor är nu mer konkret och viktigt än någonsin tidigare.

Leena Meri
Justitieminister