Medlingen vid brott och vissa tvister föreslås bli överförd från social- och hälsovårdsministeriets förvaltningsområde till justitieministeriets förvaltningsområde

Mål och resultat

Ansvaret för medlingen vid brott och tvister har hört till social- och hälsovårdsministeriets förvaltningsområde sedan medlingslagen trädde i kraft 2005. Institutet för hälsa och välfärd har från och med 2016 ansvarat för anordnandet av tjänsterna. Antalet medlingar har ökat under de senaste åren och medlingen har blivit en viktig del av den kriminalpolitiska helheten och ett viktigt redskap för åklagarna.

I regeringsprogrammet för statsminister Marin konstateras det att användningen av medling ska stärkas för att minska antalet rättegångar. De ekonomiska fördelarna med medlingen ses främst inom justitieministeriets förvaltningsområde i och med att rättsprocesserna blir lättare. Målet för medlingen är att förebygga återfall i brott, vilket är ett av de centrala målen i regeringsprogrammet. Avsikten med projektet är att utreda hur man skulle kunna överföra medlingen vid brott och vissa tvister från SHM:s förvaltningsområde till JM:s förvaltningsområde och utveckla de förutsättningar för en riksomfattande verksamhet som den eventuella överföringen skapar. JM ska i enlighet med internationell praxis ha rollen som styrande ministerium.

För projektet tillsätts det en styrgrupp med uppgift att följa upp utredningsarbetet och att utifrån utredningen planera hur förslaget om överföringen ska genomföras.

Styrgruppen har i uppgift att

- styra utredarens arbete,
- behandla utredarens slutrapport, och
- utarbeta ett förslag om hur överföringen av medlingen vid brott och vissa tvister från SHM:s förvaltningsområde till JM:s förvaltningsområde ska genomföras.

Utgångspunkter

Lagen om medling vid brott och i vissa tvister (1015/2005) trädde i kraft i början av 2006. Staten beviljade finansiering för medlingen under förutsättningen att medlingen skulle tillhandahållas likvärdigt i hela landet. Medlingen är en avgiftsfri tjänst där den som misstänks för ett brott och den som blivit offer för ett brott får hjälp av en oberoende medlare för att behandla de psykiska och materiella skador som brottet har orsakat offret och för att på egen hand avtala om hur skadorna ska gottgöras.

Den allmänna ledningen, styrningen och tillsynen i fråga om medlingen vid brott och tvister hör till social- och hälsovårdsministeriet, medan Institutet för hälsa och välfärd har en skyldighet att anordna tjänsterna. THL väljer vem som ska producera medlingstjänsterna och betalar tjänsteleverantörerna ersättning på förhand ur statens medel. De som är anställda hos medlingsbyråerna ska bland annat ta emot medlingsinitiativ, bedöma förutsättningarna för medling och sköta förvaltningsbesluten samt välja, utbilda och ge anvisningar till frivilliga medlare och samarbeta med myndigheter och andra aktörer inom sitt område. Under ledning av cirka 100 yrkesutbildade personer inom medlingsverksamheten arbetar det cirka 1 200 utbildade frivilliga medlare.

Finland har 18 byråer som tillhandahåller medlingstjänster, och utöver det har några medlingsbyråer också regionalbyråer. Totalt finns det 32 verksamhetsställen (medlingsbyråer och regionalbyråer). Antalet ärenden som sköts genom medling enligt medlingslagen ökar ständigt. År 2018 hänvisade man sammanlagt 15 526 brott och tvister till medlingen, varav 14 789 gällde brott och 737 gällde tvister. Antalet ärenden som sköttes genom medling ökade med cirka två procent jämfört med 2017.

Enligt budgetpropositionen uppgick anslaget och fullmakten för medlingsverksamheten till 7,1 miljoner euro år 2019.