Anvisning ökar enhetligheten i definieringen av storleken på underhållsbidraget
Justitieministeriets arbetsgrupp har färdigställt sitt förslag till en anvisning om uträkning av storleken för underhållsbidrag för barn. Syftet med anvisningen är att fastställa en noggrannare skala för bedömningen av storleken för underhållsbidraget och på detta sätt förenhetliga bedömningarna. Anvisningen gäller såväl fastställande av storleken för underhållsbidraget som ändring av det tidigare fastställda underhållsbidraget. Arbetsgruppen överlämnade sitt förslag till justitieminister Leena Luhtanen i dag.
Anvisningen är avsedd närmast för kommunernas socialmyndigheter då de vägleder förändrarna vid bedömningen av en korrekt storlek på underhållsbidraget och överväger om ett avtal om underhållsbidrag mellan föräldrarna kan fastställas.
De omständigheter som påverkar storleken på underhållsbidraget har beskrivits tämligen allmänt i lagen om underhåll för barn. Detta har haft som konsekvens att kommunerna beräknat storleken på underhållsbidraget på olika sätt vilket gjort att bostadsorten i praktiken haft betydelse för storleken på ett barns underhållsbidrag.
Arbetsgruppen anser att föräldrarna nu med hjälp av anvisningen också själva skall kunna bedöma hur stort underhållsbidraget i deras fall bör vara. Detta skulle medverka till fastställande av underhållsbidraget genom överenskommelse i flera fall än tidigare och till en minskning av de tvister om underhållsbidrag som behandlas i domstol.
Enligt förslaget är utgångspunkten för uträkningen av storleken på underhållsbidraget barnets behov av underhåll och vardera förälderns förmåga till underhåll. För dessa i lagen allmänt beskrivna kriterier har arbetsgruppen eftersträvat att finna en preciserande tolkning så att förutsägbarheten skall bli bättre och enhetligheten ökas vid definieringen av storleken på underhållsbidraget. Eftersom anvisningen inte grundar sig på ett bemyndigande i lag har den inte bindande verkan utan är till sin rättsliga karaktär en rekommendation.
Grundkonsumtionen framgår av en tabell, särskilda kostnader bedöms från fall till fall
Vid bedömningen av barnets behov av underhåll skall som allmänna kostnader anses det penningbelopp som direkt framgår av anvisningen och vars storlek beror på till vilken åldersgrupp barnet i fråga hör. De belopp som arbetsgruppen föreslår baserar sig på den genomsnittliga grundkonsumtionen för finländska barn utgående från konsumtionsundersökningarna. Som allmänna kostnader för ett barn under skolåldern betraktas 250 euro per månad, för barn mellan 7 och 12 år 290 euro per månad och för barn mellan 13 och 17 år 390 euro per månad.
Utöver detta skall som barnets boendekostnader beaktas den i anvisningen angivna andelen av boendeutgifterna för den förälder hos vilken barnet bor. Barnets dagvårdsavgifter, utbildningskostnader, kostnader för någon särskild hobby och vissa med dessa jämförbara kostnader skall beaktas antingen till den faktiska storleken eller till kostnader som kan betraktas som skäliga. Barnbidrag och barnets övriga än tillfälliga eller obetydliga inkomster skall dras av de ovan angivna utgifterna.
Vid bestämning av underhållsförmåga beaktas både allmänna och särskilda levnadskostnader
Vid bestämning av en förälders underhållsförmåga beaktas hans eller hennes inkomster och möjligheter att skaffa inkomster samt förälderns förmögenhet utgående från en utredning från fall till fall. Av sin underhållsförmåga skall föräldern för sina allmänna levnadskostnader dra av ett i anvisningen angivet penningbelopp.
Bedömningen av en förälders allmänna levnadskostnader skall baseras på den information som fås genom konsumtionsundersökningar. Som allmänna levnadskostnader betraktas för en ensamboende eller ensamförsörjare 500 euro per månad och för en person som lever i ett parförhållande 420 euro per månad.
Dessutom skall en förälder, antingen till det faktiska beloppet eller som skäliga bedömda kostnader, få dra av bl.a. sina boendekostnader, särskilda hälsovårdskostnader och kostnader för arbetsresor och med vissa begränsningar resekostnader föranledda av umgänget med barnet. Också räntor på och amorteringar av studielån skall beaktas som avdrag. Om en förälder har andra underhållsansvar skall han eller hon dessutom få dra av ett i anvisningen angivet belopp för att uppfylla dessa.
Om den förälder som bor skilt från barnet har barnet mycket hos sig, skall han eller hon dessutom få göra ett umgängesavdrag. Det skall göras från underhållsbidraget enligt en tabell som anges i anvisningen.
Bidragets skälighet skall bedömas som en helhet
Enligt anvisningen beräknas storleken på underhållsbidraget genom att fördela barnets behov av underhåll mellan föräldrarna i förhållande till deras underhållsförmåga. Den förälder som bor skilt från barnet skall dock ansvara för barnets underhåll till högst det belopp som motsvarar hans eller hennes underhållsförmåga.
När storleken på underhållsbidraget har räknats ut på det sätt som anvisningen anger skall dessutom göras en bedömning av huruvida slutresultatet med beaktande av alla bidragande omständigheter är skäligt. Detta bör göras eftersom anvisningen är utarbetad med tanke på typiska fall och det har inte varit möjligt att beakta alla omständigheter som kan ha betydelse i enskilda fall. Om den slutliga bedömningen ger anledning till det, skall det uträknade underhållsbidraget kunna reduceras eller höjas.
Sättet att beräkna ändringar i underhållsbidragets belopp nu klarare
Enligt förslaget skulle en ändring av underhållsbidraget förutsätta en sådan förändring av förhållandena att det underhållsbidrag som räknats ut på basis av nya uppgifter avviker från det tidigare fastställda beloppet med minst 15 procent. Det förutsätts dessutom att ändringen inte är kortvarig och att ändringen skall betraktas som skälig med tanke på både barnets situation och situationen för den förälder som betalar underhållsbidrag.
Ytterligare upplysningar:
arbetsgruppens ordförande, lagstiftningsrådet Markku Helin, tfn (09) 1606 7665, och arbetsgruppens sekreterare, forskare Mette Manninen, tfn (09) 1606 7663
(e-post: fö[email protected])