Ett system med tillstånd till fortsatt handläggning föreslås för hovrätterna

Tillståndsförfarandet gör det möjligt att använda hovrättens resurser på ett förnuftigt sätt, så att arten av det ärende som överklagas bättre kan beaktas. Dessutom gör reformen handläggningen av ärenden snabbare.

I tvistemål behövs tillstånd till fortsatt handläggning om förlustvärdet i tvisten om en skuld eller annan penningfordran inte överstiger ett belopp av 10 000 euro. Med förlustvärde avses skillnaden mellan det krav som en part har framfört i hovrätten och tingsrättens avgörande. Om förlustvärdet överstiger 10 000 euro behövs inget tillstånd till fortsatt handläggning.

I brottmål behöver svaranden tillstånd till fortsatt handläggning, om det straff som han eller hon döms till är böter eller fängelse i högst fyra månader. Allmänna åklagaren och målsäganden behöver tillstånd, om straffet för det brott som besvären gäller är böter eller fängelse i högst två år.

Hovrätten ska meddela tillstånd till fortsatt handläggning om det finns skäl att betvivla att tingsrättens beslut är riktigt eller om inte det är möjligt att bedöma om avgörandet är riktigt utan att tillstånd meddelas. Tillstånd meddelas också om det är viktigt att fortsätta handläggningen av ärendet medtanke på tillämpningen av lagen i andra likartade ärenden eller om det finns andra vägande skäl för fortsatt behandling. Tillstånd till fortsatt handläggning behöver dock inte meddelas enbart för att bedöma bevisningen på nytt (dvs. hörande av vittnen), om det inte finns grundad anledning att göra detta.

Det nya förfarandet ersätter sållningsförfarandet, som har tillämpats vid hovrätterna sedan 2003. Enligt en grov uppskattning skulle ca hälften av alla besvär som lämnas till hovrätten omfattas av det föreslagna tillståndsförfarandet. Förfarandet kunde frigöra hovrättsresurser motsvarande ca 500 besvärsärenden om året. Det inbesparade arbetet gör handläggningen av ärenden snabbare och förbättrar dess kvalitet. Reformen minskar också åklagarnas arbete, eftersom det uppskattas att tillstånd till fortsatt handläggning inte skulle meddelas i ca 30 procent av alla brottmål som inkommer till hovrätten.

Huvudförhandling på yrkande av en part

Också bestämmelserna om huvudförhandling ses över. Skyldigheten att hålla huvudförhandling ska i större utsträckning än i dag vara beroende av om parterna yrkar på det.

Även om tingsrättens bedömning av tilltron till muntlig bevisning skulle bestridas, behöver vitten inte längre automatiskt höras på nytt i hovrätten. Hovrätten får också bättre möjligheter att begränsa huvudförhandlingen så att den endast gäller en del av besvären.

Prejudikat direkt av högsta domstolen

Nytt är också ett förfarande som gör det möjligt för parterna att besvära sig över ett tingsrättsbeslut direkt till högsta domstolen i form av prejudikatbesvär. Detta ska vara möjligt om frågan om hur lagen ska tillämpas har återkommit i ett stort antal rättsförhållanden och dröjsmål med prejudikatet förlänger den rättsliga osäkerheten. Som ett typiskt exempel kan nämnas ärenden som gäller avgifter för felparkering på privata parkeringsområden.

Förfarandet förutsätter samtycke av parterna och besvärstillstånd meddelat av högsta domstolen. Förfarandet kan tillämpas i både tviste- och brottmål och i anvisningsärenden.

Ytterligare upplysningar:
lagstiftningsrådet Maarit Leppänen, tfn (09) 1606 7704
e-post: fö[email protected]