Yttrandefrihetslagen i kraft i början av nästa år

I den nya lagen ingår närmare bestämmelser om utövningen av den grundlagsfästa yttrandefriheten. När lagen tillämpas får med hänsyn till yttrandefrihetens betydelse i en demokratisk rättsstat endast sådana ingrepp i kommunikationen göras som är absolut nödvändiga.

Särställning för regelbunden publikations- och programverksamhet

Lagen ställer särskilda krav på sådan programverksamhet som är avsedd att vara regelbunden. Nätpublikationer jämställs med program och periodiska publikationer. Nätpublikationerna utgörs av regelbundet publicerade helheter av nätmeddelanden, sammanställda av material som utgivaren tagit fram eller behandlat. Ett typiskt exempel är nätversionen av en tidning.

Däremot är exempelvis s.k. nätportaler eller diskussionsgrupper som fungerar i realtid i datanätet inte nätpublikationer. I allmänhet är inte heller enskilda personers eller myndigheters normala hemsidor nätpublikationer. Också på dem tillämpas dock bestämmelser som i förekommande fall kan trygga realiseringen av straff- och skadeståndsansvaret eller hindra spridningen av klart lagstridigt material.

Ansvariga redaktörens ansvar klarläggs

En ansvarig redaktör skall utses för periodiska publikationer, nätpublikationer och program. Den ansvariga redaktören beslutar om innehållet i den periodiska publikationen, nätpublikationen och programmet.

En chefredaktör skall i dagens läge själv bevisa sin oskuld till missbruk av tryckfriheten av oaktsamhet. Den nya lagen föreskriver att en ansvarig redaktörs straffansvar bestäms enligt allmänna straffrättsliga principer. Ansvaret för innehållet i ett publicerat meddelande vilar på den som enligt strafflagen skall betraktas som gärningsman eller delaktig i brottet.

Den ansvariga redaktören kan dömas för chefredaktörsförseelse till böter om han eller hon väsentligt åsidosätter sin skyldighet att leda och övervaka det redaktionella arbetet och detta har varit ägnat att bidra till att ett brott som grundar sig på innehållet i ett meddelande har begåtts.

Ny i lagen är skyldigheten att göra upptagningar av program och nätpublikationer. Utgivaren och den som utövar programverksamhet skall se till att en upptagning görs av programmen och nätpublikationerna. Upptagningarna skall sparas minst 21 dagar. Härigenom försäkrar man sig om att programmet eller nätpublikationen vid behov kan användas som bevis vid en rättegång, om det visar sig att någons ära eller privatliv har kränkts.

Från och med nästa år är det riksåklagaren som beslutar om åtal skall väckas när det gäller brott som grundar sig på innehållet i ett publicerat meddelande och som hör under allmänt åtal. Som högsta åklagare beslutar riksåklagaren också vem som skall utföra åtalet. I dag är det enligt tryckfrihetslagen justitieministeriet som beslutar om åtal skall väckas eller inte.

I enlighet med principerna i den nya lagen har också bestämmelserna om källskydd skrivits så att de är medieneutrala. I framtiden kan alla utgivare och alla som utövar programverksamhet vägra röja vem som lämnat de upplysningar som ligger till grund för ett meddelande och vem som är upphovsman till meddelandet.

Bestämmelserna om genmäle och rättelse utvidgas

Bestämmelserna om genmäle och rättelse blir enhetligare i och med att dessa rättigheter utvidgas till att gälla all slags regelbunden publikations- och programverksamhet. Rätten till genmäle gäller i dagens läge inte radio- och tv-program, och nätpublikationer omfattas inte av några som helst bestämmelser.

Var och en som med fog anser sig ha blivit kränkt i en periodisk publikation, en nätpublikation eller ett därmed jämförbart återkommande program har rätt till genmäle. Rätten kan dock inte längre bygga enbart på att personen i fråga upplever sig ha blivit kränkt utan kravet måste också anses befogat enligt objektiva kriterier.

Endast enskilda personer har rätt till genmäle. Däremot har alla s.k. rätt till rättelse. Inte bara enskilda personer utan också sammanslutningar, stiftelser och myndigheter har alltså rätt att få felaktiga uppgifter om dem själva eller deras verksamhet rättade.

Helt nytt i sammanhanget är att domstolen på yrkande av målsäganden kan bestämma att en dom som gäller kränkning av ära och privatliv skall publiceras. Uppgiften om domen skall publiceras avgiftsfritt i den periodiska publikation eller nätpublikation där brottet begicks eller i ett program av samma utövare av programverksamhet som gjorde sig skyldig till brottet.

Särskilda bestämmelser om nätkommunikation

I lagen åläggs inte administratören av en server eller motsvarande anordning skyldighet att registrera uppgifter för identifiering av avsändaren av ett meddelande, men om administratören har dessa uppgifter kan domstolen bestämma att de skall överlämnas till myndigheterna. Det är alltid domstolen som beslutar om skyldigheten att överlämna uppgifterna. Förutsättningen för att så skall ske är att det på sannolika grunder kan misstänkas att meddelandets innehåll är lagstridigt.

Om innehållet i meddelandet är uppenbart lagstridigt kan domstolen förelägga en utgivare, en utövare av programverksamhet eller administratören av en server att göra ett nätmeddelande oåtkomligt för allmänheten. Föreläggandet gäller i tre månader.

Ytterligare upplysningar: lagstiftningsrådet Risto Eerola, tfn (09) 160 677 40, [email protected]

Regeringens proposition 54/2002 och övriga handlingar i anslutning till riksdagsbehandlingen: www.eduskunta.fi