Internationell rättshjälp i civilmål

 

I detta avsnitt behandlas rättshjälp i civilmål. Med civilmål avses privaträttsliga ansökningsärenden eller tvistemål. Med andra ord är brottmål och förvaltningsärenden inte civilmål.

Internationell rättshjälp är en form av samarbete mellan rättsliga myndigheter vid behandlingen av ett ärende med gränsöverskridande dimensioner. Behovet av internationell rättshjälp uppkommer oftast då svaranden i rättegången eller ett vittne bor i ett annat land. Traditionella former av rättshjälp är alltså delgivning av handlingar, bevisupptagning och så kallade upplysningar om innehållet i utländsk rätt. I dagens läge har även samarbetet mellan rättsliga myndigheter i gränsöverskridande familjeärenden ökat.

Oftast grundar sig en begäran om och lämnandet av rättshjälp på internationella instrument. Viktiga aktörer inom det rättsliga samarbetet är Haagkonferensen för internationell privaträtt, Europeiska unionen, Europarådet och Förenta nationerna. De internationella instrumenten kan vara multilaterala konventioner, regionala överenskommelser eller bilaterala överenskommelser. Mellan EU-staterna grundar sig samarbetet oftast på EU-förordningar. Dessa instrument förpliktar de stater som har anslutit sig till dem att lämna rättshjälp till myndigheterna i en stat som begär hjälp, om de överenskomna villkoren uppfylls. I överenskommelserna och förordningarna har det också skapats enhetliga förfaranden för hur ansökningar ska upprättas och lämnas, vilket underlättar och snabbar upp hjälpen. Genom de bestämmelser som finns i överenskommelserna och förordningarna ökar samtidigt rättegångsparternas rättssäkerhet. Å andra sidan kan rättshjälp i många fall även lämnas med stöd av landets nationella lagstiftning eller till och med enbart av internationell hövlighet.

Mellan de nordiska länderna och EU-staterna sänds ansökningarna i regel direkt från den behöriga myndigheten i den stat som begär rättshjälp till den behöriga myndigheten i den andra staten. När det gäller andra länder sänds ansökningarna oftast mellan centralmyndigheterna.

Vid internationellt samarbete har justitieministeriet en särskild ställning i och med att det är centralmyndighet enligt flera internationella överenskommelser. Ministeriet har till uppgift att sända och ta emot ansökningar om rättshjälp i fall där direktkontakt mellan myndigheter inte är tillåten. Centralmyndigheten följer också med hur de internationella överenskommelserna utvecklas och ger handledning och utbildning i hur överenskommelserna ska tillämpas. Centralmyndighetens arbete grundar sig i hög utsträckning på aktivt arbete i nätverk och arbetsgrupper inom området.