Inbördes rättshjälp i brottmål

 

När det finns behov att inhämta bevis eller andra utredningar från en annan stat eller när en part eller ett vittne befinner sig i annan stat behövs inbördes rättshjälp. De viktigaste formerna av inbördes rättshjälp i brottmål är inhämtande av bevis för förundersökning och rättegång och delgivning av rättegångshandlingar. Allt detta förutsätter att en begäran om rättshjälp sänds till den andra staten.

En begäran om rättshjälp kan gälla bl.a. delgivning av rättegångshandlingar, hörande av vittnen, sakkunniga och parter, inhämtande av handlingar och andra bevis och utredningar, åtgärder för att väcka åtal, utlämnande av uppgifter ur straffregistret för behandling av brottmål, och annan rättshjälp som behövs för att behandla brottmål.

De finländska myndigheterna ger rättslig hjälp åt myndigheterna i en främmande stat i enlighet med vad som föreskrivs i lagen om internationell rättshjälp i straffrättsliga ärenden (4/1994) eller vad som särskilt avtalats med staten i fråga.

I lagen ingår endast ett fåtal bestämmelser om framställning av en begäran om rättshjälp till en främmande stat. I fråga om en främmande stats skyldighet att ge rättshjälp och formerna och förfarandena som ska iakttas när så sker gäller internationella avtal och den främmande statens lag.

I Finland är justitieministeriet den centralmyndighet som avses i 1959 års konvention. Ministeriet förmedlar begäran om rättshjälp till den behöriga myndigheten för att verkställas. Centralkriminalpolisen har en betydande roll i den inbördes rättshjälpen.

En rättshjälpsbegäran till utlandet skickas med iakttagande av den mottagande statens system eller tillämpliga avtal. Enligt 1959 års konvention sänds begäran om rättshjälp till centralmyndigheten (vanligtvis justitieministeriet) i den främmande staten, som skickar dem vidare för att verkställas av den myndighet som är behörig i saken.

Inom EU har det till följd av MLA 2000-konventionen blivit en regel att delgivningen sker per post och rättshjälpen sköts genom direkta kontakter mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter. Avvikelser från detta kan göras endast i begränsad utsträckning. Behöriga myndigheter i Finland är polis- och åklagarmyndigheterna samt domstolarna.

Vissa av MLA 2000-konventionens bestämmelser (bl.a. om delgivning och bevisupptagning) tillämpas också mellan medlemsstaterna och Norge och Island. Protokollet till MLA 2000-konventionen innehåller särskilda bestämmelser om inhämtande av information om bankkonton och kontotransaktioner.

Direkta kontakter förutsätter att myndigheterna vet vart begäran om rättshjälp ska skickas. I detta syfte har det europeiska rättsliga nätverket (EJN) utarbetat en juridisk atlas med hjälp av vilken den behöriga myndigheten kan lokaliseras.

Atlasen finns tillgänglig på EJN:s webbplats https://www.ejn-crimjust.europa.eu/ejn/

Ömsesidigt erkännande

Ömsesidigt erkännande av rättsliga beslut har blivit en viktig form av samarbete inom Europeiska unionen vid sidan om den traditionella internationella rättshjälpen.

I det traditionella systemet skickar en stat som behöver rättshjälp en begäran om rättshjälp (t.ex. en begäran om beslag) till en annan stat, varefter staten som mottagit begäran fattar beslut om lämnande av rättshjälp (t.ex. beslut om beslag). I systemet med ömsesidigt erkännande av rättsliga beslut fattar den myndighet som behöver rättshjälp beslut om beslag och skickar det för verkställighet till den rättsliga myndigheten i en annan stat. Beslutet verkställs på samma sätt som motsvarande nationella beslut.

Det viktigaste instrumentet som gäller ömsesidigt erkännande inom EU är rådets rambeslut om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna från år 2002. I Finland genomfördes rambeslutets bestämmelser genom lagen om utlämning för brott mellan Finland och de övriga medlemsstaterna i Europeiska unionen (1286/2003).

Numera sker en betydande del av rätthjälpen i brottmål inom EU enligt principen för ömsesidigt erkännande.

Lagar, konventioner och överenskommelser

Nedan nämnda författningar, konventioner och överenskommelser finns tillgängliga i Finlex.

http://www.finlex.fi/sv/

Lagen om internationell rättshjälp i straffrättsliga ärenden (4/1994)

Lag om sättande i kraft av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i konventionen om ömsesidig rättshjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater och tillämpning av konventionen (148/2004)

Lag om tillfälligt överförande av frihetsberövade personer i bevissyfte i brottmål (150/2004)

Lag om skyldighet att i vissa fall inställa sig vid domstol i annat nordiskt land (349/1975)

Lag om immunitet i vissa fall för personer som deltar i rättegång och förundersökning (11/1994)

Europeiska konventionen om inbördes rättshjälp i brottmål (FördrS 30/1981) och dess andra tilläggsprotokoll (FördrS 34/2014)

Konvention om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater (FördrS 56/2004) och dess protokoll från år 2001 (FördrS 43/2005)

Överenskommelse mellan Finland och USA om vissa aspekter angående ömsesidig rättslig hjälp i brottmål (FördrS 8/2010)

Överenskommelse mellan Finland och Australien om vissa aspekter angående ömsesidig rättslig hjälp i brottmål (FördrS 36/1994)

Överenskommelse mellan Finland och Hongkong om vissa aspekter angående ömsesidig rättslig hjälp i brottmål (FördrS 5/2012)

Rättsregistercentralen