Kriminalpolitik

Kriminalpolitik kan i en bred mening avses omfatta alla sådana åtgärder som påverkar brottsligheten. Till kriminalpolitik hör bl.a. att avgöra vad som är straffbart, på vilket sätt och hur strängt. Förutom straffrättsliga åtgärder kan exempelvis alkoholpolitiska, socialpolitiska och utbildningspolitiska åtgärder samt beslut som görs inom hälsovården och samhällsplaneringen påverka brottsligheten.

Den finländska kriminalpolitiken baserar sig på tanken om ett välfärdssamhälle där säkerheten bygger på att trygga befolkningens välfärd, utbildning och sysselsättning. Det utgås från att befolkningens välbefinnande även minskar brottslighet.

Kriminalpolitik syftar till att minska brottsligheten och dess skadeverkningar. Det främsta medlet är att förebygga brott. Därtill strävas det efter att öka känslan av säkerhet och trygghet.

Kriminalpolitiken innebär samhälleligt beslutsfattande och åtgärder som syftar till att

• förebygga brott,
• upprätthålla ett förutsägbart och pålitligt straffrättssystem,
• ställa gärningsmännen till svars för sina gärningar,
• säkerställa verkställigheten av straff,
• minimera de skador och kostnader som brottsligheten orsakar och
• hjälpa och stöda brottsoffer.

Ansvaret för kriminalpolitiken sträcker sig till flera olika aktörer och ministerier. Enligt statsrådets reglemente hör kriminalpolitiken, brottsbekämpningen och brottspåföljderna till justitieministeriets ansvarsområde.

Justitieministeriet svarar för beredningen av strafflagen samt lagstiftningen som gäller verkställigheten av straff. Ministeriet styr verkställigheten av straff, ser till att åklagarväsendets verksamhetsförutsättningar tryggas och utvecklas samt svarar för brottsbekämpningsuppgifter.

Justitieministeriet stävar efter att inom sitt eget förvaltningsområde och genom förvaltningsövergripande samarbete främja åtgärder som minskar återfallsbrottslighet för att öka samhällets säkerhet.