Frihet uppstår inte av sig själv
Natten till lördagen den 25 juni började fint i Oslo. Det var Pride-festival. Det var dagen före Prideparaden.
Oslo var klädd i regnbågens färger. Det var feststämning. Många var ute för att fira fri kärlek, rätten att älska den man vill. De firade stolthet, rätten att vara den man är. De firade gemenskap.
Men plötsligt blev regnbågen målad svart.
Mitt bland festligheterna avlossades plötsligt skott. Två människor dräptes och 26 sårades. Det var ett angrepp som drabbade oss alla, men särskilt HBTIQ-miljön, hårt.
Som nordiska ministrar med ansvar för jämlikhet och HBTIQ-frågor är vi bekymrade över den diskrimination och det hat och våld som sker på grund av personers sexuella läggning eller könsidentitet. När man blir misshandlad för att man är transperson. När ordet ”homo” används som ett skällsord. När vi i Norden ser att HBTIQ-personer oftare har självmordstankar eller försöker begå självmord, oftare vantrivs och är ensamma. Eller när betydligt fler HBTIQ-personer har upplevt fysiskt, psykiskt eller sexuellt våld. Då har vi ett verkligt problem.
HBTIQ-personer har historiskt levt med diskriminering, även genom lagstiftning, för att deras identitet eller sexuella läggning inte har varit lik majoritetens. Trots framstegen för HBTIQ-personer i Norden påminner angreppet i Oslo oss om att alla inte önskar sig ett inkluderande samhälle med rum för skiljaktigheter. Men ingen, inte heller i Norden, ska känna sig felaktig eller bli diskriminerad för att man är den man är eller för att man älskar den man älskar.
Debatten om HBTIQ-personers lika möjligheter präglas av en hård ton. Inte minst online där det är lätt att glömma att vi talar om verkliga människor med verkliga problem. Det är bekymrande. För de är människor vi bör lyssna på. Människor vi bör stödja. De visar mod att vara den de är. Det kan vi alla ta inspiration av.
Som nordiska ministrar erkänner vi att det handlar om svåra diskussioner fyllda med dilemman. Dem ska det finnas rum för. Men vi ska insistera på att föra diskussionerna på ett öppet, klart och rätt sätt. För som ett samhälle måste vi enas om en sak. Vi måste stå enade mot hat och diskriminering.
Ännu har vi inte vunnit kampen för ett samhälle som är fritt, inkluderande och tryggt för alla. Därför måste vi påminna varandra om att jämlikhet är en grundläggande mänsklig rättighet. Frihet uppstår inte av sig själv. Det har den aldrig gjort. Det kommer den aldrig att göra.
Vi kan inte luta oss tillbaka och nöja oss med att flagga med regnbågsflaggan under Pride.
Vi vill arbeta för framsteg. Vi står fast vid att mänskliga rättigheter, frihet och mångfald ska gynna alla. Och i Norden vill vi vara föregångare.
Underskrivet av Islands stats- och jämlikhetsminister Katrín Jakobsdóttir, Danmarks transport- och jämlikhetsminister Trine Bramsen, Norges kultur- och jämlikhetsminister Anette Trettebergstuen, och Grönlands finans-, råvaru-, justitie- och jämlikhetsminister Naaja H. Nathanielsen, Finlands minister för nordiskt samarbete och jämställdhet Thomas Blomqvist.