Grova sexualbrott mot barn blir preskriberade tidigast när offret fyllt 28 år
Den tidpunkt då preskriptionstiden för åtalsrätten för de grövsta sexualbrotten mot barn går ut senareläggs. Åtalsrätten preskriberas i fortsättningen tidigast när offret fyller 28 år. Nu preskriberas brotten vanligtvis när det har gått en viss tid från den dag då gärningen begicks. Avsikten är att republikens president skall stadfästa ändringarna så att de träder i kraft den 1 januari 2006.
Dessa liksom de andra ändringar som företas samtidigt gäller brott som har begåtts efter lagens ikraftträdande.
Gärningsmannen till svars även efter lång tid
Genom ändringen blir det möjligt att ställa sexualbrottslingar till svars även om det gått en lång tid sedan gärningen begicks. Det kan hända att brottet avslöjas först så sent att det hinner bli preskriberat enligt de nuvarande bestämmelserna. I praktiken inverkar ändringen i första hand på lindrigare former av sexuellt utnyttjande av barn än de grova, så att preskription kan förhindras effektivare än tidigare.
Från ingången av 2006 preskriberas åtalsrätten för sexuellt utnyttjande av barn och grovt sexuellt utnyttjande av barn tidigast när offret fyller 28 år. Detsamma gäller våldtäkt, grov våldtäkt och tvingande till samlag som riktats mot en person som inte fyllt 18 år.
Åtalsrätten är i kraft ävenefter detta, om det fortfarande finns återstående preskriptionstid enligt de allmänna preskriptionsbestämmelserna som grundar sig på maximistraffet. Detta kan i praktiken gälla endast grov våldtäkt och grovt sexuellt utnyttjande av barn. Enligt strafflagen preskriberas åtalsrätten 20 år efter gärningen, om det är fråga om grov våldtäkt eller grovt sexuellt utnyttjande av barn, och 10 år efter gärningen, om det är fråga om våldtäkt, tvingande till samlag eller sexuellt utnyttjande av barn.
Ändringen gäller också rätten att döma ut straff. För grov våldtäkt och grovt sexuellt utnyttjande av barn får straff inte längre dömas ut 30 år efter gärningen. Om det är fråga om våldtäkt, tvingande till samlag eller sexuellt utnyttjande av barn är tiden 20 år. Från och med ingången av 2006 måste man dessutom beakta att det inte har gått 10 år sedan offret fyllde 28 år. Straff kan således dömas ut, om någondera av tidsfristerna inte har gått ut.
Höjt maximistraff för bortförande av barn
Till strafflagen fogas en straffbestämmelse om bortförande av barn. Skyldig till bortförande av barn är den som egenmäktigt omhändertar ett barn och för barnet till utlandet från den stat där barnet är bosatt eller inte återlämnar ett barn till den stat där barnet är bosatt. Straffet är böter eller fängelse i högst två år.
För närvarande bestraffas bortförande av barn som egenmäktigt omhändertagande av barn. Straffet för det är böter eller fängelse i högst sex månader. Genom att skärpa maximistraffet understryker man det klandervärda hos gärningen och befrämjar man att personer som gör sig skyldiga till bortförande av barn ställs till svars för sina gärningar.
Åtal för bortfarande av barn behöver inte väckas eller straff inte dömas ut, om gärningsmannen frivilligt har återlämnat barnet eller om barnets intresse kräver det och straff måstebetraktas som oskäligt med beaktande av de orsaker som lett till gärningen.
Brott som hör till Internationella brottmålstribunalen preskriberas inte
Den finska strafflagen bringas i överensstämmelse med stadgan för Internationella brottmålstribunalen. Strafflagen ändras så att åtalsrätten inte preskriberas, om det är fråga om krigföringsbrott, grovt kringföringsbrott, kränkning av mänskliga rättigheter under undantagsförhållanden eller grov kränkning av mänskliga rättigheter under undantagsförhållanden.
Rätten att döma ut straff för dessa brott preskriberas inte heller och ett fängelsestraff på viss tid som dömts ut för gärningarna förfaller inte.
Ytterligare upplysningar:
lagstiftningsrådet Janne Kanerva, tfn (09) 1606 7723
e-post: fö[email protected]