Mellanbetänkande om reformen av jämlikhets- och jämställdhetslagstiftningen

De som blivit utsatta för diskriminering borde få ett så likadant rättsskydd som möjligt oberoende av diskrimineringsgrund och livsområde. Detta anser den kommission som justitieministeriet tillsatte i januari 2007 för att utreda en reform av jämlikhetslagstiftningen, dvs. bestämmelserna om jämlikhet, jämställdhet och diskriminering.

Kommissionen linjerar upp omfattningen av och alternativa sätt att genomföra den nödvändiga reformen i sitt färska mellanbetänkande.

Enligt kommissionen finns det nu bestämmelser i flera olika lagar och helheten är svår att greppa och oenhetlig. Problemet är att det finns skillnader i diskrimineringsförbudens tillämpningsområde, rättsskyddets omfattning och tillgången till rådgivningstjänster och övrig sakkunnighjälp beroende på diskrimineringsgrund och livsområde. Lagstiftningen fungerar långt utgående från ett rättsskydd i efterskott och individernas reaktioner. De förpliktelser att främja jämlikhet och jämställdhet som ålagts myndigheterna är olika beroende på diskrimineringsgrunden.

Övervakningen av jämlikhets- och jämställdhetsbestämmelserna är fördelad på flera olika myndigheter, vilkas ställning, uppgifter och befogenheter inte helt och hållet motsvarar varandra. Myndigheternas samarbete är frivilligt. Också samarbetet mellan myndigheter och intressentgrupper grundar sig i huvudsak på informella kontakter.

Kommissionen har i sitt mellanbetänkande funderat på olika modeller både för lagstiftningens grundstruktur och för utvecklande av myndighetsorganisationen.

Kommissionen anser att arbetet med att reformera lagstiftningen borde fortsätta genom att jämlikhets- och jämställdhetslagstiftningens innehåll förenhetligas. Dessutom bör man utreda möjligheterna att utveckla åtgärder som syftar till att främja jämlikheten och jämställdheten samt förbättra samarbetet, deltagandet och växelverkan såväl mellan myndigheterna som mellan myndigheterna och intressentgrupper.

Jämställdhetsombudsmannens och minoritetsombudsmannens ställning, uppgifter, befogenheter och resurser bör ses över. När myndighetsorganisationen reformeras borde man enligt kommissionens åsikt beakta behovet av att på längre sikt utveckla främjandet av och tillsynen över de grundläggande fri- och rättigheterna samt de mänskliga rättigheterna också som en helhet i enlighet med internationella förpliktelser och rekommendationer.

Kommissionen föreslår också att dess sammansättning kompletteras med representanter för Finlands Näringsliv och Finlands Fackförbunds Centralorganisation och att en arbetslivssektion och en sektion för medborgarorganisationer tillsätts för att bistå den. Kommissionen leds av professor Matti Niemivuo från Lapplands universitet. Målet är att det slutliga förslaget ska vara klart före utgången av september 2009.

Ytterligare upplysningar:
kommissionens generalsekreterare, specialsakkunnig Anna-Elina Pohjolainen, tfn (09) 1606 7687 (på plats 13.2)
lagstiftningssekreterae Liisa Vanhala, tfn (09) 1606 7761,
e-post: fö[email protected]