Polisen får bättre förutsättningar att utreda grova brott

Reformen omfattar ett flertal ändringar i förundersökningslagen och tvångsmedelslagen, vilka reglerar utredningen av brott. Republikens president har för avsikt att stadfästa ändringarna så att de träder i kraft 1.1.2004.

Tvångsmedel som polisen använder för att utreda brott är bl.a. anhållande, häktning, husrannsakan, kroppsvisitation och kroppsbesiktning, teknisk avlyssning, teleavlyssning och teleövervakning.

Med teknisk avlyssning avses att ett samtal eller ett meddelande i hemlighet avlyssnas eller upptas med hjälp av en teknisk anordning. Med teleavlyssning avses att ett meddelande som befordras till eller från en viss teleanslutning i hemlighet avlyssnas eller upptas för utredning av innehållet i meddelandet. Med hjälp av teleövervakning utreder man åter vart det har ringts från en viss anslutning och varifrån det har kommit samtal till anslutningen samt tidpunkten för samtalen och hur länge de varat.

Bostaden kan i undantagsfall avlyssnas vid grova brott

En av de principiellt viktigaste reformerna är att tillämpningsområdet för teknisk avlyssning utvidgas så att teknisk avlyssning vid vissa av de grövsta brotten kan riktas även mot en plats avsedd för stadigvarande boende, där den misstänkte sannolikt bor eller vistas.

Teknisk avlyssning kränker privatlivet mera än teleavlyssning. Därför bör särskilda villkor ställas för användningen av teknisk avlyssning. Teknisk avlyssning av bostadslokaler tillåts endast vid de grova brott som nämns i lagen, t.ex. grova narkotikabrott. Teknisk avlyssning kan inte användas ens vid utredningen av grova ekonomiska brott. Användningen av teknisk avlyssning förutsätter att det vore omöjligt eller väsentligt svårare att utreda brottet, om man skulle använda metoder som innebär ett mindre ingrepp i den misstänktes och andras rättigheter.

Enligt de nuvarande bestämmelserna får teknisk avlyssning riktas mot den som misstänks för ett grovt brott endast då han befinner sig på en allmän plats eller i ett sådant utrymme som inte används för stadigvarande boende (t.ex. i ett hotellrum) eller i fängelse.

Behovet av teknisk avlyssning som riktas mot bostadslokaler ökar eftersom effekten av teleavlyssning minskar när brottslingarna lär sig att beakta möjligheten till teleavlyssning t.ex. i sin telekommunikation.

Offentligt ombud bevakar de avlyssnades intressen

Tingsrätten beslutar om teknisk avlyssning som riktas mot en bostadslokal. När den behandlar tillstånd till teknisk avlyssning skall den förordna ett offentligt ombud för att ta till vara den misstänktes och andra eventuella avlyssnades intressen.

Ett offentligt rättsbiträde eller en advokat kan vara offentligt ombud. Ombudet får inte vara i kontakt med den person som avlyssningen riktas mot.

Teleavlyssning kan också riktas mot en viss apparat

Enligt gällande lag avser tillstånd till teleavlyssning och teleövervakning en viss teleanslutning. När reformen trätt i kraft kan tillståndet också gälla en viss telefonapparat. Ändringen är nödvändig därför att en misstänkt i vilseledande syfte i en mobiltelefon kan använda anslutningskort i olika personers namn eller anonyma kort.

Polisen får dessutom bättre möjligheter än för närvarande att kontrollera e-postmeddelanden. Ett tillstånd till teleavlyssning och teleövervakning kan i fortsättningen också gälla en viss teleadress, som kan vara t.ex. en e-postadress, datorns Internet- eller IP-adress eller ett användarnamn. Polisen kan även för närvarande få tillstånd att kontrollera e-postmeddelanden, men tillståndet gäller endast en viss anslutning, så i praktiken är det svårt eller omöjligt att kontrollera

e-postmeddelandena.

För teleavlyssning och teleövervakning krävs tillstånd av domstol.

Tillstånd till teleövervakning kan också gälla mobiltelefoners läge

Bestämmelserna förtydligas så att tillstånd till teleövervakning också kan gälla inhämtande av uppgifter om mobilteleapparaters läge. Polisen kan, när den utreder bl.a. brott för vilka det strängaste straffet är fängelse i minst fyra år eller narkotikabrott, få information om t.ex. mobiltelefoner som funnits i närheten av brottsplatsen vid den beräknade tidpunkten för brottet. Villkoret är att uppgifterna kan antas vara av synnerligen stor betydelse för utredandet av brottet.

Polisen får rätt till teleövervakning också vid utredning av koppleribrott.

Lindrigare villkor för anhållande och kvarstad

Villkoren för användning av vissa tvångsmedel lindras. Det skall vara möjligt att anhålla eller häkta en person som på sannolika skäl är misstänkt för brott, om det finns skäl att misstänka att han kommer att fly, försvåra sakens utredning eller fortsätta sin brottsliga verksamhet. Flyktmisstanken eller någon annan misstanke behöver alltså inte basera sig på sannolika skäl liksom för närvarande. Det skall dock fortfarande vara sannolikt att personen i fråga är skyldig till det brott som utreds. Avsikten med ändringenär bl.a. att säkerställa att svaranden är på plats under rättegången.

På samma sätt mildras villkoren för att göra husrannsakan hos en misstänkt samt villkoren för att ställa en misstänkts egendom under skingringsförbud eller belägga den med kvarstad. Genom ändringarna förhindras att behandlingen av ansökningar om skingringsförbud och kvarstad drar ut på tiden i domstolen.

Riksdagen förutsätter i ett uttalande att den nya tillämpningen av bestämmelserna om skingringsförbud och kvarstad följs upp och att bestämmelserna om skadestånd i förekommande fall ses över med tanke på ogrundade kvarstader.

DNA-profiler till hjälp vid utredningen av grova brott

Med kroppsbesiktning avses undersökning av kroppen, t.ex. tagande av blodprov. För närvarande kan kroppsbesiktning riktas endast mot den som på sannolika skäl misstänks för ett brott för vilket det strängaste straffet är mer än sex månaders fängelse. I fortsättningen kan kroppsbesiktning också riktas mot en sådan misstänkt som inte kan misstänkas för brott på sannolika skäl. Villkoret är att man på synnerligen giltiga skäl kan anta att kroppsbesiktningen bidrar till att utreda brottet.

Dessutom kan kroppsbesiktning för att bestämma DNA-profilen undantagsvis företas på personer som inte misstänks för det brott som utreds. Detta är dock möjligt endast när man utreder brott för vilka det strängaste straffet är fängelse i minst fyra år och om bestämmandet av DNA-profilen är av synnerligen stor betydelse för uppklarandet av brottet av den anledningen att det vore omöjligt eller väsentligt svårare att klara upp brottet med metoder som innebär mindre intrång i den persons rättigheter som kroppsbesiktigas.

I praktiken kan förfarandet komma i fråga vid utredningen av grova vålds- och sexualbrott. För att bestämma DNA-profilen kan det i vissa fall vara nödvändigt att ta blodprov av en så stor grupp människor att ingen enskild person kanbetraktas som misstänkt för brottet. Exempelvis sexualmord har utomlands utretts genom att man bestämt alla vuxna mäns DNA-profiler i ett helt samhälle.

Registrering av DNA-profiler

En misstänkts DNA-profil får bestämmas och registreras i polisens personregister, om det strängaste straffet för brottet är fängelse i minst sex månader. DNA-profiler kan användas å ena sidan för att binda en misstänkt till ett visst brott och å andra sidan så att DNA-profilerna för personer som finns i polisens register jämförs med DNA-bestämningar som görs vid brottsplatsundersökningen.

För närvarande kan en DNA-profil bestämmas och registreras i polisens register, om den misstänkte under brottsutredningen har genomgått kroppsbesiktning och det strängaste straffet för brottet är fängelse i minst ett år, samt när personen är dömd för vissa grova brott som nämns i lagen. Det nuvarande systemet ändras, därför att det är slumpartat och onödigt begränsar användningen av DNA-profiler vid brottsutredning.

Riksdagen förutsätter i ett uttalande att regeringen utreder på vilket sätt de nya befogenheterna att använda tvångsmedel har främjat individens och samhällets säkerhet och om skyddet för de grundläggande fri- och rättigheterna som omfattas av tvångsmedel är fullgott. Resultatet av utredningen bör ingå i regeringens berättelse över sina åtgärder 2005.

Bestämmelse om gruppkonfrontation skrivs in i lagen

Det anges klarare än nu att syftet med polisens förundersökning också är att utreda möjligheterna att återställa egendom som förvärvats genom brott. Nytt är att parterna och vittnena kan förhöras om omständigheter som hänför sig till var den egendom som frånhänts någon genom brottet finns, till åtgärder som senare riktats mot egendomen eller till förmögenhetsförhållandena för gärningsmannen. Dessa frågor är av betydelse vid bedömningen av möjligheterna att återställa egendom som förvärvats genom ett brott.

I lagen intas en ny bestämmelse om gruppkonfrontation. Därmed avses ett tillfälle som ordnas för att identifiera en gärningsman och där vittnet får se den misstänkte stå uppställd på en rad tillsammans med jämförelsepersoner. Vem som helst kan åläggas att infinna sig som jämförelseperson, om det är viktigt för utredningen av brottet. En jämförelseperson kan dock vägra att delta i identifieringen, om deltagandet skulle medföra oskäligt men för honom.

Barns berättelser skall videoinspelas

Den berättelse som ett barn avger vid förundersökningen skall spelas in på video. Härigenom kan man undvika att ett barn som fallit offer för t.ex. ett sexualbrott måste förhöras på nytt under rättegången. Vid förundersökningen ges den misstänkte tillfälle att ställa frågor till barnet. Förhörsledaren kan bestämma att frågorna skall ställas via honom.

Lagens nuvarande förbud mot att hålla förhör på natten preciseras. Förbudet gäller tiden mellan klockan 22 och 07 (för närvarande klockan 21 – 06), men förhöret får fortsätta också efter klockan 22, om den som förhörs vill det. Likaså får förhör hållas på natten, om den som förhörs har anträffats på brottsplatsen och det är fråga om ett kort förhör.

En person som förhörts som misstänkt för ett brott skall underrättas när förundersökningen avslutas och han inte längre misstänks för brottet. Även målsäganden skall underrättas.

Behörighetsvillkoren för den som anlitas som biträde för en misstänkt vid förundersökning preciseras. Ett biträde får inte bistå flera misstänka i samma mål, om det väsentligt skulle försvåra utredningen av saken. Förbudet hindrar att de misstänktas förhörsberättelser överensstämmer på ett sätt som inte motsvarar sanningen.

Ytterligare upplysningar:

lagstiftningsdirektör Jan Törnqvist, tfn 050 – 3746 319

Regeringens proposition 52/2002 och övriga handlingar i anslutning till riksdagsbehandlingen: www.eduskunta.fi

> Regeringens proposition 52/2002 och övriga handlingar i anslutning till riksdagsbehandlingen