Utlämning för brott

 

Allmänt

Utlämning för brott innebär att en person som i en främmande stat är misstänkt eller dömd för ett brott överförs till denna stat för rättegång eller verkställighet av straff.

Bestämmelser om utlämning från Finland finns i lagen om utlämning för brott (456/1970). Lagen innehåller endast ett fåtal bestämmelser om utlämning till Finland. Främmande staters skyldighet att utlämna en person samt de former och förfaranden som ska iakttas vid utlämningen bestäms i enlighet med internationella avtal och lagstiftningen i respektive stat.

Mellan Europarådets medlemsstater tillämpas den europeiska konventionen om utlämning för brott. Även vissa stater som står utanför Europarådet, såsom Israel, Korea och Sydafrika, har anslutit sig till konventionen.

Utlämning mellan EU:s medlemsstater sker med stöd av rambeslutet om en europeisk arresteringsorder (EAW), som har satts i kraft i Finland genom lag (1286/2003).

Mellan de nordiska länderna (Finland, Sverige, Danmark, Norge och Island) tillämpas en nordisk arresteringsorder (NAW), som också satts i kraft i Finland genom lag (1383/2007). Både vid tillämpning av EAW och av NAW fattas beslut om utlämning från Finland av Helsingfors tingsrätt.

Finland har dessutom ingått separata överenskommelser om utlämning med t.ex. USA, Kanada och Australien.

Förfarandet

En person som är misstänkt eller dömd för ett brott kan utlämnas från Finland till en främmande stat med stöd av finländsk lagstiftning utan att det finns någon folkrättslig förpliktelse. Frågan om utlämning ska dock i detta fall prövas skilt från fall till fall.

Finland kan på motsvarande sätt begära att en person som misstänks eller är dömd för ett brott utlämnas till Finland. I dessa fall förutsätts det i regel att det finns en folkrättslig förpliktelse mellan Finland och staten i fråga.

Vissa minimivillkor måste uppfyllas för att utlämning ska kunna ske. Dessa villkor gäller bl.a. brottets grovhet, längden på det straff som dömts ut och dubbel straffbarhet.

Kravet på dubbel straffbarhet innebär att gärningen ska vara straffbar i vardera staten. I allmänhet krävs dessutom att det strängaste straffet för gärningen är minst ett års fängelse. Utlämning för verkställighet av ett straff förutsätter att längden på det utdömda straffet är minst fyra månader i fängelse.

Hindren för utlämning gäller främst utlämning av egna medborgare, politiska brott, humanitära skäl samt frågor i anslutning till åtalsrätt. Finland utlämnar egna medborgare endast på vissa villkor till Europeiska unionens medlemsstater och till de nordiska länderna.

När någon som är misstänkt eller dömd för ett brott utlämnas, överlämnas han eller hon till den stat som har begärt utlämning. Utlämningsbeslutet är bindande för myndigheterna i staten som begärt om utlämning. En utlämnad får åtalas, straffas eller berövas sin frihet endast för de gärningar för vilka han eller hon har utlämnats. Benämningen på detta skydd är specialitetsprincipen (rule of speciality).

Om en utlämnad person ska åtalas för andra gärningar än de som anges i utlämningsbeslutet, måste det särskilt anhållas om den utlämnande statens samtycke till det.

I Europeiska unionen och i de nordiska länderna har detta skydd för utlämnade personer begränsats betydligt. Helt utan betydelse är det dock inte.

Beslut om utlämning för brott fattas av justitieministeriet, medan beslut om utlämning mellan EU-medlemsstaterna och de nordiska länderna fattas av Helsingfors tingsrätt på framställning av åklagaren.

Lagar, konventioner och överenskommelser

Nedan nämnda författningar, konventioner och överenskommelser finns tillgängliga i Finlex.

http://www.finlex.fi/sv/

Lag om utlämning för brott (456/1970)

Lag om utlämning för brott mellan Finland och de övriga nordiska länderna (1383/2007)

Lag om utlämning för brott mellan Finland och de övriga medlemsstaterna i Europeiska unionen (1286/2003)

Europeiska konventionen om utlämning för brott (FördrS 32/1971)

Överenskommelsen mellan Finland och USA om utlämning för brott (FördrS 15/1980) och protokollet till den (FördrS 4/2010)

Överenskommelsen mellan Finland och Kanada om utlämning för brott (FördrS 6/1985)

Överenskommelsen mellan Finland och Australien om utlämning för brott (FördrS 24/1985) och protokollet om ändring av överenskommelsen (FördrS 14/1986)

Överenskommelsen mellan Finland och Hongkong om utlämning för brott (FördrS 68/2013)