Forskaren anser att man i stället för lagändringar ska koncentrera sig på den praktiska tillämpningen av yttrandefrihet och skydd för privatlivet

Av denna åsikt är juris doktor Päivi Tiilikka, som i sin utredning, gjord på uppdrag av justitieministeriet, har jämfört lagstiftningen och rättspraxis gällande yttrandefrihet, skydd för privatlivet och hedern samt källskydd i Finland, Sverige, Norge och Nederländerna. I utredningen har den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt avgörandepraxis av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen) också tagits i beaktande.

Bakom uppdraget ligger det ansenliga antalet fällande domar som Europadomstolen har meddelat mot Finland i mål som gäller kränkning av yttrandefriheten. Före slutet av maj 2010 har Europadomstolen meddelat mot Finland 12 domar i mål där domstolen har ansett att Finland hade kränkt yttrandefriheten garanterad i den europeiska konventionen om mänskliga rättigheterna. Före samma tidpunkt har Europadomstolen meddelat två fällande domar mot Sverige, fem mot Norge och fyra mot Nederländerna i likartade mål.

Enligt Tiilikkas utredning är Finlands lagstiftning om yttrandefrihet i allmänhet inte mer begränsande än lagstiftningen i jämförelseländerna, fast det finns skillnader i detaljerna. Forskaren anser att det också skulle ha varit möjligt att inom ramarna för Finlands lagstiftning avgöra de mål gällande yttrandefrihet där Europadomstolen ansåg att Finland hade kränkt yttrandefrihet på ett sätt som understöder yttrandefrihet. Sålunda finns det inget behov av lagändringar. Tiilikka påpekar att det är svårt att förebygga kränkningar av yttrandefriheten genom lagändringar som gäller skydd för hedern eller privatlivet, eftersom den som tillämpar lagen alltid har en viss bedömningsmån. Skyddet för privatlivet och ryktet är också en grundläggande och mänsklig rättighet som staten är förpliktad att trygga.

En av bakgrundsorsakerna till antalet domar meddelats mot Finland i mål som gäller kränkning av yttrandefriheten är enligt Tiilikkas bedömning det att de mänskliga rättigheterna inte ännu har inarbetats i den finländska rättskipningen på samma sätt som i Sverige, Norge och Nederländerna, där den europeiska människörättskonventionen för en längre tid har varit i kraft. Öppenhet och de mänskliga rättigheterna beaktas traditionellt på ett olikt sätt t.ex. i Sverige, medan man inte lätt avviker från lagens ordalydelse inom den finländska rättskulturen. Forskaren rekommenderar att man ska frigöra sig från de delvis föråldrade motiveringar som har utarbetats i lagstiftningsskedet och att Europadomstolens avgörandepraxis mer fritt och allvarligt ska tas i beaktande.

De varierande omständigheterna mellan länderna och från fall till fall, den allmänna straff- och skadeståndsnivån i det land som avgörandet gäller samt många andra faktorer spelar en roll när Europadomstolen prövar ett avgörande. Därförär det inte alltid lätt att skilja de faktorer som är betydelsefulla med tanke på den nationella lagskipningsverksamheten, fast man genuint skulle eftersträva det. Analytiska och väl övervägda motiveringar för en nationell dom spelar dock en betydande roll när mål behandlas i Europadomstolen, varför kvaliteten hos motiveringarna bör satsas på, betonar Tiilikka.

Forskaren framhäver hur viktig utbildning av domstolarnas personal är bl.a. vid utnyttjandet av Europadomstolens avgörandepraxis. Större avseende borde också fästas vid exaktheten av de finskspråkiga sammandragen av Europadomstolens avgöranden, för de utnyttjas mer än de ursprungliga avgörandena på främmande språk.

Den föreslagna grunden för brytande av källskydd är för öppen

Frågan om källskyddet lyftes fram i våras när justitieministeriets och inrikesministeriets kommission, som förberedde en reform av förundersöknings- och tvångsmedelslagstiftningen, föreslog att journalisters källskydd i fråga om brott mot tystnadsplikt i fortsättningen ska kunna brytas redan under förundersökning, om den som ursprungligen utlämnade uppgifter sannolikt har gjort sig skyldig till ett brott mot tystnadsplikt. Därtill ska det förutsättas att avslöjandet av en källa är nödvändigt för att reda ut brottet och motiverat i förhållande till brottets allvarlighet och konsekvenser. För närvarande kan källskyddet brytas i mål som gäller brott mot tystnadsplikt först i domstolen.

Tiilikka anser att den grund för brytande av källskyddet som förundersöknings- och tvångsmedelskommissionen föreslog är för bred och öppen. Den föreslagna formuleringen fäster avseende vid brottets allvarlighet och de konsekvenser som det orsakar för offret, men på den samhälleliga betydelsen av den publicerade informationen läggs inte motsvarande vikt. Forskaren betonar att allmänhetens rätt till samhälleligt betydelsefull information ska tryggas vid regleringen om källskydd. Sålunda ska även yttrandefrihetens betydelse i ett demokratiskt samhälle tas i beaktande.

Ytterligare upplysningar:
juris doktor Päivi Tiilikka, tfn 09 1912 3389 (Helsingfors universitet), och lagstiftningsdirektör Sami Manninen, tfn 09 1606 7690

Utredningen