Effektivare information och stöd till rättegångsvittnen

Denna åsikt representeras av den arbetsgrupp vid justitieministeriet som färdigställt sitt förslag om ett riksomfattande program för vittnesstöd.

I arbetsgruppens betänkande ingår förslag till åtgärder för att organisera stödtjänster för vittnen i samarbete mellan olika myndigheter och organisationer som koncentrerar sig på att stödja vittnen. Syftet är att ge vittnet möjlighet att samtala om den kommande rättegången, svara på frågor som sysselsätter vittnet samt se till att stödpersoner finns att tillgå i hela landet.

Enligt arbetsgruppen kräver ett förbättrat vittnesstöd inga lagändringar. Väsentligt i sammanhanget är att samarbetet och informationen mellan de myndigheter – polisen, åklagarna och domstolen – som deltar i olika faser av behandlingen av brottmålet fungerar i praktiken. Viktigt är att uppgiften om att ett vittne behöver stöd förmedlas effektivare än tidigare från förundersökningen till åtalsprövningen och vidare till domstolen. Vittnet måste informeras och stödjas under målets olika skeden.

Arbetsgruppen anser att polisen och åklagarna måste hålla vittnet bättre underrättat om hur saken framskrider. Inte bara den berörda parten utan också vittnet bör underrättas av polisen om avslutad förundersökning och av åklagaren om beslut om åtalseftergift. En färdig blankett kan användas för ändamålet. Av blanketten skall framgå att målsäganden fortfarande kan väcka åtal och att vittnet då kan bli tvunget att vittna.

Också tingsrättens stämningsmän har en nyckelställning när det gäller att meddela grundläggande information, eftersom vittnet ofta träffar dem i samband med delgivningen av vittneskallelsen och i allmänhet också vid tingsjouren före rättens sammanträde. Anvisningar om rättegången sänds redan nu till vittnet som bilaga till kallelsen.

Utöver annan information skall vittnet upplysas om att det finns broschyrer som gäller vittnen och arbetsgruppen påminner om att broschyrerna skall hållas tillgängliga i större utsträckning än vad som nu är fallet. Det har visat sig att vittnena inte har varit medvetna om att sådana broschyrer finns och broschyrerna har inte hållits tillräckligt tillgängliga. Justitieministeriet har bl.a. utarbetat en broschyr för rättegångsvittnen och i samarbete med andra myndigheter en broschyr för dem som blir utsatta för brott.

Arbetsgruppen föreslår att tingsrätterna skall utse en kontaktperson i tingsrätten som i samarbete med Brottsofferjouren tar hand om praktiska saker i anslutning till stödverksamheten för vittnet. I fortsättningen bör vittneskallelsen åtföljas av information om möjligheten att få stöd.

Ett särskilt väntrum bör inrättas för vittnen i tingsrätterna och hovrätterna. Också i sammanträdesrummen måste en särskild plats avskiljas för förhör med vittnen som är rädda. Detta kräver inte nödvändigtvis några strukturella ändringar utan en sådan plats kan inrättas t.ex. med hjälp av en skärm. Arbetsgruppen påpekar att vittnen behöver stödjas också i förvaltningsdomstolarna, framför allt i ärenden som gäller omhändertaganden och utlänningsärenden.

På Brottsofferjouren, som är en yrkesmässigt ledd frivilligverksamhet som drivs i samarbete mellan flera olika organisationer, pågår ett riksomfattande försök med stödtelefon för vittnen. I Åbo och Rovaniemi har vidare inletts ett försök där vittnen har möjlighet till telefonsamtal och personliga sammanträffanden och där de dessutom vid behov har tillgång till en stödperson vid rättegången. Arbetsgruppen anser att motsvarande stödverksamhet bör finnas att tillgå i hela landet.

Rättshjälpsbyråerna kan enligt betänkandet utnyttjas i högre grad än tidigare för att stödja vittnen. Inom byråerna pågår som bäst ett försök med telefontjänst, rättshjälpsinfo, där frågeställarna ges råd om vart de skall vända sig för att reda upp sina juridiska problem. Hjälp kan också ges i frågor i anslutning till rättegången och till att uppträda som vittne och i fortsättningen kan vittnena också upplysas om till buds stående stödtjänster.

Enligt arbetsgruppen bör vittnen i fortsättningen ges större utrymme bl.a. i polisutbildningen och utbildningen inom rättsväsendet och i övrig yrkesmässig utvecklingsverksamhet så att information om stödtjänster kan ges och de som behöver stöd vid behov kan hänvisas till tjänsterna.

Arbetsgruppen finner det viktigt att behovet av stödverksamhet utreds genom en undersökning som visar i vilken utsträckning och vilket slag av stödåtgärder som behövs. Stödverksamhetens utveckling, användningen av tjänsterna och personalbehovet bör följas.

Närmare upplysningar: arbetsgruppens ordförande, konsultative tjänstemannen Helinä Lehtinen, tfn 09-160 676 24, arbetsgruppens medlem, verksamhetsledaren vid Brottsofferjouren Petra Kjällman, tfn 09-612 32 32