Verkställigheten av fängelsestraff reformeras

Hänför sig till statsrådets lista Mohell

Regeringen fastställde i dag innehållet i regeringens proposition om verkställighet av fängelsestraff och häktning. Avsikten är att propositionen skall överlämnas till riksdagen vid presidentföredragningen tisdagen den 14 december. Lagstiftningen avses träda i kraft i början av 2006.

Syftet är att minska återfallsbrottsligheten

Grundtanken är att det skall finnas tydliga bestämmelser om fångarnas och de häktades ställning på lagnivå, såsom grundlagen kräver. Viktigt är också att verkställigheten skall kunna ske på ett för samhället, personalen och fången säkert sätt.

Fångvårdens mål är att minska återfallsbrottsligheten och göra det lättare för fången att anpassa sig till samhället och leva ett liv utan brott. I reformen har hänsyn tagits till de ändringar som inträffat i fråga om fångstrukturen, fångvården och det kriminalpolitiska tänkandet.

Målinriktad och planmässig fängelsevistelse

En plan för strafftiden görs upp för alla fångar. Planen omfattar både fängelsetiden och den villkorliga friheten och stöder en målinriktad verkställighet av straffet. Planens innehåll och omfattning beror på straffets längd och individuella faktorer.

Planen görs upp i placeringsenheten och uppdateras i fängelset. Trots att det inte i lagen finns några bestämmelser om planer för strafftiden, görs en sådan i praktiken numera upp för fångar som avtjänar straff på längre tid än tvåår. Reformen stöder placeringsenheternas verksamhet.

När planen utarbetas gör man en bedömning av riskerna för fången att göra sig skyldig till nya brott och försöker finna metoder att minska dem. Planen utgör grund för placeringen av fången, vilka sysselsättningar fången deltar i under strafftiden, permissionstillstånd och villkorlig frigivning. Ur fångens synpunkt ökar planen verkställighetens förutsägbarhet.

Planen effektiviserar samarbetet mellan myndigheterna, eftersom också kriminalvården och andra samarbetspartner deltar när tidpunkten för frigivning närmar sig.

Motiverande fånglön

Fångarnas löner ses över och görs mera motiverande. Samtidigt blir skillnaderna mellan slutna avdelningar och öppna anstalter mindre. Utgångspunkten är att lika stor ersättning betalas för regelbundet deltagande i arbete, utbildning eller annan motsvarande verksamhet.

Enligt propositionen skall fångarna i stället för den nuvarande arbetspenningen betalas sysselsättningspenning då de deltar i arbete, utbildning och annan verksamhet. Sysselsättningspenningen graderas utifrån hur noggrant fången följer planen för strafftiden, i hur stor utsträckning han eller hon deltar i sysselsättningar och hur krävande sysselsättningarna är. Till de fångar som inte deltar i sysselsättningar och till häktade betalas en mindre brukspenning.

Lönesystemet vid öppna anstalter förblir i stort sett oförändrat. Nytt är dock att sysselsättningspenning betalas också för deltagande i förberedande arbete.

Maximitid fastställs för häktade i polisfängelse

I lagen skrivs in exaktare bestämmelser om placeringen av häktade och begränsningen av deras kontakter under den tid de är häktade. Beslut om detta kommer i fortsättningen att fattas av domstol.

Häktade får inte hållas i polisens förvarslokaler längre tid än fyra veckor, eftersom detta avsevärt inkräktar på deras rättigheter. Mycket vägande skäl krävs för längre perioder. I dagens läge finns inga bestämmelser om maximitider.

Nytt är också att disciplinstraff kan påföras häktade. Reformen behövs för att göra det lättare att upprätthålla ordning, då häktningstiderna har förlängts. Exaktare bestämmelser om begränsning av häktades kontakter utfärdas i lagen.

Klarare disciplinstraff

Fängelserna skall ha en ordningsstadga för att göra det lättare för fångarna att på förhand veta vad som väntas av dem. Disciplinstraff kan också i fortsättningen påföras för bötesbrott som begåtts i fängelset. Årligen påförs ca tusen disciplinstraff.

Det vanligaste disciplinära straffet är placering i enrum. Enligt gällande lag får en fånge placeras i enrum för högst 20 dagar. I praktiken brukar straffet vanligen påföras för tre-fem dagar. Enligt propositionen skall den längsta tillåtna tiden förkortas till 14 dygn.

I samband med placeringen i enrum kan en fånge påföras en annan allvarlig påföljd, förlust av avtjänad tid. Enligt propositionen skall förlusten av avtjänad tid bli en särskild påföljd som kan omfatta högst 20 dagar. Den kan påföras som straff för ett brott och för avvikelse från en öppen anstalt eller en hälsovårdsinrättning.

I lagen tas in bestämmelser om utredning av förseelser och förfarandet vid sådan utredning. Ärendet skall överföras till polisen, om en fånge framför ett grundat påstående om att personalen är inblandad i brott.

Preciserad fullföljdsrätt

Reformen medför exaktare bestämmelser om fångarnas och de häktades fullföljdsrätt. Fångarna ges rätt att söka ändring i de viktigaste besluten om deras rättigheter och skyldigheter.

Besvär över förlust av avtjänad tid och uppskjuten frigivning får anföras hos tingsrätten på samma sätt som i dag är fallet. I fråga om andra disciplinstraff och de viktigaste besluten om fångens rättigheter lämnar fången först ett rättelseyrkande till regionfängelsets direktör. Besvär över direktörens beslut kan vid behov därefter anföras hos förvaltningsdomstolen. Besvär över Brottspåföljdsverkets beslut anförs direkt hos förvaltningsdomstolen.

Det förvaltningsinterna rättelseförfarandet gör behandlingen av besvär snabbare och enklare. Tingsrätten och förvaltningsdomstolen behandlar besvären i en sammansättning med en ledamot.

Exaktare bestämmelser om permissionstillstånd

Exaktare bestämmelser utfärdas på lagnivå om villkoren för permissionstillstånd. Tillstånden binds även fastare vid den individuella planen för strafftiden. Beslutanderätt delegeras till fängelsedirektören.

Nytt är att livstidsfångar skall beviljas övervakad permission minst en gång om året efter att han eller hon har varit berövad din frihet i åtta år. Tillståndet beviljas av Brottspåföljdsverket, som också beslutar om permissionstillstånd för fångar som avtjänar hela sitt straff (nuvarande tvångsinrättningsfångar).

Klarare befogenheter för fångvårdsmyndigheterna

I den nya fängelselagen ingår noggrannare bestämmelser om fångvårdsmyndigheternas befogenheter. Nytt i sammanhanget är att fångvårdmyndigheterna ges rätt att gripa och under en kort tid hålla i förvar en person som uppehåller sig på fängelseområdet, om det är nödvändigt för att avvärja en fara eller förhindra ett brott.

Också bestämmelserna om granskning och övervakning av fångar och av säkerhetsåtgärder riktade mot dem görs klarare.

Antalet fångar har stigit, deras problem alltmer komplexa

Antalet fångar i Finland har ökat sedan 1999 efter att därförinnan ha sjunkit under flera decennier. I reformen beräknas det genomsnittliga fångtalet uppgå till ca 3 700.

Den största gruppenav fångar består av sådana som dömts för våldsbrott. Också antalet fångar som dömts för narkotikabrott har under det senaste årtiondet ökat kraftigt. Fångarnas problem är komplexa och merparten av dem har missbruksproblem och psykiska störningar.

Vad kostar reformen?

För att målen för den nya lagstiftningen skall nås måste fångvårdsväsendet ges ökade resurser de närmaste åren. Enligt propositionen uppgår de totala kostnaderna för lagstiftningens ikraftträdande till 2,8 miljoner euro årligen.

Ytterligare upplysningar: Lagstiftningsrådet Ulla Mohell, justitieministeriet, tfn (09) 1606 7892