Straffbarheten för tvingande till äktenskap i strafflagen

Utgångspunkter

Enligt regeringsprogrammet för statsminister Petteri Orpo vidtar regeringen nödvändiga åtgärder för att göra bestämmelserna i strafflagen tydligare när det gäller straffbarheten i tvingande till äktenskap.

Enligt strafflagen kan man på tvingande till äktenskap och verksamhet som eftersträvar detta beroende på omständigheterna i fallet tillämpa bland annat bestämmelserna i strafflagen om människohandel, grov människohandel eller olaga tvång.

Finland anslöt sig 2015 till Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet (den s.k. Istanbulkonventionen, FördrS 52–53/2015), där det ingår en skyldighet att kriminalisera uppsåtliga gärningar som består i att tvinga eller förleda en vuxen person eller ett barn att ingå äktenskap (artikel 37).

Justitieministeriet har utarbetat en bedömningspromemoria om straffbarheten för tvingande till äktenskap (Justitieministeriets publikationer, Betänkanden och utlåtanden 2021:29). Bedömningspromemorian har varit på remiss och ett sammandrag av remissyttrandena har publicerats (Justitieministeriets publikationer, Betänkanden och utlåtanden 2023:10). Merparten av remissinstanserna ansåg att de gällande bestämmelserna i strafflagen behöver kompletteras.

Riksdagen har i sin kläm i 2022 förutsatt att regeringen påskyndar granskningen av straffbestämmelserna om tvingande till äktenskap och utifrån det vidtar behövliga åtgärder för att i strafflagen förtydliga straffbarheten för tvingande till äktenskap.