Bättre rätt till ersättning för brottsoffer föreslås

Enligt förslaget skall de som blivit offer för våldsbrott inte bara kunna söka ersättning för personskador utan också för lidande.

Effektivare ersättning av brottsskador och revidering av lagstiftningen ingår i statsminister Matti Vanhanens regeringsprogram. Arbetsgruppens förslag till ny brottsskadelag avses träda i kraft i början av 2006.

Höjda ersättningar betalda med statliga medel

Syftet med reformen är att utjämna skillnaderna i ersättningsskyddet. Statskontoret kan betala brottsoffer ersättning med statliga medel, om offret inte fått ersättning av den som begått brottet. Statskontoret är dock inte i sina ersättningar bundet av domstolens beslut i ersättningsfrågan. Ersättningarna som betalas med statliga medel har ofta varit lägre än de skadestånd som domstolen dömer ut.

I praktiken innebär arbetsgruppens förslag att den ersättning som betalas brottsoffren med statliga medel är lika stor som den som domstolen har ålagt gärningsmannen att betala. Om Statskontorets ersättning avviker från den ersättning domstolen har bestämt skall orsaken till detta motiveras särskilt.

Brottsoffer kan betalas ersättning för personskada. Med personskada avses en medicinskt konstaterad rubbning av en persons fysiska eller psykiska hälsa. Ersättning betalas då bl.a. för sjukvårdskostnader, sveda och värk samt andra tillfälliga och bestående men. Till dem som blivit offer för sexual- och frihetsbrott, och härefter även till dem som blivit offer för våldsbrott, betalas ersättning också för lidande. Med lidande avses en känsla av psykiskt lidande som inte behöver kunna konstateras medicinskt, utan gärningens art är i sig tillräcklig som motivering för ersättningen.

Övre gränser fastställs dock för de ersättningar som betalas med statliga medel. Som högsta ersättning för sveda och värk och andra tillfälliga men föreslås 10 000 euro. Också för ersättningen för lidande fastställs ett maximibelopp på 8 000 euro för offer för sexualbrott och 3 000 euro för offer för frihetsbrott och våldsbrott. De föreslagna maximibeloppen motsvarar den hittillsvarande normalt högsta ersättningsnivån, som överskridits endast i vissa enskilda fall. För att få ersättning måste brottsoffret anmäla brottet till polisen. Om saken behandlas i domstol, skall offret där yrka skadestånd av gärningsmannen. Ersättning med statliga medel kan sökas även om gärningsmannen förblir okänd.

Offret behöver inte heller först försöka få ersättning av gärningsmannen.

Enligt förslaget skall ersättning kunna sökas inom tre år efter det domen vunnit laga kraft. Om ersättningen inte har behandlats i domstol, är tidsfristen tio år räknat från tidpunkten då brottet begicks. Av särskilda skäl kan ansökan behandlas också efter utgången av dessa tidsfrister.

Ersättningsskyddet för offrets anhöriga blir klarare

Enligt förslaget kan offrets anhöriga beviljas ersättning för sina kostnader och inkomstförluster till följd av att de vårdat offret. T.ex. en förälder till ett barn har rätt till ersättning om han eller hon har varit tvungen att utebli från sitt förvärvsarbete på grund av att barnet blivit offer för ett brott. Eftersom rätten till en sådan ersättning inte framgår av gällande lag, har alla föräldrar inte förstått att söka ersättning.

Också i dagens läge betalas ersättning för förlust av underhåll till make och barn till ett brottsoffer som dött. Arbetsgruppen föreslår att ersättning i fortsättning skall kunna betalas också till andra som är beroende av underhåll från den som dött, t.ex. sambor och styvbarn.

Dessutom skall närstående till den som dött kunna få ersättning för sjukhuskostnader, andra utgifter och inkomstförluster till följd av psykiska skador på grund av dödsfallet. Däremot betalas i sådana fall inte särskild ersättning av statens medel för lidande till de närstående.

Kortare behandlingstider

År 2003 betalades ca 8,2 miljoner euro i ersättningar av statens medel. Enligt arbetsgruppens uppskattningar leder förslagen till att ersättningarna av statens medel ökar med sammanlagt 3-4 miljoner euro om året.

Den genomsnittliga behandlingstiden för ansökningarna om ersättning har i Statskontoret varit 7-8 månader. För att förkorta behandlingstiden betalas ersättningar inte längre ut för obetydliga skador. Gränsen för när en skada ersätts föreslås bli höjd från 34 euro till 170 euro.

För att påskynda och effektivisera behandlingen av ersättningar föreslår nämnden vidare en förstärkning av Statskontorets sakkunskap. Brottsskadenämnden, som bistått Statskontoret i ärenden där utlåtanden begärts kan då dras in.

Information till brottsoffren om ersättningar

Under 2003 kom cirka 30 000 vålds- och sexualbrott till polisens kännedom. Antalet ansökningar om ersättning för personskador eller lidande uppgick till knappt 5 000. Mera information om ersättningssystemet vid brottsskador skall ges.

Enligt förslaget skall målsäganden ges skriftlig information om sin rätt till ersättning redan i samband med förundersökningen. Broschyrer om ersättningssystemet skall finnas på polisstationerna och i tingsrätterna. Dessutom skall information om ersättningssystemet ingå i polisutbildningen, och webbinformationen utökas.

Lättare att söka ersättning från ett annat EU-land

Arbetsgruppen föreslår att det skall bli lättare att söka ersättning från ett annat land, om någon som är bosatt i Finland har blivit offer för ett brott i ett annat EU-land. I fortsättningen skall brottsoffret lämna en ersättningsansökan på finska eller svenska till Statskontoret, som står för översättningskostnaderna och ser till att ansökan skickas vidare. Hittills har offret varit tvunget att lämna ansökan till myndigheterna i det land där brottet begicks.

Ytterligare upplysningar:

Ordföranden för arbetsgruppen för revidering av brottsskadelagen, lagstiftningsrådet Antti T. Leinonen, tfn 09-160 67713

Arbetsgruppens sekreterare, specialsakkunnige Tuomo Antila, tfn 09-160 67716, e-post: fö[email protected]

>> Arbetsgruppens förslag