Rättsmedel mot dröjsmål vid rättegång
En arbetsgrupp vid justitieministeriet föreslår att Finland skall införa ett system genom vilket oskäligt dröjsmål vid rättegång kan gottgöras med en penningersättning som betalas en part av statens medel. Som ett förebyggande medel skall en part kunna påskynda behandlingen av sitt ärende genom att anföra klagan hos en högre domstol. Dröjsmålsklagan skall införas vid såväl de allmänna domstolarna som förvaltningsdomstolarna.
Målet med förslaget, som överlämnades till justitieminister Leena Luhtanen i dag, är att ge parterna i en rättegång effektiva medel mot dröjsmål med behandlingen och på så sätt förbättra deras rättsskydd. Samtidigt uppfylls kraven i den europeiska människorättskonventionen samt tryggas den i grundlagen garanterade rätten till rättegång utan ogrundat dröjsmål.
Enligt den europeiska människorättskonventionen är var och en berättigad till en rättvis rättegång inom skälig tid vid prövningen av hans eller hennes rättigheter och skyldigheter eller ett åtal för brott som väckts mot honom eller henne. Om rättegången fördröjs skall var och en kunna vädja till en nationell myndighet för att få saken korrigerad.
De nuvarande medlen anses inte tillräckliga
Beroende på ärendet har parterna i Finland för närvarande tillgång till olika medel för att påskynda behandlingen. I samtliga ärenden är det enklaste sättet att påskynda rättegången att framställa en begäran om påskyndande till den domstol eller förundersökningsmyndighet som behandlar ärendet. Vilka åtgärder som vidtas med anledning av begäran är dock beroende av deras prövning.
När behandlingen hos en myndighet drar ut på tiden kan man klaga hos en högre myndighet, men om rättegången dröjer vid en domstol kan man för närvarande inte klaga hos en högre domstol. När det gäller såväl myndigheters som domstolars förfarande kan man dock klaga över dröjsmål hos både justitiekanslern i statsrådet och riksdagens justitieombudsman. En högre myndighet eller laglighetsövervakare kan dock inte för närvarande ingripa direkt i behandlingen av ärendet, t.ex. sätta en tidsfrist för fortsatta åtgärder.
I brottmål kan oskäligt dröjsmål vid rättegång, dvs. att det har gått en anmärkningsvärt lång tid sedan brottet begicks, enligt lagen beaktas som en straffmildrande omständighet.
En part kan för närvarande yrka skadestånd av staten på grundval av dröjsmål vid rättegång. Ersättningsansvaret bestäms då emellertid med stöd av den allmänna skadeståndslagen och parten skall bl.a. bevisa att han eller hon åsamkats skada och att det finns ett orsakssamband med dröjsmålet vid rättegången. Immateriell skada ersätts inte.
Genom dröjsmålsklagan kan högre domstol förordna om påskyndad behandling
Enligt arbetsgruppens förslag skall en part kunna anföra klagan hos hovrätten över dröjsmål i ett ärende som är anhängigt i tingsrätten och hos högsta domstolen i ett ärende som är anhängigt i hovrätten samt hos högsta förvaltningsdomstolen i ett ärende som är anhängigt i förvaltningsdomstolen.
Dröjsmålsklagan kan anföras t.ex. när det på lång tid inte har vidtagits några åtgärder i ett ärende. Det skall inte finnas någon bestämd tid för klagan, utan den skall i princip kunna anföras när som helst medan ärendet är anhängigt. Klagan skall kunna anföras av vilken part som helst, t.ex. i ett brottmål av svaranden och dessutom av åklagaren eller en målsägande som fört talan.
En dröjsmålsklagan som behandlas vid förenklat skriftligt förfarande skall avgöras i brådskande ordning, senast inom en månad. Klagan skall bifallas, om behandlingen av huvudsaken har fördröjts så att en parts rätt till rättegång inom en skälig tid kränks eller allvarligt äventyras.
Den högre domstolen skall då kunna förordna om en effektiv åtgärd för att påskynda rättegången. Den skall för det första kunna bestämma att huvudsaken skall behandlas i brådskande ordning i den lägre domstolen, eller sätta en tidsfrist för en viss åtgärd i behandlingen av ärendet. I vissa fall skall den också kunna förordna om domstolens sammansättning, bestämma att en domare vid en domstol som hör till en annan domkrets skall behandla ärendet eller överföra ärendet till en domstol som hör till en annan domkrets.
Högst 10 000 euro i gottgörelse för dröjsmål vid rättegång
Enligt arbetsgruppens förslag skall en part ha rätt att av statens medel få skälig gottgörelse för dröjsmål vid rättegång. Syftet med gottgörelsen är att ersätta den oro och osäkerhet som dröjsmålet förorsakat. Rättegångens längd och dröjsmålet samt gottgörelsens belopp skall bedömas på samma sätt som i den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Gottgörelsen skall normalt kunna uppgå till högst 10 000 euro.
Den nya lagen om gottgörelse för dröjsmål vid rättegång skall tillämpas på alla ärenden som behandlas i allmänna domstolar, specialdomstolar samt förvaltningsdomstolar och andra förvaltningsprocessuella organ. Lagen skall således även tillämpas på t.ex. beskattningsärenden, som inte hör till människorättskonventionens tillämpningsområde.
För behandlingen av ansökningarna om gottgörelse skall det tillsättas en oberoende nämnd, som hör till justitieministeriets förvaltningsområde. Ansökan skall anhängiggöras inom tre månader efter att rättegången avslutats. Gottgörelsenämndens beslut får inte överklagas. Gottgörelsen skall betalas inom en månad efter att beslutet getts.
Dessutom föreslår arbetsgruppen att administrativa ekonomiska sanktioner som döms ut i en förvaltningsprocess skall kunna lindras på grund av dröjsmål med behandlingen av ärendet. Dröjsmål skall också kunna beaktas när vite döms ut.
Finland har fått flera domar för utdragna rättegångar
De senaste åren har Finland fått flera fällande domar i människorättsdomstolen därför att rättegången inte har ägt rum inom den skäliga tid som människorättskonventionen förutsätter. Under 2005 gavs fem sådana domar och under 2006 sju.
Domarna har i allmänhet gällt rättegångar i tviste- eller brottmål. Den totala rättegångstiden har som längst varit 10 år 2 månader, som kortast 4 år 2 månader. Rättegångarna har ansetts dra ut på tiden inte bara i olika domstolar utan också vid förundersökning eller åtalsprövning. Oftast har dröjsmålet ägt rum i tingsrätten, men i flera fall även i hovrätten.
För närvarande är besvär mot Finland anhängiga i människorättsdomstolen i uppskattningsvis åtminstone 20 fall där det är fråga om dröjsmål vid rättegång.
Dröjsmålsbesvären över förvaltningsprocesser har gällt ärenden enligt markanvändnings- och bygglagstiftningen samt barnskyddsärenden.
Samtidigt med den arbetsgrupp som nu överlämnat sitt betänkande har en annan arbetsgrupp vid justitieministeriet utrett hur den totala rättegångstiden kunde förkortas och behandlingen av omfattande ärenden utvecklas vid de allmänna domstolarna. Avsikten är att detta förslag skall färdigställas inom den närmaste framtiden.
Ytterligare upplysningar:
Arbetsgruppens ordförande, lagstiftningsrådet Tatu Leppänen (JM), tfn (09) 1606 7678, och tf. regeringsrådet Eija Siitari-Vanne (HFD), tfn 010 3640 354
(e-post: fö[email protected])