Ungdomsstraffet införs i hela landet
Ungdomsstraffet införs permanent i hela landet som en påföljd för brott som någon har begått före fyllda 18 år. I straffsystemet är ungdomsstraffet på samma sätt som villkorligt fängelse ett straff som är strängare än böter men lindrigare än ovillkorligt fängelse. I praktiken är ungdomsstraffet ändå vanligtvis en mera kännbar påföljd än villkorligt fängelse. Syftet med ungdomsstraffet är förutom att straffa dessutom att hindra gärningsmannen från att återfalla i brott.
Republikens president har stadfäst de lagar som gäller förutsättningarna för att döma ut ungdomsstraff och verkställigheten av ungdomsstraff 21.12.2004 så att de träder i kraft vid ingången av 2005, då försöksverksamheten med ungdomsstraff upphör. Försök med ungdomsstraff har sedan 1997 genomförts inom sju tingsrätters område, dvs. Esbo, Helsingfors, Joensuu, Tammerfors, Åbo, Vasa och Vanda.
Ungdomsstraff kan dömas ut för ett brott som någon har begått före fyllda 18 år, om ett bötesstraff är en otillräcklig påföljd och vägande skäl inte kräver att ett ovillkorligt fängelsestraff döms ut. En ytterligare förutsättning är att dömande till ungdomsstraff kan anses motiverat för att främja gärningsmannens möjligheter att anpassa sig i samhället och för att förhindra återfall i brott. Ungdomsstraff kan också dömas ut för flera brott som samtidigt behandlas i domstolen,även om gärningsmannen har begått endast en del av dem innan han eller hon fyllde 18 år.
Ungdomsstraffets längd är 4 - 12 månader
Ungdomsstraffets längd är minst fyra månader och högst ett år. Den dömde står under övervakning under strafftiden.
Ungdomsstraffet innefattar övervakarsamtal, uppgifter som främjar den sociala funktionsförmågan samt stöd och handledning i samband med dessa. I regel skall den dömde också få övervakad orientering i arbetslivet och i utförande av arbete. Varje vecka skall det få förekomma högst åtta timmar sådana sammanträffanden i anslutning till verkställigheten av ungdomsstraffet som den dömde är skyldig att delta i. Försökslagens indelning av ungdomsstraffet i övervakning och ungdomstjänst försvinner.
Kriminalvårdsväsendet sköter verkställigheten
Kriminalvårdsväsendet sköter fortfarande beredningen och verkställigheten av ungdomsstraff, och till övervakare förordnas en tjänsteman vid Kriminalvårdsväsendet. Verkställigheten av ungdomsstraffet samordnas med stödåtgärder som främjar den dömdes livskompetens och avtjänandet av straffet, vilket betyder framför allt att nödvändiga social- och hälsovårdstjänster kombineras med verkställigheten av straffet.
På begäran av åklagaren eller domstolen utarbetar Kriminalvårdsväsendet innan ungdomsstraffet döms ut en verkställighetsplan, av vilken det huvudsakliga innehållet i straffet framgår. Efter domen kan Kriminalvårdsväsendet utfärda nödvändiga föreskrifter som gäller tidpunkten för sammanträffandena i anslutning till verkställigheten samt det närmare innehållet i uppgifterna, programmen och orienteringen. Man avstår således från den indelning i preliminär verkställighetsplan och slutlig verkställighetsplan som fastställs efter domen som användes under försöket.
En ny sak jämfört med försökslagen är att den dömde får inte använda eller vara påverkad av droger eller under övervakarsamtal och andra motsvarande sammanträffanden. Förbudet kan övervakas med utandningsprov.
Också ovillkorligt fängelsestraff i stället för ungdomsstraff
En ny metod jämfört med försökslagen som kan användas för att effektivera verkställigheten är hämtning. Om den som dömts till ungdomsstraff inte infinner sig till ett övervakarsamtal eller något annat avtalat sammanträffande, kan polisen på Kriminalvårdsväsendets begäran hämta honom eller henne till följande sammanträffande som övervakaren bestämmer.
Om den dömde bryter mot föreskrifter som hänför sig till straffet, skall Kriminalvårdsväsendet ge honom eller henne en skriftlig eller muntlig anmärkning. Om detta inte hjälper eller om den dömde gör sig skyldig till en allvarlig verkställighetsförseelse, skall han eller hon ges en skriftlig varning. Om den dömde inte skärper sig ens efter varningen eller om avtjänandet av ungdomsstraffet avbryts eller inte alls inleds, förs saken till domstol, där ett nytt straff bestäms i stället för det ungdomsstraff som inte avtjänats. I stället kan domstolen då döma ut böter eller ovillkorligt eller villkorligt fängelse. När straffarten väljs, skall man beakta den dömdes ålder, hur stor del av ungdomsstraffet som inte har avtjänats, hur allvarlig förseelsen har varit och av vilken karaktär det brott som ledde till ungdomsstraffet har varit.
Om ungdomsstraffet i sin helhet eller till en mycket stor del är oavtjänat och om det även i övrigt med hänsyn till de ovan nämnda prövningsgrunderna finns skäl till detta, kan ovillkorligt fängelsestraff dömas ut i stället för den del av ungdomsstraffet som inte har avtjänats. Avsikten är att det ovillkorliga fängelsestraffet skall utgöra ett verkligt hot som effektiverar verkställigheten av ungdomsstraffen.
Målet ungefär 300 ungdomsstraff per år
Att ungdomsstraffet utvidgas till hela landet ökar användningen av straffet betydligt. Under försökslagens tid dömdes sammanlagt 38-102 ungdomsstraff ut per år i försöksområdet. I och med utvidgningen och utvecklingen kommer uppskattningsvis ca 300 ungdomsstraff att dömas ut varje år när straffet börjat användas i full utsträckning.
Ytterligare upplysningar: Lagstiftningsrådet Janne Kanerva, tfn (09) 1606 7723, e-post: fö[email protected]