Förslag om genomförandet av direktivet om angrepp mot informationssystem

Syftet med direktivet är att ingripa i nya hot, såsom massiva angrepp mot informationssystem genom användning av så kallade botnät samt missbruk av någon annans identitet vid it-relaterade brott.

Enligt arbetsgruppen gäller de ändringar i strafflagen som direktivet förutsätter i synnerhet orsakande av fara för informationsbehandling, skadegörelse, kränkning av kommunikationshemlighet, systemstörning och dataintrång. Dataskadegörelse och grov dataskadegörelse ska avskiljas som självständiga kriminaliseringar från skadegörelse i grundform.

Maximistraffet för dataskadegörelse, kränkning av kommunikationshemlighet och dataintrång ska höjas till fängelse i två år, medan maximistraffet för grovt dataintrång ska höjas till fängelse i tre år. I fråga om dataskadegörelse, störande av post- och teletrafik och systemstörning ska gärningen kunna betraktas som grov bland annat om brottet begås med hjälp av botnät, om brottet begås som ett led i en kriminell sammanslutnings verksamhet eller om brottet har riktats mot kritisk infrastruktur. Som maximistraff för de grova gärningsformerna föreslås fängelse i fem år.

Identitetsstöld ska täcka till exempel missbruk av någon annans personuppgifter på nätet

Den föreslagna kriminaliseringen av identitetsstöld ska komplettera gällande föreskrifter. Enligt arbetsgruppen förtydligar kriminalisering av identitetsstöld offrets ställning till exempel vid bedrägerier.

I Finlands gällande lagstiftning har identitetsstöld inte kriminaliserats som ett självständigt brott. Gällande lagstiftning klassificerar dock redan i nuläget en stor del av de situationer som betraktas som identitetsstöld som brott. Personen som begått brottet kan dömas för till exempel ärekränkning, spridande av information som kränker privatlivet, bedrägeri, förfalskning, lämnande av oriktiga personuppgifter eller registeranteckningsbrott. De nuvarande bestämmelserna i strafflagen ska tillämpas även i fortsättningen.

Enligt förslaget ska den dömas för identitetsstöld som i syfte att vilseleda tredje part obehörigen använder någon annans personuppgifter eller identifieringsuppgifter eller andra motsvarande uppgifter som identifierar personen. Vidare ska gärningen också ha orsakat ekonomisk skada eller mer än ringa olägenhet för den som uppgifterna gäller.

Som ekonomisk skada kan betraktas till exempel kostnader för att rätta till situationen.
Som olägenhet som inte är ringa kan betraktas till exempel en situation som är mycket besvärlig att reda ut eller som det över huvud taget inte går att reda ut och rätta till. Till exempel i situationer där någon annans personuppgifter har använts för ett begå ett bedrägeri kan det vara mycket besvärligt för den som uppgifterna gäller att reda ut situationen och de ogrundade fakturorna.

I vissa fall kan olägenhet uppstå också om till exempel någon annans personuppgifter har missbrukats för att skapa en falsk profil i ett av de sociala medierna på internet. Profiler av denna typ kan i vissa fall vara svår att ta bort. Dessutom kan situationen eventuellt förutsätta att man kontaktar ett stort antal personer som trott sig kommunicera med den person som identitetsuppgifterna gäller.

Enligt förslaget är identitetsstöld ett målsägandebrott, vilket betyder att åklagaren väcker åtal enbart om den målsägande anmäler brottet till åtal. Om den målsägande upplever att hans eller hennes identitet inte har blivit kränkt eller av annan orsak önskar att saken inte behandlas och att åtal inte väcks, ska det inte göras mot den målsägandes vilja.

Maximistraffet för identitetsstöld föreslås vara böter.

Arbetsgruppens betänkande kommer nu att sändas på remiss.

Ytterligare upplysningar:
lagstiftningsrådet Mikko Monto, tfn 02951 50470

Betänkandet (PDF) finns bifogat i nyheten på adressen www.justitieministeriet.fi