Lag om elektronisk myndighetskommunikation i kraft i februari
Lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet träder i kraft 1.2.2003. Den nya lagen ersätter de nuvarande lagarna om elektronisk kommunikation i förvaltningsärenden och om elektronisk telekommunikation i rättegångsärenden. Avsikten är att republikens president skall stadfästa lagarna i morgon.
Tillämpningsområdet för lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet är större än för de nuvarande lagarna. Den nya lagen tillämpas hos förvaltningsmyndigheter, domstolar och andra lagskipningsorgan, åklagarmyndigheter, utsökningsmyndigheter samt sammanslutningar som sköter offentliga förvaltningsuppgifter.
Genom lagen klarläggs förutsättningarna för elektronisk kommunikation i synnerhet hos domstolar och utsökningsmyndigheter. Förutom de allmänna domstolarna gäller lagen också förvaltningsdomstolarna, försäkringsdomstolen och olika besvärsnämnder, för vilka det inte hittills har funnits någon lagstiftning om elektronisk kommunikation.
Service i enlighet med möjligheterna
Enligt den nya lagen skall myndigheterna ordna elektronisk service enligt sina tekniska och ekonomiska möjligheter. Kunderna har alltså inte ovillkorlig rätt till elektronisk kommunikation. Elektronisk service kan erbjudas t.ex. på vissa verksamhetsställen, vilket gör det möjligt att införa elektronisk service stegvis.
Lagen gäller anhängiggörande och handläggning av ärenden samt delgivning av beslut på elektronisk väg. Elektroniska dataöverföringsmetoder är t.ex. telefax, elektroniska blanketter, e-post och rätten att använda elektroniska datasystem. Uträttandet av ärenden per telefon ställs klarare än tidigare utanför lagens tillämpningsområde.
Myndigheterna är skyldiga att meddela de kontaktuppgifter som skall användas vid elektronisk kommunikation. När myndigheterna ordnar service skall de använda maskin- och programvara som ur kundernas synvinkel i tekniskt hänseende är så kompatibel och lätt att använda som möjligt.
Elektronisk kommunikation
Elektroniska meddelanden sänds till myndigheterna på avsändarens ansvar, på samma sätt som postförsändelser. Ett elektroniskt dokument som sänts till en myndigheter behöver inte kompletteras med underskrift senare, om dokumentet innehåller uppgifter om avsändaren och om det inte finns anledning att betvivla dokumentets autenticitet och integritet.
Om det vid anhängiggörande av ett ärende uttryckligen krävs en undertecknad handling, uppfylls kravet på underskrift av en sådan elektronisk signatur som definieras närmare i en separat lag om elektroniska signaturer. Kravet på underskrift uppfylls av en elektronisk signatur som åstadkommits med hjälp av ett kvalificerat certifikat. I praktiken kan en sådan underskrift åstadkommas t.ex. med hjälp av ett elektroniskt personkort. Lagen om elektroniska signaturer träder likaså i kraft vid ingången av februari.
Elektronisk delgivning av myndigheternas beslut förutsätter partens samtycke. Bevislig elektronisk delgivning kan användas i stället för traditionell bevislig delgivning.
En myndighet skall utan dröjsmål meddela avsändaren av ett elektroniskt dokument att dokumentet har mottagits, t.ex. i form av en automatisk kvittens via e-postsystemet. Om en myndighet i misstag har fått ett dokument som är ställt till en annan myndighet, skall det överföras till rätt myndighet och den som sänt dokumentet skall underrättas om överföringen.
En myndighet skall diarieföra eller registrera de elektroniska dokument som kommer in. Arkivverket meddelar närmare föreskrifter om diarieföring och arkivering av elektroniska dokument. Finansministeriet ger anvisningar och rekommendationer om anordnande av elektronisk service.
Lagen om elektroniska signaturer i kraft samtidigt
Lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet överensstämmer i huvudsak med den gällande lagen om elektronisk kommunikation i förvaltningsärenden. I den nya lagen regleras dock inte certifikatverksamhet i anslutning till elektroniska signaturer, utan sådana bestämmelser ingår i den lag om elektroniska signaturer som beretts av kommunikationsministeriet. I praktiken kan samma underskriftscertifikat användas inom såväl den privata som den offentliga sektorn. Bägge lagarna träder i kraft samtidigt, dvs. vid ingången av februari.
Ytterligare upplysningar: lagstiftningsrådet Eija Siitari-Vanne, tfn (09) 1606 7674, [email protected]