Justitieminister Anna-Maja Henriksson vid nordiska indrivningskonferensen 23.10.2012
Bästa åhörare,
I blickfånget för denna konferens är barnets rätt till underhåll.
Enligt familjestatistiken fanns det år 2010, 64 800 familjer i Finland där åtminstone en av föräldrarna eller den enda ensamförsörjaren hade utländsk nationalitet. Det motsvarar 4,4 procent av familjerna i Finland. Antalet familjer med blandade nationaliteter ökar hela tiden. Som exempel kan nämnas att det inom EU år 2007 fanns 16 miljoner internationella äktenskap. Samtidigt har också antalet skilsmässor ökat. Det här medför i sin tur att behovet av fungerande internationella instrument och myndighetssamarbete ökar, då behovet att trygga de berörda barnens underhåll blir större. Det är viktigt att trygga barnets underhåll också i de fall där den ena föräldern har flyttat utomlands. Man har ansett att tryggandet av barnets rätt till underhåll är så viktigt att man har velat skapa instrument för att möjliggöra indrivning över gränserna.
De nordiska länderna har varit föregångare med att upprätta fungerande avtal och myndighetsverksamhet för att trygga barnens rätt till underhåll. Konventionen om indrivning av underhållsbidrag mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge trädde i kraft redan den 23 mars 1962. Detta avtal möjliggjorde direkta kontakter över gränserna myndigheterna emellan. - Allt detta hände alltså i Norden redan för över 50 år sedan.
I EU trädde rådets förordning (EG) 4/2009 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet i kraft först den 18 juni 2011. Det här var en del av det tätnande EU-samarbetet i familjerättsliga ärenden över gränserna. Finland och Sverige är bundna av denna förordning, men den nordiska konventionen om indrivning av underhållsbidrag har fått företräde. Det konstateras nämligen i förordningen att den nordiska indrivningskonventionen innehåller mer gynnsamma regler om erkännande och verkställighet än de som fastställts i förordningen. Därmed fortsätter det väl fungerande samarbetet med direkta kontakter de nordiska länderna emellan i enlighet med den Nordiska indrivningskonventionen.
De nordiska länderna har ett pragmatiskt grepp om indrivningen. I min mening räcker det inte att den formella avtalsgrunden är i sin ordning och att deklarationerna är politiskt godkända. Det krävs också att regleringen fungerar i praktiken och det uppnås genom kontinuerligt arbete och tillsyn. Det är viktigt att skapa goda förutsättningar för den praktiska verksamheten. Inom det familjerättsliga området utvärderas verksamheten oavbrutet av de enskilda medborgarna och familjerna på gräsrotsnivå. Framgångar å ena sidan och problem å andra sidan ger direkt feedback.
I samband med förberedandet av ikraftträdandet av Rådets förordning 4/2009 beslöts man i Finland att överföra uppgifterna som centralmyndighet från utrikesministeriet till justitieministeriet. Denna överföring var motiverad eftersom justitieministeriet fungerar som centralmyndighet även i ett stort antal andra internationella familjerättsliga avtal. Då samarbetet i enlighet med den Nordiska indrivningskonventionen görs i form av direkta kontakter är centralmyndighetens roll inte så stor i det praktiska arbetet. Den har dock en betydande funktion som rådgivare och i samband med problemlösning. Indrivningsverksamheten är effektiv då det praktiska arbetet sköts genom direkta kontakter myndigheter emellan.
Bästa åhörare,
Förutom att vi har ett fungerande samarbete inom det familjerättsliga området i Norden och inom EU bör vi också blicka framåt och ut mot nya områden. Som ni säkert alla vet förbereds ikraftträdandet av 2007 års Haagkonvention om internationell indrivning av underhåll. Denna konvention kommer att ersätta Haagkonventionen från 1973 om erkännande och verkställande av beslut gällande underhåll och New York-konventionen från år 1956 gällande indrivning av underhåll utomlands. Målet är att konventionen ska träda i kraft i början av år 2013 och för Finlands del kommer en regeringsproposition att lämnas till riksdagen före slutet av detta år. Ikraftträdandet av denna konvention kommer dock inte att föra med sig ändringar i samarbetet mellan de nordiska länderna. Den nya Haagkonventionen åsidosätter inte på något sätt den nordiska indrivningskonventionen.
Via Haagkonventionen utvidgas samarbetet också till områden utanför Norden och EU. Ett viktigt framsteg inom det familjerättsliga området var att Ryssland anslöt sig till Haagkonventionen om bortförda barn. Nu har Ryssland också som mål att utreda möjligheterna för att ansluta sig till 2007 års Haagkonvention om internationell indrivning av underhållsbidrag. Det här är en mycket välkommen och bra utveckling.
Bästa åhörare,
Indrivningsverksamheten mellan de nordiska länderna är beroende av andra aktörer utöver centralmyndigheten. Detta gäller exempelvis utsökningsverk och sociala instanser. Därför är det av vikt att de personer som verkställer indrivningen har en möjlighet att träffas regelbundet och utbyta erfarenheter. Förfarandet i våra nordiska länder är olika och ett av syftena med denna konferens är att erbjuda möjlighet att bekanta sig med förfarandena i de andra länderna. Ett annat viktigt syfte är att knyta kontakter med kolleger från olika länder. Det nordiska samarbetet präglas av öppenhet, flexibilitet samt av smidigt samarbete och detta bör värnas om även i framtiden. Denna konferens är ett utmärkt forum för att ytterligare stärka samarbetet och gemenskapen myndigheterna emellan. Nätverkande med andra aktörer inom samarbetsfältet gör det lättare att kontakta en utländsk myndighet. Man har då redan en egen bekant kontakt att diskutera sitt ärende med.
Under de kommande dagarna kommer ni konferensdeltagare att få en möjlighet att bekanta er med varandra samt att höra hur grunden för indrivning uppstår. Ni kommer även att lära er mer om indrivningsförfarandet i Estland då en representant från det estniska justitieministeriet håller sin presentation på torsdagen.
Den nordiska indrivningskonferensen har en lång historia och Finland fungerar nu för andra gången som värd. Agendan för konferensen är mångsidig och omfattar hela kedjan från uppgörande av avtal om underhåll ända till indrivning i ett annat land. I programmet finns också ett besök till det för Helsingforsborna så viktiga Sveaborg. Jag hoppas att ni får en givande konferens som ytterligare förbättrar det redan goda samarbetet och jag hoppas att denna fina tradition fortsätter också i framtiden.
Tack.