Grovt jaktbrott tas in i strafflagen den 1 april
Från och med ingången av april kan strängare straff dömas ut för allvarliga jaktbrott, när en ny bestämmelse om grovt jaktbrott träder i kraft. Avsikten är att ikraftträdandet stadfästs vid presidentföredragningen den 11 mars.
Gärningsmannen döms för grovt jaktbrott om brottet har begåtts på ett synnerligen rått eller grymt sätt. Detta kan komma i fråga om långvarigt lidande har orsakats för djuret. Jaktbrottet är också grovt om det riktar sig mot ett stort antal vilda djur. Därtill är brottet grovt om avsevärd ekonomisk vinning därigenom eftersträvs eller om brottet har begåtts på ett särskilt planmässigt sätt. Till exempel ordnande av försäljningskanaler på förhand kan anses utgöra ett bevis på detta.
Jaktbrottet bedöms vara grovt också om en brunbjörn, en järv, ett lodjur, en skogsvildren, utter eller varg olagligt dödas eller skadas. Att bedöma brott som riktar sig mot de nämnda djurarterna vara grova motsvarar skyddsvärdet för och skyddsbehovet av dessa arter, och Finland som EU-medlemsstat är bunden att särskilt skydda dem. En förutsättning för att gärningsmannen kan dömas för grovt jaktbrott är att brottet även bedömt som en helhet är grovt.
Straffskalan för grovt jaktbrott är fängelse i minst fyra månader och i högst fyra år. Straffet för jaktbrottets grundform är böter eller fängelse i högst två år.
Till lagen fogas även en ny bestämmelse om grovt döljande av olagligt byte som erhållits genom jaktbrott. Påföljden för en grov gärning är böter eller fängelse i högst tre år. Maximistraffet för döljande av olagligt byte i grundform höjs från sex månaders fängelse till ett års fängelse. Döljande av olagligt byte omfattar bland annat transport, förmedling och försäljning av ett byte.
Den som döms för grovt jaktbrott meddelas alltid jaktförbud, om det inte finns särskilt vägande skäl för att avstå från detta. Jaktförbudet med anledning av grovt jaktbrott varar i minst tre och högst tio år. För närvarande kan jaktförbud meddelas för högst fem år.
För att effektivisera utredningen av jaktbrott ges polisen möjlighet att utföra teleövervakning och inhämta uppgifter om mobilteleapparaters läge vid förundersökningen av grovt jaktbrott eller grovt döljande av olagligt byte. Med hjälp av de uppgifter som erhålls på det här sättet kan man utreda den brottsmisstänktes mobiltelefon- och e-posttrafik samt utreda vem som har rört sig i närheten av brottsplatsen. Genom teleövervakning kan man inte erhålla uppgifter om innehållet i ett meddelande.
Ytterligare upplysningar:
lagstiftningsrådet Lena Andersson, tfn 09 1606 7725
e-post: fö[email protected]