Hoppa till innehåll
Statsrådet och ministerierna Media

Förebyggande och bekämpning av tvångsäktenskap effektiveras

Justitieministeriet
30.1.2019 8.32 | Publicerad på svenska 30.1.2019 kl. 10.26
Pressmeddelande

Justitieministeriet har utarbetat en promemoria med information om läget när det gäller att förebygga och bekämpa tvångsäktenskap samt om planerade åtgärder.

Tvingande till äktenskap är enligt strafflagen straffbart som människohandel, grov människohandel eller olaga tvång. Förutom egentligt tvingande är också utlämning, transport, mottagande och inkvartering av en person i syfte att tvinga till äktenskap straffbart.

I promemorian betonas vikten av samarbete såväl mellan myndigheter som mellan myndigheter och organisationer för att förebygga tvångsäktenskap.

Minister Häkkänen: Förfarandet vid upplösning av tvångsäktenskap utreds

Enligt justitieminister Antti Häkkänen är det skäl att utreda om ett äktenskap som ingåtts genom tvång kunde upplösas i ett enklare förfarande än idag. I dagens läge tillämpas det normala skilsmässoförfarandet även på tvångsäktenskap.

- Justitieministeriet ska nu som tjänsteuppdrag utreda eventuella lagstiftningsbehov i anslutning till möjligheten att annullera, upphäva eller upplösa ett tvångsäktenskap. Jag anser att vi måste utreda om vi kan underlätta situationen för den som tvingats till äktenskap genom att förenkla förfarandet vid upplösning av äktenskapet, säger Häkkänen.

Enligt Häkkänen är tvångsäktenskap helt uppenbart ett brott enligt finsk lag.

- Vi måste öka kunskapen om att tvingande till äktenskap är straffbart i Finland och att det kan leda till ett flerårigt fängelsestraff, betonar justitieminister Antti Häkkänen.

- Ur offrets synvinkel är det viktigast att sprida information om att det handlar om ett brott och se till att det straffrättsliga ansvaret realiseras. Medvetenheten om lagstiftningens ovillkorlighet kan ha en avskräckande effekt på dem som planerar tvångsäktenskap eller annat s.k. hedersvåld.

Enligt minister Häkkänen är det en utmaning att myndigheterna inte alltid ser tvångsäktenskap som människohandel.

- Därför behövs det definitivt mer information och handledning. Det är en utmaning att identifiera ett tvångsäktenskap. Att fallen identifieras är emellertid centralt, eftersom man inte annars kan inleda ett brottmål. Ett tvångsäktenskap kommer inte till polisens kännedom på annat sätt än genom att någon utomstående anmäler det. Även därför spelar organisationerna en viktig roll som mellanhand mellan myndigheter och offer för tvångsäktenskap, säger Häkkänen.

Identifiering av tvångsäktenskap förutsätter omfattande samarbete

Enligt promemorian ska handledningen i och utbildningen om frågor som gäller tvångsäktenskap ökas. Till exempel anvisningar om åtgärderna i akuta situationer ska spridas mer planmässigt än tidigare, och myndigheternas samarbete ska utökas i synnerhet inom social- och hälsovården och utbildningsväsendet.

Omfattande samarbete mellan olika aktörer görs redan nu som en del av arbetet mot människohandel som samordnas av inrikesministeriet. I nätverket ingår 28 instanser, bland dem både myndigheter och organisationer.

Upprättandet av en lägesbild om förebyggandet och bekämpningen av tvångsäktenskap och kartläggningen av fortsatta åtgärder är en del av handlingsplanen 2018–2021 för genomförande av Istanbulkonventionen om våld mot kvinnor. I promemorian behandlas förutom tvångsäktenskap också andra former av hedersvåld.

Förekomsten av tvångsäktenskap har utretts

Bakom promemorian ligger en utredning om förekomsten av och anmälningar om tvångsäktenskap i Finland som gjorts av Institutet för kriminologi och rättspolitik vid Helsingfors universitet. Utredningen gjordes på begäran av justitieministeriet.

I utredningen ingick bland annat uppgifter om de faktorer som hindrar anmälning av tvångsäktenskap till polisen och om hur myndighetssamarbetet och straffprocessen fungerar i ärenden som gäller tvingande till äktenskap. Utredningen lyfte fram brister i myndigheternas kunskaper, kompetens och handlingsmodeller. Enligt utredningen finns det skäl att utveckla myndigheternas samarbete och öka handledningen och utbildningen på området.

Utifrån utredningen har justitieministeriet fört diskussioner med olika ministerier och myndigheter om olika sätt att ingripa i fenomenet. I promemorian har man samlat justitieministeriets, social- och hälsovårdsministeriets, inrikesministeriets samt utbildnings- och kulturministeriets rekommendationer för nödvändiga fortsatta åtgärder. I utarbetandet av promemorian och rekommendationerna deltog också Polisstyrelsen, Migrationsverket, Institutet för hälsa och välfärd, Riksåklagarämbetet, Rådet för brottsförebyggande, delegationen för etniska relationer ETNO, Kommunförbundet och Helsingfors stad.

Mer information: Yrsa Nyman, konsultativ tjänsteman, tfn 02951 50293, och Katariina Paakkanen, specialsakkunnig, tfn 02951 50101 e-postadresser: [email protected]

Tillbaka till toppen