Hoppa till innehåll
Media

Arbetsgrupp vill göra skuldsanering mer flexibel

justitieministeriet
Utgivningsdatum 8.3.2011 8.30
Pressmeddelande -

En arbetsgrupp tillsatt av justitieministeriet föreslår att det stiftas en ny skuldsaneringslag som ersätter den gällande lagen om skuldsanering för privatpersoner. Målet är ett enkelt och flexibelt förfarande samt rättvis ansvarsfördelning mellan gäldenären och borgenären.

Skuldsaneringens syfte är att rätta till en överskuldsatt persons ekonomiska situation.
Sammanlagt 3257 skuldsaneringsansökningar lämnades in till tingsrätterna år 2010, vilket är 334 fler än föregående år.

Den viktigaste ändringen som arbetsgruppen föreslår är att det belopp som ska drivas in av gäldenären under skuldsaneringen ska variera enligt gäldenärens inkomster. För gäldenären ska bestämmas en levnadskostnadsandel, och de inkomster som överstiger denna andel ska redovisas till borgenärerna. Om gäldenärens inkomster sjunker så att de är mindre än levnadskostnadsandelen, inflyter någon redovisningsandel inte. Levnadskostnadsandelen för en ensamboende person ska enligt förslaget vara omkring 600 euro per månad samt boendekostnaderna.

För närvarande bestäms det ett fast belopp som drivs in av gäldenären, och utredningar krävs för att beräkna detta belopp. När gäldenärens inkomster ökar, bör det i nuläget också utredas hur stor tilläggsprestationsskyldighet som uppstår. I den nya modellen behövs sådana efterföljande utredningar inte.

Rätt till tre fria månader per år

Arbetsgruppen föreslår att skuldsaneringen görs mer flexibel också genom att bevilja varje gäldenär rätt till tre fria månader per år. Under dessa månader ska gäldenären få behålla sina inkomster själv. De fria månaderna ska förlänga betalningsprogrammets varaktighet.

Förutsättningarna för skuldsaneringen ska ses över. Så som för närvarande kan bl.a. likgiltig och ansvarslös skuldsättning utgöra ett hinder för skuldsanering. Nytt är att kreditgivarens egen verksamhet, till exempel tillräcklig kontroll av gäldenärens betalningsförmåga, ska också beaktas vid bedömning av detta.

Gäldenärens utmätningsbara förmögenhet ska realiseras. En gäldenär får behålla sin ägarbostad, om gäldenären inom 12 år efter att det övriga betalningsprogrammet upphörde kan betala det fria värde på bostaden som eventuellt återstår. Med fritt värde avses bostadens gängse pris därifrån en eventuell bostadsskuld och vissa andra poster har dragits av. I praktiken innebär reformen att det i fortsättningen är svårare att få behålla en synnerligen dyr bostad med liten skuld.

Betalningsprogrammets längd ska vara densamma som enligt den gällande lagen som trädde i kraft i augusti 2010 (normallängden är 3 år). Nytt är att ett femårigt betalningsprogram som förkortas genom betalningar ska fastställas för de gäldenärer med små inkomster från vilka betalningar inte vanligen inflyter. För närvarande förkortas de s.k. nollprogrammen inte genom betalningar.

Arbetsgruppen föreslår att skulder i företagsverksamhet som en enskild yrkesutövare eller näringsidkare bedriver i liten skala får regleras enligt skuldsaneringslagen, på vissa villkor. Gäldenärer som är företagare kan få rättshjälp när de gör upp skuldsaneringsansökan.

Utsökningsmyndigheterna ska övervaka betalningsprogram

Arbetsgruppen vill förstärka tillsynen över betalningsprogram för att säkerställa att betalningarna utförs. Tillsynen ska skötas av en ny enhet som ska inrättas vid utsökningsväsendet. För närvarande är borgenärer själva ansvariga för tillsynsuppgifterna.

Gäldenären ska enligt förslaget betala de månatliga redovisningsandelarna till utmätningsmannen i stället för att betala dem direkt till eventuellt tiotals borgenärer.

Subsidiär preskriptionstid för skulder

Utsökningsskulder preskriberas för närvarande slutligt när 15 år (i vissa fall 20 år) har gått efter meddelandet av den slutliga domen. I stället preskriberas sådana skulder inte, beträffande vilka en dom av ett eller annat skäl inte har skaffats och vilkas preskription gång på gång har avbrutits. Med anledning av detta har gäldenärerna hamnat i en sinsemellan ojämlik ställning.

Arbetsgruppen anser det vara nödvändigt att det i varje fall finns en maximilängd för skuldansvaret. Bestämmelser om subsidiär slutlig preskription av skulder ska fogas till lagen. Preskriptionstiden räknas från förfallodagen. Den subsidiära preskriptionstiden ska vara 18 år, eller 23 år om borgenären är en fysisk person.

I arbetsgruppens betänkande ingår fem avvikande meningar, som gäller bl.a. förutsättningar för att få behålla bostaden och den slutliga preskriptionstiden som räknas från förfallodagen.

Ytterligare upplysningar:
lagstiftningsrådet Tuula Linna, tfn 09 1606 7718,
e-post: fö[email protected] och
specialsakkunnig Kirsi Pulkkinen, tfn 09 1606 7722,
e-post: fö[email protected]

Arbetsgruppens betänkande

Tillbaka till toppen