Anu Talus: Uppgiftsskyddsförordningen – förnyar och stärker lagstiftningen 

 fi | sv

Nu är den här, över 400 sidor text om uppgiftsskydd: EU:s uppgiftsskyddsförordning. Resultatet av de intensiva förhandlingarna som pågick i nästan fyra år och de invecklade kompromisslösningarna är totalt 99 artiklar som preciseras i skälen ─ med sina oundvikliga skönhetsfläckar. Förordningen börjar tillämpas 2018.

Förordningen syftar till att modernisera lagstiftningen som gäller skyddet av personuppgifter. EU:s nuvarande personuppgiftsdirektiv är från tiden före internets genombrott och då en telefon bara var en telefon.

Förordningen harmoniserar den europeiska lagstiftningen. Syftet är också att skapa en enhetlig europeisk tillämpningspraxis. Därför föreskrivs det i förordningen att den Europeiska dataskyddsstyrelsen, som består av de nationella dataskyddsmyndigheterna, är en juridisk person som kan fatta bindande beslut.

Förordningen stärker också samarbetet mellan de olika medlemsstaternas myndigheter. Med hjälp av den så kallade one-stop-shop-mekanismen kan en registerförare som är etablerad på flera medlemsstaters territorium i framtiden sköta alla sina kontakter via en enda dataskyddsmyndighet. Detta ger de olika medlemsstaternas myndigheter bättre möjligheter att samarbeta med varandra.

Trots att uppgiftsskyddsförordningen medför reformer, har också mycket av det gamla bevarats. Om registerförarna har skött sina skyldigheter enligt personuppgiftslagen, behöver de inte göra så mycket för att uppfylla skyldigheterna enligt förordningen.

Registrerades möjligheter att ha kontroll över sina egna uppgifter betonas

Förutom registerförare gäller uppgiftsskyddsförordningen även de registrerade, det vill säga praktiskt taget oss alla. Uppgifter om de flesta av oss har ju registrerats och behandlas i många olika ställen.

Den registrerades rätt att ha kontroll över sina egna uppgifter betonas genom hela förordningen. Numera är det vanligt att människor frivilligt ger uppgifter om sig själva på olika forum och i sociala medier. Därför är det också allt viktigare att var och en har möjlighet att ha kontroll över sina egna uppgifter.

Föräldrarnas samtycke till användning av sociala medier

För närvarande finns det inga bestämmelser om barns användning av sociala medier. Detta kommer att ändras. Enligt förordningen får barn under 16 år inte använda sociala mediers tjänster utan sina föräldrars samtycke, eftersom ett barns personuppgifter inte längre får behandlas utan föräldrarnas samtycke. Mina tonåringar blev inte så glada över att höra om denna ändring.

I förordningen utgås det alltså från att åldergränsen är 16 år, men medlemsstaterna kan dock föreskriva om en nationell åldersgräns som ligger mellan 13 och 16 år.

Right to be forgotten – rätten att bli bortglömd

Trots att rätten att bli bortglömd har väckt stor uppmärksamhet, innebär den inte egentligen någon betydande ändring jämfört med nuläget. Den registeransvarige ska redan enligt gällande lagstiftning rätta, utplåna eller komplettera en personuppgift som ingår i ett personregister och som med hänsyn till ändamålet med behandlingen är oriktig, onödig, bristfällig eller föråldrad. I fortsättningen ska uppgifter utplånas bland annat då de inte längre behövs för det ändamål de samlades in för, om den registrerade återkallar sitt samtycke eller om uppgifterna har behandlats på ett lagstridigt sätt.

Right to be forgotten har dock ett stort symbolvärde. Även om man inte helt kan utplåna sina uppgifter t.ex. från internet, beskriver rätten att bli bortglömd bra de utmaningar som finns i dagens samhälle.

Handlingars offentlighet kvarstår

Det finska offentlighetstänkandet bygger på handlingars offentlighet. I förhandlingarna lyckades vi få denna princip inskriven i förordningen och den finska principen om handlingars offentlighet kommer att ha en stark ställning även i framtiden. 

_______________________________________

Specialsakkunnig av EU-ärenden Anu Talus arbetar i justitieministeriet vid enheten för allmänna internationella ärenden och EU-frågor.