Panu Artemjeff & Krista Nuutinen: Bedömningen av likabehandling ska utvecklas vidare

Publiceringsdatum 19.4.2018 15.28 Blogg JM

Panu Artemjeff & Krista Nuutinen: Bedömningen av likabehandling ska utvecklas vidare

19.4.2018          fi | sv

Justitieministeriet och Kommunförbundet ordnade den 15 mars ett seminarium om likabehandling i kommunerna där man diskuterade bl.a. hur olika organisationer bedömer genomförandet av likabehandling i sin egen verksamhet och hurdan god praxis som finns för likabehandlingsplanering. På seminariet publicerades också Kommunförbundets utredning om likabehandlingsplanering i kommunerna.  Enligt utredningen* har största delen (79 %) av kommunerna gjort upp en plan, men de flesta planerna gäller endast likabehandling av anställda. Mängden metodologisk bedömning av likabehandlingsläget har än så länge varit liten i kommunerna.

Vad bedömer man?

Begreppet likabehandling används för närvarande i många sammanhang, och tolkningarna om vad den egentligen omfattar påverkar det man sist och slutligen bedömer vid bedömningen av likabehandling. Ett av målen i t.ex. social- och hälsovårdsreformen är att öka en jämlik tillgång till tjänster. Beroende på synvinkel kan detta betyda t.ex. en jämlik tillgång till tjänster inom olika områden eller olika befolkningsgruppers lika möjligheter att få eller använda tjänster. Behovet att skapa ett likvärdigt och jämlikt Finland togs upp också i slutrapporten från den arbetsgrupp som behandlade ojämlikhet.

Enligt Finlands grundlag är jämlikhet en grundläggande rättighet som i synnerhet gäller människovärde och rättvisa i samhället. Detta betyder att alla är lika inför lagen och ingen får diskrimineras på grund av någon orsak som gäller personen, t.ex. ålder, ursprung, handikapp eller sexuell läggning, samt att skillnader mellan olika befolkningsgrupper med tanke på lika möjligheter ska identifieras och aktivt avlägsnas. Likabehandling kan också granskas i relation till genomförandet av andra grundläggande rättigheter.

Diskrimineringslagen förpliktar myndigheter, utbildningsanordnare och arbetsgivare att bedöma och främja likabehandling i sin verksamhet.  I diskrimineringslagen och dess förarbeten finns många stegmärken för hur man bör avancera i bedömningen av likabehandling. Justitieministeriet har också utifrån diskrimineringslagen utarbetat ett webbmaterial som stöd för bedömningsarbetet.

Bedömningens olika nivåer

Man kan bedöma och mäta likabehandling på olika nivåer, t.ex. på befolknings- och organisationsnivå samt på lokal nivå. På befolkningsnivå bedöms t.ex. om vissa befolkningsgrupper upplever diskriminering, hur jämlikt de grundläggande rättigheterna tillgodoses och hur man kan främja faktisk likabehandling på befolkningsnivå. I Finland finns det en del tillgänglig information om diskriminering (se webbsidan för uppföljning av diskriminering) och exempelvis indexet för social utveckling, som samlas in inom ramen för FN och EU, granskar jämlika möjligheter på befolkningsnivå. 

När det gäller bedömningen av likabehandling på lokal nivå kan föremålet för granskningen vara t.ex. olika befolkningsgruppers likabehandling och välbefinnande, såsom möjligheterna att använda olika tjänster osv. Kommunernas välfärdsberättelser är ett potentiellt redskap för bedömningen. Också äldre- och handikappråd, ungdomsråd och andra strukturer som samlar ihop intressegrupper är bra kanaler för att samla in information.

På organisationsnivå kan bedömningen av likabehandling ske t.ex. med hjälp av strukturer, verksamhet och analyser enligt befolkningsgrupper. Det är viktigt att man känner till bedömningsförfaranden, såsom personal- och användarenkäter och tester av webbplatsens tillgänglighet osv. När likabehandling granskas enligt grupper, t.ex. personer med funktionsnedsättning eller sexuella minoriteter och könsminoriteter, kommer man närmare vetskapen om hur likabehandlingen genomförs i verkligheten i vardagen hos människor med olika bakgrund.

Deltagande som mätare

Vid seminariet fördes många diskussioner om hur likabehandling och delaktighet anknyter till varandra.   Man ansåg att en bra mätare för likabehandling för personer med funktionsnedsättning var t.ex. om de deltar i olika evenemang som kommunen ordnar eller om de använder bibliotekstjänsterna. När det gäller sexuella minoriteter och könsminoriteter är deltagandet också en viktig mätare med tanke på den faktiska likabehandlingen. Många regnbågsunga eller regnbågsseniorer kan undvika vissa platser för hobbyer i kommunen eftersom de inte känner sig trygga där.

Vid bedömningen av likabehandling är det också viktigt att identifiera de frågor som man ännu inte har information om. Människornas erfarenhet av vardagen kommer sällan fram i statistiken. Det finns alltså efterfrågan på mångsidig information om bedömningen av likabehandling.

*Som en del av projektet Rainbow Rights, som samordnas av justitieministeriet, har Kommunförbundet utrett genomförandet av likabehandlingsplaneringen i kommunerna. Läs Kommunförbundets utredningsrapport här (på finska). 

-----------------------------------------------------------

Krista Nuutinen arbetar som projektchef i projektet Rainbow Rights i Justitieministeriet.

Panu Artemjeff arbetar som  specialsakkunnig i Justitieministeriet.

Projektet Rainbow Rights har fått finansiering ur EU:s program för rättigheter, jämlikhet och medborgarskap (2014-2020).

Uppföljning och utvärdering av likabehandlingen diskuterades vid ett seminarium om likabehandling i kommunerna. Seminariet ordnades av Kommunförbundet som en del av projektet Rainbow Rights, som samordnas av justitieministeriet.